El Camino – dag 3

På Pensión y Albergue a Pedra fick vi god hjälp av José.
Det ville vi tacka för dagen efter.

Söndag den 23 juni. Planen var att vi skulle bott i Sarria två nätter och haft denna dag som vilodag. Nu hade vi ju i stället hamnat i Pintin och där hade vi ingen lust att stanna ytterligare en dag. Vi hade därför redan tidigare under gårdagskvällen förbokat plats på ett albergue i Barbadelo, ungefär 4 km från Sarria. Eftersom vi faktiskt gått ända till Sarria dagen innan, tog vi därför, efter frukost, en taxi tillbaka till den bar i Sarria, där vi beställt taxin kvällen före. Det blev alltså vår fjärde resa mellan Pintin och Sarria. På trottoaren stod den trevlige hotellägare, som vi fått hjälp av kvällen före. Det var fint att få tacka honom för hjälpen och sedan fortsätta vår vandring genom Sarria. Det syntes på gatorna att det kvällen innan varit festligheter. Vid Iglesia Santa Mariña stannade vi till för morgonbön. I vanlig ordning var även denna kyrka stängd. En vaktmästare kom dock ut, vilket gav hopp om att vi kunde få komma in, men hans ärende var endast att sätta upp en lapp, där det stod att dagens mässa var inställd.

Framför kyrkan fanns stjärnor av blomblad från gårdagens festligheter.

Vi gick förbi ytterligare en stängd kyrka, Iglesia de San Salvador, och fortsatte sedan upp mot O Mosteiro, som är en del av Barbadelo. I en annan del av Barbadelo, Vilei, stannade vi och åt lunch och vilade. Sedan gick vi den sista sträckan och var framme vi vårt härbärge tidigt på eftermiddagen. Det var litet. Och vi var endast sju gäster. En ung kvinna från Ryssland, fyra damer från Slovenien, i vår ålder och så vi två. Det visade sig att vi beställt habitacion – ett eget rum – och det var skönt.

I O Mosteiro finns en kyrka och den tog vi sikte på under eftermiddagen. Stängd! Men vi kunde njuta av kyrkogården, där det doftade friskt av örter och även ta del av ytterligare ett budskap om djurens del i frälsningen. Den norra portens valvbåge föreställer djur, som dricker ur en nattvardskalk. Så intressant. Jag skulle gärna hört mer om teologin bakom detta konstverk.

Spännande med djuren som dricker ur en nattvardskalk på kyrkan i
O Mosteria - Iglesia de Santiago.

Det var skönt att sitta i härbärgets trädgård och bara njuta av det vackra vädret och stillheten. Och de solmogna körsbären. Hustrun hamnade i samtal med den ryska kvinnan, som visade sig hete Julia. Jag slöt an och då kom även en av de slovenska damerna, Mosca. Så intressant att ta del av deras berättelser och få en inblick i varför de hade valt att vandra El Camino. Julia hade gått ända från Saint Jean Pied de Port, i Frankrike, och skulle alltså vid ankomsten till Santiago de Compostella ha vandrat 800 km. Hon skulle dessutom fortsätta ytterligare drygt 90 km till Kap Finisterre vid kusten. Hon hade valt att vandra ensam. Slovenskorna hade inte vandrat lika lång sträcka.

En mycket trivsam kväll i all enkelhet. En av de slovenska damerna
hade vid fototillfället gått och lagt sig.

När tid för kvällsmat närmade sig frågade vi hur de andra skulle göra. De hade inte riktigt planerat något. Hustrun hade handlat lite pasta, passerade tomater, skinka, bröd och några vitlöksklyftor på härbärget och tipsade de andra om denna möjlighet. Kanske kunde vi äta samtidigt? För trevnadens skull. Det hade de inget emot. De gick också och köpte lite råvaror. När jag började tillaga vår kvällsmat, kom de med sina ingredienser och räckte till mig och jag förstod att tanken var en enda stor, gemensam pastasås. Inga problem. Medan jag lagade maten gick hustrun iväg till kyrkogården och plockade örter, som tillsattes mot slutet. Gott!

Vi avnjöt denna ytterst enkla måltid, där måltidsdrycken blev vatten eller cola, som ett uttryck för vår nyfunna vänskap. En vänskap, som vi visste skulle gälla där och då. Vi delade intryck och sjöng sånger från våra olika länder. Alla kunde inte engelska, så samtalet behövde ofta översättas. Men vi vet ju från våra år i Afrika att det inte bara är möjligt utan också en extra krydda i samvaron. Det drar ner tempot och ger alla möjlighet att tänka efter ibland.

Denna kväll stod i bjärt kontrast mot gårdagen. När vi bestämde oss för att gå El Camino var det sådana här möten vi också ville få uppleva.