Finns main stream?

En av biskopskandidaterna i Uppsala stift, uppmanades vid hearingen – enligt referat i Kyrkans Tidning – att beskriva sin teologi. Svaret var – fortfarande enligt Kyrkans Tidning:

Jag är main stream Svenska kyrkan

(Jag tror att kandidaten har sagt mer än så. Men Kyrkans Tidning låter detta vara det enda svaret. Märkligt!) Därmed tänker jag lämna biskopsvalet. Det jag istället vill diskutera är själva begreppet. Att vara ’main stream’.

Jag googlar på begreppet och ser att Cambridge Dictionary skriver om mainstream:

... considered normal, and having or using ideas, beliefs, etc. that are accepted by most people

Nu infinner sig några frågor:

Vad betyder begreppet?
Är det en önskvärd position?
Om det är den position, som delas av majoriteten och som upplevs normal. Har vi då inte ett problem?

2000 kom en bok på svenska, som Richard Foster skrivit. Originalets titel var:

Streams of Living water – Celebrating the Great Traditions of Christian Faith.

I Svensk översättning heter den:

Strömmar av levande vatten. Sex andliga traditioner att ösa ur.

De sex strömmarna är:

Den kontemplativa traditionen – det bönefyllda livet
Helgelsetraditionen – det dygdefulla livet
Den karismatiska traditionen – det andefyllda livet
Den sociala traditionen – det barmhärtiga livet
Den evangelikala traditionen – det bibelcentrerade livet
Den sakramentala traditionen – att förkroppsliga budskapet

Genast inser jag att denna beskrivning av sex traditioner i kyrkans liv och historia också kan bli begränsande. Men jag uppskattar att det finns variation och mångfald. Richard Foster skriver i förordet att Gud idag för samman dessa traditioner i en enda bred flod. Jag undrar om det är så. Om det ens är något vi vill. Då blir det igen en slags 'mainstream'.

Tanken som ryms i bokens titel känns mer lockande. Att det finns olika traditioner att ösa ur. Personligen har jag nog öst mest ut den kontemplativa, den sociala och den sakramentala. Dessutom tror jag att det finns fler strömmar.

Men varför detta behov av att vara 'mainstream'? En tanke som slår mig är att vi kanske påverkats av hur den politiska spelplanen ser ut. Just nu verkar mitten vara den plats där vi ska hitta underlag till en ny svensk regering. Och framför oss ser vi partierna uppträdda på en skala. Från vänster till höger eller tvärtom.

Tror vi att kyrkan också ser ut så? En huvudfåra i mitten och avvikande fåror utanför. Men detta kanske inte är en rättvisande bild. Hur skulle det bli om vi istället såg olika strömmar, som kanske mer fungerar som ett delta-landskap?

Som lärare vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut ser jag många sådana strömmar. Studerande kommer från olika stift och ur olika traditioner. Meningen är inte att alla ska stöpas i samma form. Drömmen är att var och en får möjlighet att utvecklas på bästa sätt inom sin tradition.

Viktigt är dock att vi kan finna sätt att samtala om våra olika traditioner och synsätt. För att låna ett begrepp från en av mina arbetskamrater. Det vi gör och säger måste vara talbart. Möjligt att samtala om. Detta är självklart en utmaning. Men lyckas vi med detta, blir den tid, som de studerande läser vid institutet, en mycket värdefull tid. En tid då vi tillsammans får ösa ur många olika strömmar av levande vatten. Och därmed kan de också bidra på ett konstruktivt sätt i sin framtida tjänst.

Dagens evangelium och biskopsvalet i Visby

Larsa Rännar

Med biskopsvalet i Visby stift är det som när en stiftsorganisation vid valprocessens början gick ut för att leja kandidater till sitt biskopsval. Stiftsorganisationen kom överens med dem om en plats på hearingen om de fick mer än fem procent av rösterna eller hamnade bland de fem första och sände sedan i väg dem till nomineringsvalet. Något senare i processen gick stiftsorganisationen ut igen och fick se några andra, som inte fått fem procent av rösterna. Till dem sade stiftsorganisationen: ’Gå bort till hearingen, ni också. Ni ska få resan betald.’ Och de gav sig dit. Sedan gick stiftsorganisationen ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde likadant. Vid elfte timmen gick stiftsorganisationen ut igen, och när den såg Larsa Rännar stå där, sade den: ’Varför står Du här hela dagen utan att förbereda Dig för hearingen?’ Lars Rännar svarade: ’Därför att ingen har kallat mig till hearingen.’ Då sade stiftsorganisationen: ’Åk på hearingen, Du också.’ I god tid innan hearingen sade stiftsorganisationen till kanslipersonalen: Hör av er till kandidaterna och ge dem deras flygbiljetter. Börja med den som kom sist och sluta med de första.’ Larsa Rännar kom fram och fick en flygbiljett. När sedan de första steg fram nöjde de sig med en flygbiljett. Däremot sa någon i stiftsorganisationen ’Den där som kom sist, Larsa Rännar, har bara fått en röst, och vi jämställer honom med dem som fått många röster.’ Då sade någon annan i stiftsorganisationen: ’Min vän, vi är inte orättvisa mot dem. Vi kom ju överens om en plats vid hearingen. Låt dem ta vad de skall ha, och åka till hearingen. Men vi kan väl ge den siste lika mycket som de fick? Har vi inte rätt att göra som vi vill med det som är vårt? Inte är det väl någon som ser med onda ögon på att vi är goda?’ Så skall de sista bli först och de första sist.”

Kyrkans Tidning slarvar till det

Imorgon, fredag, hålls nomineringsval inför biskopsvalet i Lunds stift. På listan med 15 namn finns också jag med. Det har varit ett medvetet val från min sida att inte blogga om detta. Min grundinställning är att kandidater i biskopsval bör ligga lågt. Men här kommer i alla fall några rader.

I dagens pappersupplaga av Kyrkans Tidning finns en artikel om valet. Mitt namn finns med även där men jag har blivit förväxlad med min namne i Karlstads stift, som är stiftsmusiker. Hur Kyrkans Tidning kunnat göra denna miss är för mig obegripligt. Särskilt som det stod rätt i gårdagens nätupplaga. Jag har ringt chefredaktören som beklagade det inträffade. I nätupplagan ska det komma en rättelse.

Anders Göranzon i Karlstad har jag ofta kontakt med. Vi har liknande adresser i kyrknätet (svenska kyrkans e-post system) och genom åren har vi kommunicerat en del, när mejl hamnat fel. Det jag undrar över är hur biskopsvalssystemet säkerställer vilken person eventuella röstsedlar som bär namnet ”Anders Göranzon” faktiskt gäller. Låt oss säga att någon enbart läst Kyrkans Tidning och googlat på Anders Göranzon, musikkonsulent och tror sig rösta på honom. Att den personen råkar gå ut en sväng, när pläderingarna handlar om detta. Vad händer? Anders i Karlstad uppfattar jag som en from, klok och erfarenhet kristen. Valbar är han! Erkänn att det kanske finns en gråzon i valsystemet? Det är inte heller OK att Kyrkans Tidning skriver att en person, som kanske inte är tillfrågad, ställer upp som biskopskandidat. Vad jag menar är att Anders i Karlstad borde få en ursäkt.

Jag har ställt mig till förfogande i valet och skulle med stor glädje och bävan gå in i uppgiften som biskop i Lunds stift. Det viktigaste är dock att Lunds stift får en god ledare de närmaste åren. Det är min bön!

Per Eckerdal igen

Det finns vissa hjälpmedel eller verktyg för bloggaren. Exempelvis kan jag se hur många som varit inne på min blogg. Det kallas för sidvy. Underbart ord. På engelska heter det page view.
Just nu har många klickat på en bloggpost jag skrev förra året om Per Eckerdal. Varför? Med all sannolikhet, för att han kom tvåa i biskopsvalet i Göteborg. Men hur har intresserade hittat min blogg? Jag konsulterar google och döm om min förvåning, när jag ser att min bloggpost är på bronsplats. Fascinerande? Skrivs det så lite om Per Eckerdal eller läser så många min blogg? Jag förstår egentligen för lite, för att kunna analysera det jag ser. Men lite kul är det i alla fall!

Valet klart i Kalmar

Igår kväll fick jag ett SMS från Sveriges Radio Kalmar P4. Kunde jag vara med och förklara hur valet går till. Visst! Så mellan 9 och 9.30 fick jag svara på några frågor. Sedan iväg till Kalmar Domkyrka. Psalm 1:1-4 och bön av Prosten Peter Wänehag. (T f Kontraktsprost för en dag. En gång prost, alltid prost!) Sedan röstade vi och resultatet blev:
Jan-Olof Johansson 22, Per Eckerdahl 13, Dag Sandahl 13, Lisa Tegby 7, Kjell O Lejon 7. Det var 62 giltiga röster. 1 var vikt 2 gånger och någon högra instans får avgöra dess giltighet. Sammanlagt var 66 röstberättigade (tror jag) d v s högt valdeltagande.
Analys! Domprosten har inte 50% stöd i vårt kontrakt. Per Eckerdahl seglar upp som utmanare. Dags 13 röster handlar nog om att han har störst stöd i Kalmar. Det kan bli en andra valomgång. Då blir det mellan Per Eckerdahl och Jan-Olof Johansson. Då blir utgången helt plötslig oviss. Jag tror inte Lisa Tegby får tillräckligt många röster. För många inser att hon inte kommer att ha en chans mot Jan-Olof Johansson. För många kommer att rösta på domprosten, för att de inte vill ha en kvinna som biskop. Tror jag. Men jag kan ha fel. Så nu återstår det att se hur de andra kontrakten har röstat. Prosten Wänehag trodde att det skulle vara klart vid 4. Jag tror det går snabbare!

Mera biskopsval

Nu ska vi börja tala om vem av fem personer, som ska bli nästa biskop i Växjö stift. Vid nomineringsvalet förekom i stort sett inga pläderingar. Lite hade smugit sig in i presentationerna och ett flygblad delades ut vid ingången. Men det verkar som om det är nu som är den rätta tiden för att mer ingående diskutera kandidater. Så låt oss göra det.

Fast jag tycker det är lite tråkigt, för nu finns det ju bara fem att välja på. Det hade varit bättre, anser jag, om de personer, som föreslog kandidater, hade fått motivera sina förslag. T ex på hemsidan. Men nu är det som det är.

Dag Sandahl, som själv är en av de fem kandidaterna, menar på sin blogg att de personer som skrivit under flygbladet och hävdat att en kandidat från stiftet har svårt att stå för förnyelse, därmed på ett opreciserat sätt misstänkliggjort domprosten. Men det kan ju lika gärna vara ett misstänkliggörande av Dag Sandahl själv. Dag kommer ju också från stiftet. När jag läser flygbladet ser jag inte att domprosten nämns. Inte heller Dag Sandahl.

Nu håller jag inte med om att en kandidat måste komma utifrån, för att kunna vara en kraft i förändringsprocessen. Även en kandidat från stiftet kan stå för förändring och även en kandidat utifrån kan stå för status qou. Dessutom måste det ju kvalificeras, hur denna förändringsprocess är tänkt.

Förändring är väl snarare en livsbetingelse. Både i våra kroppar och i vår värld sker en ständig förändring. Hur förhåller vi oss till den? Det är frågan! Och det är en viktig fråga.

På stiftets hemsida fanns egentligen andra önskemål när det gäller den blivande biskopen. Så här står det:

Den som vill bli vår biskop i Växjö stift förväntas vara:

• Andlig ledare
• Visionär
• Brobyggare – relationsbyggare
• Kommunikatör
• Inspiratör

Vi får se om några svar kommer att ges från kandidaterna under den tid som nu ligger framför oss. En idé jag har är att skriva några rader om var och en, utifrån det de sagt eller skrivit. Kanske ett ambitiöst projekt men jag ska försöka.

Till sist: På stiftets hemsida står det fortfarande att Dag Sandahl ingår i arbetsgruppen, som skulle förbereda nomineringsvalet. Han ingick i den gruppen ända tills han själv blev föreslagen som kandidat. Kanske vore det lämpligt att nu skriva dit rätt namn, som torde vara Håkan Sunnliden.

Det säkra före det osäkra - eller?

Som väntat vann domprosten i Växjö. Det är nog det enda namn som jag har hört med tydlighet. Skälet: Man vet vad man har men inte vad man får. Men är det vad stiftet behöver? Och nästa fråga: Vet vi verkligen vad vi har? Hur inblandad har domprosten varit i den konflikt, som ledde till att biskopen slutade? De övriga var kanske både väntade och oväntade. Går att läsa mer i kyrkans tidning. (Men i skrivandes stund inte på stiftets hemsida. Hur kan det komma sig att kyrkans tidning hinner före?)

Nomineringsval

Nomineringsval. Märkligt på flera sätt. När jag klev i bussen i morse, kl 07.45 var jag näst yngst. Snart fyllda 50. Det är nomineringsval på dagtid, en vanlig veckodag. Bara anställda och äldre åker. Nästan! M a o är det de äldre som beslutar i framtidsfrågorna. Igen!
Efter inledande morgonbön blev det dags för information om formalia och sedan ställdes frågan om det fanns fler nomineringar. Det fanns det ej, så kvar fanns de 12 namn, som varit publicerade på hemsidan. (De var 13 men en drog sig ur i sista stund!)
Nu skulle alla presenteras. Ålder, civilstånd, tjänster, utbildningar, publikationer och förtroendeuppdrag. 4 minuter per kandidat. 48 minuter av sådant som vi redan läst på hemsidan. Inga pläderingar. (Kanske lika väl det). Men det hade varit bra att få veta hur den/de som föreslagit respektive kandidat har tänkt. Vad är det hos kandidaten, som motsvarar sökprofilen? Men någon av presentationerna verkade innehålla skrivningar, som den föreslagen formulerat själv. Besynnerligt! Vid ett tillfälle sa den som presenterade fel namn på den som presenterats och upprepade sedan felsägningen. Inte så imponerande!

Sedan fick vi en påse med en baguette, äpple, dricka och kexchoklad. Därefter röstning och så dags för hemfärd. Jag fick lift av en betydligt yngre elektor, som kom från ett annat pastorat i närheten av Kalmar. Gick fortare och det blev en stunds trevligt samtal.

Nu väntar vi med spänning på resultatet!

Alice i Underlandet och biskopsval i Linköping

Det är mycket biskopsval på gång i Svenska kyrkan nu. På Linköpings stifts hemsida kan man föreslå namn på lämpliga kandidater. De ska vara tillfrågade och även ha godkänt att deras namn publiceras. Man kan även lämna förslag på innehåll i sökprofil.

Nu kan jag tycka att det där med sökprofil ibland är lite överreklamerat. Det blir ofta en beskrivning av en 'super-hero'. Men ändå är det intressant att det finns åtta (8) förslag på lämpliga biskopskandidater men inte ett enda (0) bidrag till sökprofilen.

Var det inte Alice i Underlandet som frågade kaninen om vilken väg hon skulle ta. Då frågade kaninen, vart hon var på väg.
- Det vet jag inte, sa Alice!
- Om Du inte vet vart du är på väg, spelar det ingen roll vilken väg du tar, svarade kaninen.