Själva bröllopsdagen firade vi högmässa i vår vigselkyrka –
Birgittakyrkan i Kalmar. Om detta har jag skrivit i en tidigare bloggpost. Det
gjorde vi alltså den 16 juni i år. Att församlingen då valde att högtidlighålla
Act Svenska kyrkan har en viss betydelse för hur jag väljer att förstå
min inre vandring. Om detta vill jag skriva i denna bloggpost.
Resan för min del började alltså i Skånes mitt. Här är monumentet, som kallas Mittelen. Om det har jag skrivit i en tidigare bloggpost. |
Jag vill också beröra att jag dagen efter, den 17 juni, åkte
till Höör, för att vara med på avdelningsdagar. Det innebär att alla anställda
vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut, som är en avdelning inom
kyrkokansliet, samlas för överläggningar. Dessa ägde rum på Stiftsgården Åkersberg, i Lunds stift.
Avdelningsdagarna var mina näst sista. Jag ska även vara med
i augusti. Då gör jag mina allra sista arbetsdagar som anställd vid Svenska
kyrkans utbildningsinstitut. De äger rum 14-16 augusti och den 19 augusti
tillträder jag som generalsekreterare för Svenska Bibelsällskapet.
Sedan min prästvigning i Luleå Domkyrka den 17 januari 1987
har jag varit anställd i Svenska kyrkan i stort sett oavbrutet. Den enda luckan
var, när jag hösten 2006 – sedan vi kommit hem från vår första gemensamma tid i
Sydafrika – arbetade inom hemtjänsten i Kalmar kommun under tre månader. I
övrigt har jag varit anställd i olika församlingar och på nationell nivå. Från
och med den 19 augusti kommer jag att vara tillsvidareanställd i ett annat
sammanhang. Det är spännande.
Det var därför en mångbottnad känsla, när jag på förmiddagen
den 18 juni tog på mig min ryggsäck och mina vandringskängor och sa hej då till
arbetskamraterna – på Stiftsgården Åkersberg. Alla önskade mig lycka till. Den
sista hälsningen fick jag, när vår rektor, Kenneth Nordgren, sträckte sig ut
genom fönstret och ropade:
Må Din väg gå Dig till mötes
Det är klart att det handlade om själva vandringen men jag
tolkade det som en välgångsönskan också inför min framtida livsvandring, in i
nya arbetsuppgifter.
Under vår konkreta vandring i norra Spanien har jag tänkt
mycket på det nya. Och insett att mitt mångåriga engagemang inom Svenska
kyrkans internationella arbete också kommer att förändras. Svenska Bibelsällskapet är en insamlingsorganisation, liksom Act Svenska kyrkan.
Bibelsällskapet arbetar självklart med bibelarbete i Sverige men ingår också i
ett världsomspännande sammanhang, genom United Bible Societies. Arbetet med
Bibeln i centrum sker på ett holistiskt sätt. Därför erhålls också Sida-bidrag,
för en del projekt, som Bibelsällskapet är med och finansierar. Det centrala i
allt arbete är att bidra till att Bibeln blir översatt, känd, tillgänglig och
använd. Detta kan ibland innebära deltagande i projekt för att öka människors
läskunnighet, något som även bidrar till att människor får makt över sina egna
liv i en vidare bemärkelse. I Syrien används Bibeln i projekt som handlar om
traumabearbetning.
Självklart kommer jag att finnas kvar i Svenska kyrkan och
som vanligt fira min söndagliga högmässa, i den församling som hustrun och jag
kallar vår. Att bidra till Act Svenska kyrkan i kollekten och på andra sätt är
också något jag fortsätter med. Men det är ett annat internationellt sammanhang
som blir mitt huvudsakliga fokus. Om jag tidigare har åkt runt i landet och
berättat om Svenska kyrkans engagemang internationellt, blir det i framtiden
bibelbesök i Bibelsällskapets regi.
Mina tankar under pilgrimsvandringen längs El Camino
handlade mycket om detta. Om att jag kommer att lämna utbildningsinstitutet och
engagemanget genom Svenska kyrkan i internationella sammanhang. Och att jag
inte längre kommer att ha Svenska kyrkan som arbetsgivare.
På ett sätt väntar ett större sammanhang. Bibelsällskapet är
en ekumenisk organisation. Bland huvudmännen finns kyrkor och samfund, såväl
som huvudmän, som inte är kyrkliga. Exempelvis utser även Sveriges regering en
representant i huvudmannarådet. Svenska Bibelsällskapet, som bildades 1815 är
också något äldre än Svenska kyrkans internationella arbete, som tog fart, när
Svenska kyrkans mission bildades 1874. Svenska kyrkan är dock en av huvudmännen
för Bibelsällskapet, så på olika sätt kommer jag säkerligen att finnas med i
olika sammanhang inom Svenska kyrkan – men med ett annat uppdrag.
Dessa aspekter har alltså legat med som en klangbotten under
pilgrimsvandringen. Och min önskan är verkligen att min (okända) väg går mig
till mötes.
No comments:
Post a Comment