Sunday in Appelsbosch

On Sunday we visited the Lutheran Congregation in Appelsbosch. My wife, who is working more directly with church relations, had made contact with the local pastor, Rev. Radebe who we were expected.

When we came, a bit early, we saw the beautiful church and the old grave yard. Directly we found the grave of Jonas Fredrik Ljungqvist. He is one of our predecessors. He was a Swedish missionary, who founded the Appelsbosch mission station in the end of the 19th century.

Pastor Radebe and my wife is trying to read on the tomb stone of
Jonas Fredrik Ljungqvist, one of our predecessors.

The church is built in beautiful sandstone (I think). But the roof is not OK and all the gutters are pointing in different directions. I directly felt that something needs to be done.

But then, when I saw all the Sunday School children in action, I started to have second thoughts. After the Sunday School had finished, youth and adults came in their numbers and suddenly the church was filled to its capacity. With the singing the congregation also managed to fill the air space in the church. Wonderful!

Two Sunday School classes are taught at the same time in the church. 

Yes, I did not see many men – that was a disappointment. But lots of young persons. Two of them led the service from the altar.

It was for the first time I saw two teenagers leading the liturgy.

A church built by living stones. So much more important that a well maintained church building without people! Of course, it would have been even more wonderful –especially for the congregation in Appelsbosch – if the church roof could be fixed. But instead of doing that, the congregation is busy finishing a building on the premises, which will be rented out to an institute starting a nursing school in the region. Probably a more relevant investment than fixing the church.

This is one of the lecture rooms at the brand new nursing college.

So, I have to admit, that I have to check my priorities. The question is: how does Church of Sweden prioritize?

Kulturkrock eller inte? Det är frågan!

För någon månad sedan bestämdes datum för ett högre seminarium inom vår disciplin: Praktisk teologi. Ansvarig skickade ut ett ambitiöst program. Detaljerat! Hålltider under dagen och en redogörelse för i vilken ordning studenterna skulle presentera sina arbeten. I ett senare mejl lovade också min kollega återkomma med angivelse av plats för seminariet. Eftersom det var frågan om ett heldagsseminarium skulle det kanske äga rum på ett konferenscenter. Så att mat kunde serveras. Om det fanns pengar i budgeten.

Nåväl, kollegan åkte till ett grannland och återkom i fredags. Under helgen har jag väntat på information om måndagens seminarium. Jag har mejlat och skickat sms. Även pratat med de två andra lärarna inom praktiskt teologi. Tystnad!

I morse åt jag en tallrik fil innan hustrun och jag gick till det lutherska prästseminariet för att delta i morgonbön. Sedan gick jag över till universitetet för att vara i tid för seminariet som skulle inledas 07.45 enligt den enda information som var tillgänglig. Som väl var hade cafeterian öppnat, så jag kunde få en kopp kaffe.

08.15 fick jag tag på min kollega. Jo, visst skulle det bli seminarium. Det hade inte gått att få tag på något konferenscenter i fredags men vi kan säkert vara i något klassrum på universitetet. Blir det mat? Nej, troligen inte. Nehej! När börjar vi? 09.00 blir nog bra.

Klockan är 09.25 när vi kommer igång. Det är runt 15 stundeter som har kommit. Tre som gör PhD, några Masters och de flesta Honours. Ingen av dessa är det minsta berörd över att seminariet inte började 07.45 och att det inte kommer att erbjudas förtäring. Ingen kommenterar det detaljerade schemat, där det fanns möjlighet att skriva upp sig i en överblickbar ordning.

Under 4 ½ timme (med avbrott för 10 minuters paus mitt i) går vi igenom 10 av de 15 stundenternas arbeten. (De andra var inte beredda att presentera något). Vi berör vitt skilda ämnen men de flesta har en mycket kontextuell sida. Det handlar om tonårsgraviditeter och vad kyrkan gör åt det, spridningen av HIV bland ungdomar i en lutherska kyrka i Nigeria, industrimission på bilfabriker i Sydafrika, katolsk själavård i samband med bikt - där människor söker hjälp för social nöd och inte bara vill få förlåtelse, barnlöshet bland kristna, svarta, gifta kvinnor osv.

Jag tvingas inse att jag kommer in med ett mycket västerländskt förhållningssätt: ska vi ha ett seminarium måste tid, plats, program och ansvarsfördelning vara utrett från början och helst några veckor i förväg.

Sharon, Nkosinathi och George är tre av de studenter jag handleder.
De lyssnar just på en annan stundets presentation. 

Ingen annan verkade irriterad. Så jag la ner efter ett tag och insåg att innehållet ju var det väsentliga. Två av de tre honoursstudenter jag handleder presenterade och gjorde bra ifrån sig. Den tredje var sjuk och hade meddelat det i förväg. Jag handleder också en mastersstudent och hans presentation var också tillfredsställande. Dock finns det mer att göra där. Men det är inte heller så bråttom som för honoursstudenterna, som ska vara färdiga med sin s k research proposals innan måndag. De två PhD studenter som jag handleder hade inte förberett sig tillräckligt. Det var lite tråkigt. Mest för dem! Nu hoppas jag att de är med på banan den 24 juli. För deras egen skull. Lite trist att jag har semester då och inte kan vara med.

En dag i en universitetslektors liv!

The Anglican - Roman Catholic International Commission

Wednesday evening we visited the Emaphethelweni Priory (Dominican) here in Scottsville, Pietermaritzburg. The occasion was a seminar around ARCIC (The Anglican - Roman Catholic International Commission). In the commission, which is now named ARCIC III there are two representatives from Africa. Both were present at the Emaphethelweni Priory on Wednesday. Professor Teresa Okure, a sister of the Society of the Holy Child Jesus, and professor of New Testament and Gender Hermeneutics at the Catholic Institute of West Africa, Port Harcourt, Nigeria was one of the persons. The other one was Bishop Suffragan Nkosinathi Ndwandwe from Natal Diocese, Anglican Church of Southern Africa. We often fellowship together in the morning Eucharist in the Cathedral of the Holy Nativity.

It was interesting to learn more about this commission. From the start (1967) it was quite successful but later on the process slowed down due to disagreement over the ordination of women and also around human sexuality.

The two speakers focused especially on the Eucharistic division. With distress they told us about their last meeting, when they visited an ecumenical communion where people freely shared in the Eucharistic fellowship (even Roman Catholics). The members of the commission however were told (I can’t recall by whom) that they were not allowed to take part. We could see how hurtful the experience had been.

Sr Teresa is showing how they were blessed in the Eucharist service instead
of receiving the Body of Christ. She uses Bishop Nkosinathi in this small roleplay.

Interestingly enough, when I greeted Prof Okure, we directly realized that we had a common friend, Hans Engdahl. I know that he and Prof Okure have done some academic work together.

After the two speakers had talked we were allowed to ask questions. I especially remember one participant who spoke about the dying churches in Europe. He reacted to the way that Europeans dominates ARCIC. No representative from Latin America, only two from Africa and maybe also two from Asia but a whole bunch of people from Europe. How can this be, when the churches in the global south are growing and dying in Europe?

A relevant question! Let’s hope that ARCIC IV will respond to that. There are important questions to deal with. If I understood it correctly the commission doesn't discuss issues on human sexuality, because the Anglican Communion is also divided within itself. I still believe that the church leaders need to start discuss exactly those kind of questions.

As much as I hope the human sexuality could be put on the agenda, I also realize that not all African Christians would like that. I am puzzled how issues around human sexuality and family can be so provocative. The only answer is that it has to do with power. Even more important than, to discuss those issues openly. One the one hand is the unity of the church, which is important. On the other is the life of for instance homosexuals in our midst. Which is equally important. I believe that the unity of the church is of utmost importance also for minorities. But questions around power need to be asked all the time. For whom? By whom? Also when we discuss the Eucharist! For whom?

7+1=9

South Africa has nine provinces. Every provincial government is led by a premier. Before the election 5 provincial governments were led by men and 4 by women. Today ANC appointed 8 of those premiers. One can read more on News24. 7 men and 1 woman. South Africa is rescued by the DA. In the Western Cape the Premier is Helen Zille.

In this respect I am not impressed by the ANC. From 3-5 to 1-7 is not helpful.

Det är inte synd om mig ...

Den senaste helgen har varit en smula arbetsam. Och ändå inte. Låter det motsägelsefullt? OK, jag tar det från början.

Min dator har ett längre tag varit lite väl långsam. Men det har jag kunnat hantera. Men i fredags valde den att nästan helt lägga av. Exempelvis tog det ungefär 10 minuter att få fram ett nytt dokument. Med jämna mellanrum komm också sådana där blå sidor fram med en massa text som inte går att förstå. Mer än att windows tänker 'stänga ner'. (Heter det verkligen så, på svenska?) Nåväl. När allt är 'nerstängt' startar det igen och så får jag en fråga om jag vill starta i 'felsäkert läge'. Ja, ni har kanske varit med om det.

Som sagt, i fredags lade datorn nästan av helt och hållet. I kombination med att vi hade strömavbrott från 5 på morgonen till 9 på kvällen. Jag hade arbetat vi datorn – den har ju ett batteri, som håller några timmar – men gick sedan upp till universitetet, för där fanns ström. Det var då den la av. Jag satt länge och väntade på att den skulle starta och när jag sent omsider skulle gå hem, då var ytterdörrarna låsta. Nu löste det sig enkelt genom att jag hittade en olåst bakdörr. Så hem kom jag och lördagen fick jag ägna åt annat. D v s jag försökte få tag på en datafirma som kunde hjälpa mig. De lovade ringa tillbaka under lördag förmiddag men gjorde inte så.

Med andra ord blev det en datorfri helg (med undantag av min smartphone, förstås) och till vissa delar även en elfri helg, eftersom strömmen även var bort några timmar på lördagen.

Men det gick, som ni förstår bra. Dessutom hade jag skaffat nya glasögon på fredagen i stället för de gamla, som först tappade ena skalmen och sedan den andra, efter att jag oturligt satte mig på dem.

Helgen kunde användas till trevlig samvaro tillsammans med två kollegor, gudstjänstbesök, promenad i botaniska trädgården och tre skypesamtal med tre av våra barn. Inte illa!

Dessutom tror jag det var bra att helt enkelt inte kunna arbeta med kursplaner, handledning av studenter, förberedelse av föreläsningar och lektioner mm. Det gör jag så mycket ändå – jag fick helt enkelt ett 'break'

Visst är det viktigt att stanna upp ibland? Jag måste erkänna, att det blev tydligt för mig att jag ibland behöver hjälp att inse detta. T ex ett datorhaveri.

Den artikel på 8 500 ord jag skulle skicka in senast torsdag han jag skicka in. Det är jag mycket tacksam för.

Bland det mest komiska i sammanhanget var att dagarna innan min glasögonskalm
gick sönder, hade även hustruns ena glasögonskalm gått av. Detta resulterade i
att hustrun fick nya glasögon som bättre motsvarade en förändrad (dock ej entydigt
försämrad) syn. Dessutom är de nya skalmarna klädsamma! Hustruns, alltså!

Just over 50% voted in SA

We whatch Al Jazeera a lot. Yesterday evening I saw ‘Inside story’ and one of the commentators was Adam Habib (vice chancellor and principal of the University of Witwatersrand). He made me aware of two important aspects of the election.

The first point was that all the 73.42% that casted their votes are not 73.42% of all adult South Africans. The percentage refers to all registered voters. News 24 also claimed the following the day before the election:

Over 10 million eligible voters in South Africa have not registered to vote in tomorrow's elections.

If this is true the picture suddenly changes. The IEC states on its website that 25 381 293 persons are registered. If another 10 000 000 could have registered it means that around 35 000 000 are eligible voters. And close to 18 500 000 have voted. This makes the percentage just over 50%. Not so impressive. I didn’t know this. Habib said that this is a sign of voting apathy and a wakeup call to all the parties.

Second he made a point about the DA. In his opinion the DA has reached a ‘plateau’. His argument was that the ANC is becoming a party for the middle class and therefore there are no more votes to fetch for the DA that side. They could move left of the ANC. This will obviously not happen. In this scenario the EFF is bound to grow in the next election. Already in 2016 South Africa will have municipal elections. I heard a number of EFF-politicians claim that 2016 will be their year.

So maybe this is the scenario. Not that a new, alternative major black party will grow on the right of the ANC but to the left. I have never thought about this but it might happen. Then of course the EFF might become the new ally of the Communist party. As well as to some of the groupings within Cosatu that does not support the ANC.

When I look at this illustration, from the IEC website, I can easily imagine a scenario where the ANC, the DA, and the EFF in the future will meet after the ANC has declined, the DA reached a plateau and the EFF having grown bigger.

Sydafrika vill förändring

Snart är alla röster räknade.

Ett viktigt begrepp i det sydafrikanska samhället är "transformation". Det betyder förändring men i en annan bemärkelse än "change". "Change" innebär t ex att byta ut en vit chef mot en svart men den nya chefen fortsätter att förtrycka. "Transformation" innebär att byta förhållningssätt, attityd. Att förändra på djupet.

Bilden intill, från SABC valhemsida, när 94.79 % av rösterna är räknande, beskriver denna vilja till någon form av förändring:

ANC och IFP går bakåt. Så gör även de flesta småpartier. Det enda parlamentsparti som går framåt är DA. Dessutom kommer två nya partier in i parlamentet: EFF och NFP. EFF är ett marxist-leninistiskt missnöjesparti under ledning av Julius Malema, som tidigare var ledare för ANC's ungdomsförbund. NFP är en utbrytning ut IFP (båda partier med starka band till zulu-folket. NFP leds av Zanele kaMagwaza-Msibi, som verkar vara en vettig person. Men jag har inte riktigt uppfattat vad hon och hennes parti står för mer än att de är emot korruption.

Det återstår däremot att se om det blir någon verklig förändring. DA har mycket att leva upp till. De har nästan 60% av rösterna i Western Cape. Där är det visserligen rent och snyggt på gatorna i medelklassområdena och mycket av infrastruktur fungerar. Men nu är det dags att på allvar förbättra levnadsvillkoren för de fattiga, färgade på Cape Flats och de svarta i Khayelitsha.

South African election, thumbies and GoogleDoodle

Seemingly the ANC is increasing slightly. Still, the party won’t get two thirds majority. And the DA will still be the runner up with the EFF as number three. Agang i guess didn't make it. As it looks right now a number of smaller parties, who are in the National Assembly today, will not remain there. Instead of 12 parties we are looking at 10. The most remarkable thing might be that the PAC (the liberation movement that organised the potest march in Sharpeville in 1960) won't make it. They have gone from 5 seats in 1994, via 3, 3, and 1 seat to possibly no seat at all. A bit sad, I think. If this result remains! Less than 50% of the votes are counted now.

I will not write more about this today as I am going to campus for lectures and some meetings. Tonight we have ‘graduation’ with the isiZulu class.

Let me just share two photos. The first is a thumb. It belongs to Chris Hendricks (I hope it is OK with you, Chris, that I publish it). 

Chris Hendrick's thumb!

You have heard about 'selfies' – photos that we take of ourselves and post on social media. The new word I learn is 'thumbie'. Reason being that every voter gets a little ink on the thumb. This is a way of showing:

I have cast my ballot.

The other phenomenon is a GoogleDoodle. This is obviously a big thing to get.

The US Embassy congratulated South Africa for getting
a GoogleDoodle yesterday. "The world is whatching ..."

The ANC continues to govern

Just as we thought the ANC won the election although it didn’t get as large majority as it did five years ago. It will serve the democratic cause that the opposition grows. Even if the opposition includes a populistic party like the EFF.

One exciting part of the election was whether or not the DA would keep the Western Cape. It really did and it is now up to the party to show that they can deliver decent toilets and houses also to the poor.

The big looser is Cope. That is sad. I always liked Lekotha!

I will come back with some more comments when the elections results become more reliable.

Now I am on my way to lead the morning Eucharist in the Anglican Cathedral. It starts 06.45 so I’d better hurry.

Some voters queuing at the voting station in Scottsville.
(Photo: Kristina Göranzon)

Val i Sydafrika imorgon – jag har rösträtt ...

… i EU-valet. Om detta har jag redan bloggat. Då funderade jag över frågan huruvida det är ett bra eller dåligt alternativ att skriva ett stort NEJ på sin valsedel. Huruvida jag gjort det eller inte kommer ingen att få veta. Däremot kan jag stolt berätta att både hustrun och jag har stoppat ner varsin valsedel i ett valkuvert. Som vi sedan stoppat i varsitt ytterkuvert. Dessa ytterkuvert har försetts med namnteckningar av Nomaqawe och Calvin, som därmed intygat att det faktiskt var vi som röstade och att vi var vid våra sinnens fulla bruk. Därefter har dessa kuvert i sin tur stoppats, av oss, i varsitt ytterkuvert och sedan, av hustrun, postats till konungariket Sverige.

Calvin, hustrun och Nomaqawe

Vi har alltså fullgjort våra förpliktelser och hoppas att det har en betydelse för Europa och därmed världen.

Imorgon röstar sydafrikanerna (med undantag av de som förtidsröstat här i landet och på andra ställen).

Jag vill dela något jag läste på Facebook. Barnen lärde känna en lärare i Sydafrika, när vi bodde här 2002-2006. Mycket omtyckt person. Dessutom var han körledare för gosskören på pojkskolan. Såhär skrev han på sin time line igår:

Proud to report that despite his great frailty at the age of (almost) 88, Dad cast his special vote today. Barbara had checked that his ID book was ready and that someone would be able to assist him when the IEC called on Carlisle Lodge. He had to wait the whole day to vote. Referring to his inked thumb, he told me it looked as if he had hit it with a hammer! Long live democracy in SA, long live!

(IEC betyder: Independent Electoral Commission). 88-åringen är alltså en vit sydafrikan, som levt store delen av sitt liv under apartheid. (Jag menar ‘under’, för de vita var inte särskilt fria trots att de hade politisk makt och andra fördelar. Kan man vara fri när man är del av ett legaliserat förtryck?) Jag blir glad av att läsa dessa och liknande vittnesbörd.

På något sätt känns det sydafrikanska valet betydligt mer spännande. EU-valet i all ära, men det är lite för stort och lite för långt bort.

Däremot kommer det nog dröja lite innan vi får något valresultat. Många röstlokaler ligger ute på landsbygden och det tar tid innan allt räknats och resultat förmedlats. Ett slutgiltigt resultat är utlovat till 10 maj men redan på valdagen kan man följa prognoser på den statliga TV-kanalen SABC’s hemsida. Länken kommer här!

On the eve of election

On Thursday I walked the short distance from our house to campus for the second last isiZulu lesson. On my way to campus I saw a car with three men dressed in yellow t-shirts. ANC-supporters! I had to stop and after having greeted them (in isiZulu) I asked them about the upcoming election. They were all convinced that the ANC would get a land sliding victory. I asked them about Jacob Zuma and Nkandla and whether this would affect the election result.

We are walking from house to house on a daily basis and this is not an issue.

This is also my impression. Most of the voters do not care about the alleged corruption. A majority of them will vote for the ANC because that is what they have done since 1994. A few months ago I thought that the ANC would get close to 50% of the votes but now my impression is that they rather get 60%. We’ll see. When I talk with people and especially when I see colleagues and friends updating their statuses on Facebook I understand that the support the ANC has is still over whelming. The ANC national chair person, Baleka Mbete, has said that the ANC will get 70% or even more. This according to the eNCA.

This, the fifth, democratic, South African General Election is going to be held on Wednesday 7 May. Today a number of parties have held major rallies. The most impressive was of course the ANC rally at the FNB Stadium in Johannesburg. The stadium was, according to Eye Witness News, filled to capacity. This means 95 000 people. Even Winnie Madikizela-Mandela was there, says the Mail and Guardian, dressed in black as she still mourns the death of her ex-husband Nelson Mandela. A woman in that situation is culturally not allowed to speak publically. In some parts of South Africa she would not even have been allowed to take part in a gathering of this magnitude. But she was there.

One of the biggest differences when I compare election campaigns in South Africa with those in Sweden is the large number of people attending rallies in South Africa. I know that they are bussed to meetings. I know that all of them get a free T-shirt. Maybe they get free food, I am not sure. But they also enjoy dancing, singing and being together. After all it is a sign of a vibrant democracy. My view may be contested but compared with the Swedish electorate that sits at home watching debates on TV, there is a difference.

The other parties also gather people. The DA had a concert with tenths of thousands of people, according to radio the other day. But the opposition parties are struggling. They are just too many. Not people, but parties. And they have made a huge mistake, I think. They are talking a lot about corruption, which is a huge problem. But they should have focused more on their own, alternatives.

My hope is that the ANC gets fewer votes than a two third majority and that the more moderate parts of the party gain in strength. After all there are a number of very good ANC-people.

ACDP, AZAPO, DA, Cope, IFP, VF+, APC, UDM, UCDP, PAC are just a few of the parties.

ANC and its alliance partner SACP was missing in the illustrtion above.
 Not to mention two of the new parties: Agang SA and EFF.