Under vandringen mötte vi Paul. En herre i 70-årsåldern. Att
vi började tala med honom berodde på en rent språklig omständighet. Längs
vandringen hälsar alla pilgrimer varandra med orden:
Buen Camino
Det är ett sätt att önska varandra en god vandring.
Vanligtvis svarar man med samma ord. Under vår vandring hade vi hört att några
svarade
Igualmente
Men kunde vi börja använda detta svar? Hur stavades det? Vad
betydde det? När vi hörde att Paul också sa så, frågade vi honom och han
förklarade. Det betyder helt enkelt: Detsamma! Paul hade vandrat El Camino
flera gånger och denna gång skulle han avsluta vandringen på sin 70-årsdag. Han
frågade varifrån vi kom och vi sa att vi kommer från Sverige. Då blev han eld
och lågor. Hans son och svärson skulle delta i Ironman i Kalmar 2021. Kände vi till
Kalmar? Jo, det gjorde vi. Hustrun är ju född där. Då ville han genast
fotografera oss och skicka ett MMS till sin son. Roligt! Paul skulle återkomma
under vandringen.
Vi gick vidare efter detta möte.
Vid ett annat tillfälle kom en ung kvinna med en läsplatta fram. Hon var utsänd
av någon myndighet i Spanien för att ställa frågor till pilgrimer. Hustrun
ställde upp på en intervju. Det fanns mängder av frågor. På en öppen fråga
svarade hustrun att vi gärna skulle se fler öppna kyrkor och kanske
kommunikation i kyrkorna på engelska, med oss som inte förstår spanska. Damen
antecknade på sin läsplatta och vi gick vidare.
När vi närmade oss O Pedrouzo
stod någon och delade ut flygblad. Det var en representant för den lokala
församlingen. Lappen var skriver på engelska och var en inbjudan att delta i
kvällens mässa. Tala om att hustrun blev bönhörd omedelbart. Meddelande
underströk att församlingen väntar på oss och att kyrkan inte är ett museum
utan en plats för bön. Fint!
Så välkomnande! |
Denna dag gick vi genom stora
Eukalyptusskogar. De är fina. Doftar friskt och liknar höga katedraler. Men vi
förstod att de inte hör till naturen i denna del av Spanien. När
Eukalyptusträden tar över dör undervegetationen och fåglarna tystnar. Tankarna gick
iväg till kyrkliga miljöer som ibland blir på samma sätt. Det kan vara
fantastiskt vackra kyrkor med höga pelare. Men de saknar liv. I överförd
bemärkelse blir en mänsklig gemenskap där alla ska stå i räta rader sällan
livgivande. Hellre då en blandad löv- och barrskog med alla slags träd.
Inte särskilt inbjudande. |
Vi hade dessutom en helt egen utgång, varifrån vi såg kyrkan. |
O Cebreiro
Den ort, där vi börjat vår
vandring. Det kändes som att komma hem. Vi hann precis beställa en sen lunch
innan köket stängde och den var oerhört välsmakande. Därefter kunde vi vila i
trädgården fram till mässan. Jag frågade prästen före mässan om vi lutheraner
också kunde delta och det sa han ja till.
Kyrkan heter Santa Eulalia de Merida.
Hon led martyrdöden under kejsare Diocletianus ca: 304 e v t. Tankarna går
också till Dario Fos drama
Vi betalar inte, vi betalar inte
I detta burleska skådespel klär
folk ut sig till den Heliga Eulalia med magen. Tror dock inte att just det har
med saken att göra. Kyrkan kallas också
Iglesia de la Concha
Det betyder Pilgrimsmusslekyrkan.
Framme i koret är ett enormt musselskal avbildat.
I kyrkan mötte vi i vanlig
ordning våra vänner från Guatemala. Tänk att vi oberoende av varandra valt
identiska dagsetapper. Efter mässan gick vi till hotellet i lagom tid för att
äta lite tapas, när köket åter hade öppnat efter siestan. Ännu en fin dag längs
vandringsleden.
Längst fram i koret - den stora pilgrimsmusslan. |
No comments:
Post a Comment