Resa i österled

Tjänsten som generalsekreterare för Svenska Bibelsällskapet innehåller så många olika, spännande arbetsuppgifter. Denna vecka är jag tre dagar i Finland. Skälen är flera. Dels har jag fått en inbjudan av Borgå stift och Ekumeniska rådet i Finland, dels är det hög tid för mig att besöka det finska bibelsällskapet. Dessutom har jag aldrig tidigare varit i Helsingfors eller Borgå, så bara det kunde vara en orsak.

Borgå domkyrka från 1400-talet.

Hela måndagen mötte jag kollegor på finska bibelsällskapet. Det var intressant och lärorikt. En del visste jag redan. Men mycket var nytt för mig.

Idag – tisdag – mötte jag först två av medarbetarna på Institutet för de inhemska språken. Charlotta af Hällström-Reijonen och Caroline Sandström. Med under förmiddagen var också biskopen för Borgå stift, Bo-Göran Åstrand och notarien, Linus Stråhlman. Jag fick berätta om vårt arbete med att översätta Nya testamentet till svenska – NT2026. Men jag fick också lära mig oerhört mycket om den svensktalande minoriteten i Finland, som till 75 procent tillhör Borgå stift, som är ett icke-territoriellt stift i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Stiftet har funnits på detta sätt i 100 år. Alltså är det jubileum i år.

Fr v: jag, Caroline Sandström, Charlotta af Höggström-Reijonen,
biskop Bo-Göran Åstrand och Linus Stråhlman.

På eftermiddagen fick jag också besöka Borgå och möta ytterligare två personer på Domkapitlet: stiftsdekan Mia Anderssén-Löf och stiftssekreteraren Heidi Juslin-Sandin.

Finlandssvenska talas av knappt 300 000 personer. Det är ungefär 5 procent av Finlands befolkning. Svenskan har status som officiellt språk, liksom finskan och denna status är tryggad i konstitutionen. På Institutet för de inhemska språken arbetar med att bevara språket och arbetar bland annat med en ordbok och ett arkiv över finlandssvenska dialekter. I den finlandssvenska ordboken finns 2 500 ord. Det är så kallade finlandismer. Så här står det på webbplatsen:

Finlandismer är ord och uttryck som bara förekommer i finlandssvenska eller som används i en annan betydelse i finlandssvenska än i svenskan i Sverige. Även ord och uttryck som är påfallande mer frekventa i finlandssvenska än i svenskan i Sverige räknas som finlandismer, så kallade statistiska finlandismer.

Några sådana ord är skosked (som vi i Sverige kallar skohorn), mellantak (innertak) och kvällsbit (kvällsmat). En del av finlandismer rekommenderar institutet att man undviker i ”texter där en objektiv och saklig eller standardspråklig stil eftersträvas”. Det finns en strävan att finlandssvenskan inte ska fjärma sig för mycket från den svenska som talas i Sverige (om jag förstod det hela rätt).

Det var trivsamt på institutet. Vi bjöds på karelska piroger med äggsmör. Det är inte en speciellt finlandssvensk rätt. Det var mycket gott.

Under samtalet på eftermiddagen, i Borgå, fick jag lära mig mycket om stiftets historia och om dess utmaningar. Det verkar vara ett väl fungerande stift. Med stiftsdekanen förde jag samtal om prästfortbildningen. Prästutbildningen skiljer från den i Svenska kyrkan. Efter studierna på universitetet prästvigs kandidaten relativt direkt. Sedan vidtar fortbildning i kyrkans regi under de två första åren. Först därefter går det att ta ut pastoralexamen. Intressant. Prästen får alltså sin kyrkliga utbildning i församlingen. Borgå stift har här en utmaning att tillhandahålla denna utbildning på svenska för sina präster. I resten av kyrkan hjälps ju de finskataladen stiften åt med uppgiften. Men det var inga sura miner på domkapitlet. De menade att deras fortbildning höll en god klass.

Jag skulle kunna skriva mycket mer men det får räcka för ikväll. Jag ser nu fram emot den tredje dagen. Då jag ska besöka ekumeniska rådet i Finland och föreläsa om

Bibeln och yttrandefriheten