Kulturkrock eller inte? Det är frågan!

För någon månad sedan bestämdes datum för ett högre seminarium inom vår disciplin: Praktisk teologi. Ansvarig skickade ut ett ambitiöst program. Detaljerat! Hålltider under dagen och en redogörelse för i vilken ordning studenterna skulle presentera sina arbeten. I ett senare mejl lovade också min kollega återkomma med angivelse av plats för seminariet. Eftersom det var frågan om ett heldagsseminarium skulle det kanske äga rum på ett konferenscenter. Så att mat kunde serveras. Om det fanns pengar i budgeten.

Nåväl, kollegan åkte till ett grannland och återkom i fredags. Under helgen har jag väntat på information om måndagens seminarium. Jag har mejlat och skickat sms. Även pratat med de två andra lärarna inom praktiskt teologi. Tystnad!

I morse åt jag en tallrik fil innan hustrun och jag gick till det lutherska prästseminariet för att delta i morgonbön. Sedan gick jag över till universitetet för att vara i tid för seminariet som skulle inledas 07.45 enligt den enda information som var tillgänglig. Som väl var hade cafeterian öppnat, så jag kunde få en kopp kaffe.

08.15 fick jag tag på min kollega. Jo, visst skulle det bli seminarium. Det hade inte gått att få tag på något konferenscenter i fredags men vi kan säkert vara i något klassrum på universitetet. Blir det mat? Nej, troligen inte. Nehej! När börjar vi? 09.00 blir nog bra.

Klockan är 09.25 när vi kommer igång. Det är runt 15 stundeter som har kommit. Tre som gör PhD, några Masters och de flesta Honours. Ingen av dessa är det minsta berörd över att seminariet inte började 07.45 och att det inte kommer att erbjudas förtäring. Ingen kommenterar det detaljerade schemat, där det fanns möjlighet att skriva upp sig i en överblickbar ordning.

Under 4 ½ timme (med avbrott för 10 minuters paus mitt i) går vi igenom 10 av de 15 stundenternas arbeten. (De andra var inte beredda att presentera något). Vi berör vitt skilda ämnen men de flesta har en mycket kontextuell sida. Det handlar om tonårsgraviditeter och vad kyrkan gör åt det, spridningen av HIV bland ungdomar i en lutherska kyrka i Nigeria, industrimission på bilfabriker i Sydafrika, katolsk själavård i samband med bikt - där människor söker hjälp för social nöd och inte bara vill få förlåtelse, barnlöshet bland kristna, svarta, gifta kvinnor osv.

Jag tvingas inse att jag kommer in med ett mycket västerländskt förhållningssätt: ska vi ha ett seminarium måste tid, plats, program och ansvarsfördelning vara utrett från början och helst några veckor i förväg.

Sharon, Nkosinathi och George är tre av de studenter jag handleder.
De lyssnar just på en annan stundets presentation. 

Ingen annan verkade irriterad. Så jag la ner efter ett tag och insåg att innehållet ju var det väsentliga. Två av de tre honoursstudenter jag handleder presenterade och gjorde bra ifrån sig. Den tredje var sjuk och hade meddelat det i förväg. Jag handleder också en mastersstudent och hans presentation var också tillfredsställande. Dock finns det mer att göra där. Men det är inte heller så bråttom som för honoursstudenterna, som ska vara färdiga med sin s k research proposals innan måndag. De två PhD studenter som jag handleder hade inte förberett sig tillräckligt. Det var lite tråkigt. Mest för dem! Nu hoppas jag att de är med på banan den 24 juli. För deras egen skull. Lite trist att jag har semester då och inte kan vara med.

En dag i en universitetslektors liv!