UppsalaTidningen damp ner i brevlådan igår morse, som den
brukar göra. När jag slog upp sidan 4-5 möttes jag av de nio största partiernas
svar på åtta olika frågor. Det jag först fäste mig vid var ordningen. Till
vänster alliansen och till höger de rödgröna. Det kunde jag se. Men varför hade
Fi placerats mitt i alliansen och SD mitt bland de rödgröna? Obegripligt. Ända
tills jag förstod att partierna helt enkelt stod i bokstavsordning.
Vad jag ska rösta på har jag redan bestämt. Det som nu
intresserar mig är hur den framtida regeringen kommer att se ut. Det kommer med
stor sannolikhet att även fortsättningsvis bli en minoritetsregering. Vi har ju
haft minoritetsregeringar förut. Dåvarande Folkpartiet regerade från oktober
1978 till oktober 1979. Detta sedan Centerpartiets ledare, Torbjörn Fälldin,
lämnat in sin avskedsansökan, då riksdagen beslutade att tillåta kärnkraft. Det
var första gången jag hörde ordet
Dagtinga
Ingen statsrådspost kan vara så åtråvärd att jag vore beredd
att dagtinga med min övertygelse.
Ett antal år dessförinnan hade också det parlamentariska
läget varit krångligt. Riksdagen bestod då av 350 ledamöter och de två blocken
hade 175 mandat var. Vid ett antal beslut tvingades talmannen lotta om vilket
beslut som skulle tas. Riksdagen kallades därför
Lotteri-riksdagen
Så, hur blir det efter valet i år? Ingen vet såklart. Elisabeth
Marmorstein på SvT analyserar läget och hänvisar just till hur Ola Ullsten
bildade regering 1978 med endast 10,6% av riksdagsrösterna. Men de andra
partierna avstod från att rösta nej till minoritetsregeringen. De möjliga
alternativ som SvT diskuterar är:
S+MP
M+KD+L+C
S
M
S+MP+V
S+M
S+C+L
Men de tar inte upp det alternativ som jag såg någonstans i
mitt flöde. Idén att Centerpartiet och Liberalerna bildar en
minoritetsregering.
Det skrivs en del om att Stefan Löfven vill samarbeta mer
med dem i framtiden. Ett steg i den riktningen kunde vara att släppa fram en
regering med de partierna. De kunde söka stöd åt både höger och vänster.
Sverigedemokraterna skulle ställas helt utanför inflytande.
Riksdagen och dess utskott skulle då få större makt. Och det
är väl bra. Frågan är vad som skulle hända med den i särklass viktigaste
framtidsfrågan, vår miljö. Jordens överlevnad. Utan en framtid för planeten
faller ju allt.
Samtidigt står det helt klart att en första förutsättning
för en någorlunda seriös miljöpolitik är att Sverigedemokraterna hålls utanför.
Vi får ju se hur det går. Men detta är vad jag tror. Just
nu.
No comments:
Post a Comment