Mystik och latjolajbanlådan

Det var 1973-74 som barnprogrammet sändes första gången. De flesta i min generation har sett det. Och eftersom det sänts i repris och även sålts på VHS och DVD, gäller det även mina barns generation.

Fem myror är fler än fyra elefanter

I programmet dyker med jämna mellanrum Brasse upp med sin latjolajbanlåda. 

Ur den tar han fram fyra djur som har svårt att hålla tyst. Han sätter upp dem på en hylla och sedan kallar han på Magnus och Eva. Deras uppgift blir att berätta vilket djur som ska bort. Sällan brukar det råda enighet kring hur tre av dem hör ihop.

Idag har jag deltagit dels i en teologidag på vår skola, dels på ett boksläpp. Från dessa upplevelser har jag med mig två fyrtal. Inte av djur men av teologer. Skillnaden är att det inte är någon som ska bort utan att alla hör ihop. Varför? Jo, de är teologer i den världsvida kyrkan.

Karin signerade gärna böcker.

Jag börjar med boksläppet. Karin Johannesson berättade om sin senaste bok:

Thérèse och Martin - Karmel och reformationen i nytt ljus

I den boken presenteras inte bara Thérèse av Jesusbarnet och Martin Luther utan även Teresa av Avila och Johannes av Korset.

Det skulle ju kunna bli en latjolajbanlek. Fyra mystiker. En ska bort. De flesta skulle väl då gissa på Martin Luther. De andra är ju katoliker. Men det blir ju fel. Martin Luther var ju också katolik. Eftersom alla utom Thérèse av Jesusbarnet levde på femtonhundratalet, skulle ju hon kunna utgå. Men det passar inte, eftersom hon och Luther enligt boken har så mycket gemensamt.

Alltså slutar latjolajbanleken här. Alla får vara med. Men Luther har såklart en särställning, eftersom Karin framför allt är lutherforskare. Åtminstone uppfattar jag det så. Hon läser de tre karmeliterna mot bakgrund av Luthers lära om rättfärdiggörelsen.

Hennes syfte är att få igång ett ekumeniskt samtal. Och på boksläppet fungerade det, trots att vi inte läst boken. Leif Nordenstorm på Fjellstedtska skolan (där släppet ägde rum) fick till slut avbryta oss. Vi var ungefär 15-20 personer från framför allt Romersk Katolska kyrkan och Svenska kyrkan.

Det var lite extra spännande att gå till boksläppet från teologidagen. Den innehöll anföranden av Patrik Hagman och Mats Aldén. Upprinnelsen var bland annat att Patrik Hagman har skrivit en bok om folkkyrkan. Denna kritiserar Mats Aldén tillsammans med en annan teolog, Johanna Gustafsson Lundberg, i en artikel. 

Det jag tog med mig till boksläppet var en del som sades om Martin Luther. Patrik Hagman menade bland annat att Luther allt för länge varit solist. Han borde nu få en plats i kören. Jag kände direkt att Karins bok var ett svar på detta. Inte så att Luther fått en plats i kören men ett steg närmare kanske är att vara en del av en kvartett.

Det blev i alla fall ett spänstigt samtal mellan Patrik Hagman och Mats Aldén. Bland annat framträdde en viss oenighet kring synen på tvåregementsläran. Men mest handlade deras anföranden om relationen mellan gudstjänsten och livet i världen, skapelsen. Patrik Hagman menade nog att de på många sätt var överens. Den eventuella oenigheten består möjligen i att de ställer olika frågor och då blir ju också svaren olika.

Mats Aldén använde begreppen att kyrkan är ’samlad’ eller ’utspridd’ som en modern variant av tvåregementsläran. Patrick Hagman närmade sig frågeställningarna utifrån ett trinitariskt perspektiv, där han lyfte fram begreppen Tillbedjan, Gemenskap och Efterföljelse.

Nu har jag en del att läsa. Trevligt!

När jag kom hem med boken från boksläppet och även ett gratisexemplar av tidskriften Signum, hamnade de på köksbordet bredvid en annan bok, jag nyss skaffat:

Djup tid och tunna ställen

Det är Are Norrhava som skrivit. Han var elev på Svenska kyrkans utbildningsinstitut för något år sedan och han har hänvisat till en av mina bloggposter i boken. Roligt!

I prologen citerar Are just Martin Luther:

Det vi dagligen ser och hör anser vi inte vara något underverk. Och ändå är det sås stort.

Jag uppfattar att Ares ärende att skriva om vardagens kontemplativa drag. Detta var även Karin inne på. Hon skriver bland annat om

Mystik bland grytor och kastruller

Det handlar då om Teresa av Avila, som liksom Luther, enligt Karin, ”demokratiserar mystiken”. Jag tror det klingar väl med Ares tankar. Men jag har på känn, utan att ha läst deras böcker att Karin och Are skriver med helt olika språk. För att de troligen har olika adressater.

Mats Aldén, Patrik Hagman, Karin Johannesson, Are Norrhava. Ska de in i latjolajbanlådan? Självklart inte. Det blir ju mer spännande teologi när många olika röster får höras.

Jag är glad att det sker vid vårt utbildningsinstitut. Det är definitivt hoppfullt för vår kyrka, vårt samhälle och vår värld. Ja, för hela skapelsen.