Sammanträffanden

Idag är det en palindromdag. 20200202 kan läsas både framifrån och bakifrån. Med samma resultat. Förra gången det inträffade var den 11 november 1111. Osäkert om någon brydde sig på den tiden. Förmodligen skrevs datum annorlunda. Oavsett vilket är ju dagens datum endast ett siffermässigt sammanträffande. I övrigt påverkas vi inte särskilt av detta sakförhållande. Mer än att det roar människor med matematisk hjärna. Som mig.

Två präster som haft glädjen att bo och verka i
Bastuträsk. Inte alla förunnat!

Något annat som roade mig idag var när jag sammanträffade med en kollega i kyrkan. Torbjörn Bolander var en gång präst i Bastuträsk. Det har även jag varit. Torbjörn ledde högmässan i Vallby utanför Enköping, dit vi hade sökt oss denna Kyndelmässodag. Att möta Torbjörn fick mig att tänka på två saker.

Dels min egen dopdag, som vi brukar fira just på kyndelsmässodagen. Jag döptes den 5 februari 1961 i Mariakyrkan i Sigtuna. Det skedde under Kyndelmässohelgen det året. Den som döpte mig var Per-David Eby, vars far – Hilmer Eby – också hade varit präst i Bastuträsk. Ytterligare ett sammanträffande denna dag.

Nu råkar det också vara på det sättet att Torbjörn och hans hustru Katrin är gudföräldrar till vår yngste son. (De är inte de enda. Yngste sonen fick fyra gudföräldrar). Det passar ju att träffa sin yngste sons gudfar på sin egen dopdag. Men det passar särskilt bra denna gång. Idag blev nämligen yngste sonen själv gudfar för första gången. Goda vänner som blivit föräldrar hade tillfrågat honom och dopet skedde idag, i Kalmartrakten.

Yngste sonen har också en hjärna som gillar siffror. Den är skarpare än min. Åtminstone vad gäller det numeriska. Jag tror att han uppskattar att bli gudfar just denna dag.

Epilog:

När jag var präst i Bastuträsk hade jag en konfirmand, som kom in i Guinness rekordbok med världens längsta palindrom. Det är kanske inte ett ord som jag använder dagligen men ganska roligt:

Dallas-mygel-madam-legym-sallad

Dopfest

Snart är det dags att gå upp till Helga Trefaldighets kyrka i Uppsala. Det är mässa för stora och små och eftersom det är Kyndelsmässodagen är det också dopfest. Ingen mässa i Sankta Maria i Stenhagen eller Eriksbergskyrkan. Det är ”sammanlyst”, som det heter. Ordet passar ju väldigt bra in på Kyndelsmässodagen. Temat är

Uppenbarelsens ljus

Ordet ”kyndel” är samma ord som i engelskans ”Chandel” eller vårt ord ”kandelaber”. Det handlar om ljus. Vilket också är en viktig del av dopet. När någon döps i vår kyrka får personen ett dopljus och då läses Johannesevangeliets åttonde kapitel vers tolv.

Jesus sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”

Ljuset har blivit en viktig symbol för många. Det finns nästan inte en kyrka utan ljusbärare. Att tända ett ljus är en symbolhandling som den enskilda personen inte behöver förklara. Var och en fyller den själv med mening.

Snart är det nog dags att skaffa nytt ljus igen.

För mig är det viktigt att tända mitt dopljus på årsdagen av mitt dop. Det är nu 58 år sedan jag döptes i Mariakyrkan i Sigtuna. Då fick jag inget ljus. Den traditionen hade ännu inte vuxit fram. Men när det blev tradition i Svenska kyrkan – troligen under 1970-talet – fick även jag ett ljus. Det har jag sedan dess bytt ut flera gånger.

Dopet innebär att jag hör ihop med Jesus Kristus. Hur detta egentligen är möjligt, övergår mitt förnuft. Det har jag inga problem med. Däremot vet jag säkert att just den 5 februari 1961 var det en präst, som öste vatten över mitt huvud tre gånger och sa orden:

Jag döper dig i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.

Min dopdag brukar jag fira på Kyndelsmässodagen, som ju alltid är första söndagen i februari. Ibland är det precis den 5 februari men oavsett vilket, firar jag på söndagen.

Jag vandrar med Jesus. Det betyder att jag har ljus i mörkret. Om en liten stund ska jag vandra upp till Helga Trefaldighets kyrka. Det var i den heliga Trefaldighetens namn jag döptes. Dessutom är det dopfest, så det passar utmärkt.

Dopdag – retreat

Under några dagar – torsdag till söndag – använder jag min lediga tid till att vara på retreat. Ett gott sätt att återvända till mitt dop. Det är Kyndelsmässohelg och det jag söker – på olika plan i mitt liv – är Uppenbarelsens ljus. Jesus Kristus.

Jag döptes i Mariakyrkan i Sigtuna. Jag är på retreat på Wettershus retreatgård utanför Gränna.

Det är så lätt att förirra sig i vår tid. Det är viktigt för mig att söka mig tillbaka till källan. Det är dopets källa och Guds tilltal, som i tystnaden vid Vätterns strand blir en källa till liv i mitt inre.

Dopdagsfirande

Per-David Eby, min gudmor, som håller mig, min egen mor samt
mina syskon och min gudmors två döttrar.

Kyndelsmässodagen brukar jag fira min dopdag. Jag döptes den 5 februari 1961 av Per-David Eby. Det var en söndag det året. I år firas den i kyrkan den 31 januari (även om den rätta dagen är 2 februari).

Per-David, min doppräst, gick ur tiden förra året och jag - tillsammans med min syster - på hans begravning den 17 november.

Då drog jag mig till minnes att Per-David och hans hustru (Birgit) umgicks med mina föräldrar och de fyra personer, som blev mina gudföräldrar. Det var ett gäng på 8 personer. Av dessa är det bara min gudmor Maj-Britt, som är i livet. Henne ringde jag för en stund sedan och vi samtalade en halvtimme. Hon är 88 år och helt klar.

Det jag ville berätta för henne var att jag firat mässa i Mariakyrkan i Sigtuna denna morgon. Den kyrka i vilken jag döptes. I mässan hade jag stämt träff med den biskop som prästvigde mig, Gunnar Weman. Det blev med andra ord en dag, då jag fick knyta an både till mitt dop och min prästvigning.

Efter min prästvigning hade jag min första tjänst i Bastuträsk i Västerbotten, i Luleå stift. Märkligt nog hade min doppräst, Per-David, bott där som barn, eftersom hans far var komminister just i Bastuträsk i 15 år. Hans hustru, Birgit, kom därifrån och ligger begravd på kyrkogården i Bastuträsk.

Det känns bra att se hur olika trådar av släktskap, vänskap och dopgemenskap vävs samman.

Dopet var min första vigning, prästvigningen min tredje. Dessemellan gifte jag mig. Därför ska jag nu ägna mig åt matlagning, för att så småningom avnjuta en enkel måltid med hustrun.

En god dopdag.

När jag var liten ….

Dopfunten i Eastwood kom inte
till användning idag.

Idag är det min dopdag. Jag döptes i Mariakyrkan i Sigtuna för 53 år sedan. Kyndelsmässodagen 1961. Det var Per-David Eby som döpte mig. Han hade vuxit upp i Bastuträsk, där jag fick min första prästtjänst. Märkligt!

Dagens gudstjänst firade vi i vår församlingskyrka i Eastwood. Det var 4:e söndagen i Trettondedagstiden och inget annat. (Kyndelsmäss gör sig inte så bra mitt i sommaren!) En kvinna i kyrkorådet ledde gudstjänsten och predikade. Det var många barn – ett helt gäng från den lutherska kommuniteten Kenosis, där tre ordenssystrar driver ett barnhem. Fint! Sången var kraftfull. Hur kan så mycket sång komma ut ur små, taniga barn? Mäktigt!

Mot slutet gick hustrun fram och berättade för församlingen att det var min dopdag och sedan fick alla vara med och göra rörelserna i den sång vi alltid sjunger hemma hos oss, när vi firar varandras dopdagar (mel. Jesus för världen):

När jag var liten, bara så här,bars jag till dopet, som Jesus lär.Jesus då tog mig upp i sin famn,signade mig och gav mig sitt namn!
 

När jag blir större, kanske så här.Vill han mig leda, som bibeln lär.Om jag än faller, lyfter han mig,tar mig i handen närmare sig.

Det är gott att känna till sin dopdag. Det är en faktiskt händelse att återvända till i sin meditation över vad det innebär att vara kristen. Att veta att jag rent objektivt är döpt blir en grund att stå på. Mig hjälper det mycket! Att dessutom få fira ytterligare en bemärkelsedag skadar inte.

Idag, för 50 år sedan, döptes jag!

Det är ganska kul. Hustrun och jag tog bilen till en biltvätt idag. När vi betalat, tryckt in koden och satt i bilen i biltvätten såg vi upp till vänster. "Christ"
Biltvätten heter så. Så här sitter jag. Exakt 50 år efter mitt eget dop och tillsammans med min hustru färdas vi med bilen genom en fors av vatten. Bilen blir renad och nästan pånyttfödd.
Dessutom heter företaget inte bara Christ. Web-adressen är http://www.christ-ag.com. Jag förstår att AG på tyska betyder aktiebolag. (Aktien Gemeinshaft) men i det här fallet, på min 50:e dopdag är innebörden klar: Christ-ag! I like!

Dopdag och födelsedag

Idag firar jag min dopdag och födelsedag - samtidigt! Nu undrar säkert vän av ordning: Blev jag nöd-döpt? Nej, inte alls. Jag döptes Kyndelsmässodagen 1961 i Mariakyrkan i Sigtuna. Min doppräst var Per-David Eby. Jag var drygt två månader. Hur kan jag då fira födelsedag idag? Jo, kyndelsmässodagen 1975 invigdes Birgittakyrkan i Kalmar, där jag är präst. Vi sjöng på kyrkkaffet: 'Ja, må vi leva!' eftersom kyrkan - det är vi! Kyndelsmässodagen eller Jungru Marie kyrkogångsdag. En bra dag att gå i kyrkan på. Det hade fler insett och vi var en bra bit över 120 i kyrkan och 95 på kyrkkaffet. I processionen in bar 4-5 flickor ett litet ljus, som de sedan tände det stora Kristus-ljuset med. Tanken var att Maria bar fram Jesus i templet och nu bär vi fram Kristus i våra liv. Men flickorna hade lite svårt att tända det stora ljuset, trots framställd stol. Församlingspedagogen fick hjälpa till men nådde inte heller upp. Så kom en person ur församlingen och till sist lyste det stora ljuset. Vår uppgift som kristna är att vara världens ljus, säger Jesus. Oftast går det bättre om vi hjälps åt.

Peter, vår kyrkoherde, predikade om erfarenhet och längtan. Det var ett bra grepp. Han asvlutade med att citera Martin Luther: 'Gud är den vi väntar oss allt gott från'. Läser man i Luthers stora katekes får man veta mer:

'En Gud kallas det, som man väntar sig allt gott av och som man i all nöd tager sin tillflykt till. Att hava en Gud är alltså ingenting annat än att av hjärtat förtrösta och tro på honom, såsom jag ofta har sagt, att allenast hjärtats förtröstan och tro gör både Gud och avgud.
Är tron och förtröstan rättskaffens, så är och din Gud den rätte. Är åter din förtröstan falsk och orätt, så är det icke därvid fråga om den rätte Guden. Ty det tvenne höra samman: tro och Gud. Det, varvid du fäster ditt hjärta och varpå du förlitar dig, är, säger jag, i verkligheten din Gud.'

Min Gud är den treneige Guden. I Jesus möter jag Guds ansikte. Jag döptes i Maria-kyrkan. Det är jag glad för. Maria fick bära Jesus fysiskt i sin kropp. Kyrkan är som Maria. Vi ska bära Jesus och han får födas i oss och genom oss.

Därför kan jag fira födelsedag och dopdag samtidigt. Grattis på mig!