Trosfrid

När jag idag höll mitt föredrag om Bibeln och yttrandefriheten hävdade jag att det finns en finsk lag om trosfrid. Det hade jag läst bland annat Kyrkans tidning.

Finska lagen om trosfrid gör koranbränning till olaglig handling

Men så bra att det fanns mer insatta personer i panelen. Brott mot trosfrid ingår i strafflagen och handlar ytterst om ordning och reda. Det är överskriften på strafflagens 17 kapitel:

Om brott mot allmän ordning

Min bedömning är att de flesta i Finland är glada för att den lagen finns. I den 10 paragrafen står det:

10 § (24.7.1998/563)

Brott mot «trosfrid»

Den som

1) offentligt hädar Gud eller i kränkande syfte offentligen smädar eller skymfar något som annars hålls heligt inom en kyrka eller ett trossamfund som avses i religionsfrihetslagen (267/1922) eller

2) genom att föra oljud, uppträda hotfullt eller på något annat sätt stör gudstjänst, kyrklig förrättning, annan sådan religionsutövning eller begravning,

skall för brott mot «trosfrid» dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Lagens syfte är alltså att det inte ska uppstå oordning. Det är inte i första hand en lag om religionsfrihet. Det är inte heller en hädelselag eller något annat. 

Anledningen till att jag höll föredrag var att Finland i år firar 100 år med religionsfrihet. Därför ordnade Ekumeniska Rådet i Finland ett seminarium, där jag var talare. En stor ära. Tre kunniga panellister bidrog med oerhört spännande perspektiv. Fr Mikael Sundkvist (ortodox), Jani Edström (baptist) och Marika Björkgren-Thylin (lutheran). Moderator och diskussionsledare var direktor Sixten Ekstrand (Kyrkans central för det svenska arbetet - KCSA). En av synpunkterna handlade alltså om var i lagstiftningen brott mot trosfrid hör hemma. Strafflagen i sin helhet är från 1889. Och har nummer:

19.12.1889/39

Den inleds med följande mening:

Wi Alexander den Tredje, med Guds Nåde, Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland, Tsar af Polen, Storfurste till Finland, etc., etc., etc., Göre veterligt: På Finlands ständers underdåniga framställning vele Wi härigenom i nåder stadfästa följande strafflag för Storfurstendömet Finland, om hvars införande, såsom ock angående verkställighet af straff, särskild förordning utfärdas:

Det var också en ögonöppnare för mig. Att Ryssland under en över 100 år styrde över Finland. I domkapitelsalen i Borgå hänger en stor tavla som föreställer Borgå lantdag, som sammankallades av den ryske tsaren, Alexander I. De finska ständerna svor kejsaren trohet och han gav i sin tur sin regentsförsäkran. Det skedde den 29 mars 1809. Finland fick behålla lagar, religion och språk från den svenska tiden. Finland var sedan ett autonomt storfurstendöme. Jag fick veta att tsaren stod upp hela tiden, för som ortodox troende ville han inte sitta ner framför krucifixet. Lantdagen ägde ju rum i Borgå domkyrka.

Fr v: Jag, Heidi Juslin-Sandin, biskop Bo-Göran Åstrand, 
 Mia Anderssén-Löf och Linus Stråhlman.
Vi står framför tavlan som föreställer Borgå lantdag 1809.

Jag måste fråga medarbetarna i Borgå stift hur det känns att ha denna tavla i domkapitelssalen. Då fick jag svaret att de, som en minoritet, är vana att någon annan bestämmer. Tänkvärt!

Om jag får en länk till inspelningen av seminariet ska jag gärna lägga ut den senare. Den som vill ha min föreläsning är välkommen att höra av sig. T ex på min mejl:

anders.goranzon@bibeln.se