 |
| Larsa Rännar |
Med biskopsvalet i Visby stift är det som när en stiftsorganisation
vid valprocessens början gick ut för att leja kandidater till sitt biskopsval. Stiftsorganisationen
kom överens med dem om en plats på hearingen om de fick mer än fem procent av rösterna
eller hamnade bland de fem första och sände sedan i väg dem till nomineringsvalet.
Något senare i processen gick stiftsorganisationen ut igen och fick se några andra,
som inte fått fem procent av rösterna. Till dem sade stiftsorganisationen: ’Gå
bort till hearingen, ni också. Ni ska få resan betald.’ Och de gav sig dit.
Sedan gick stiftsorganisationen ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde
likadant. Vid elfte timmen gick stiftsorganisationen ut igen, och när den såg Larsa
Rännar stå där, sade den: ’Varför står Du här hela dagen utan att förbereda Dig
för hearingen?’ Lars Rännar svarade: ’Därför att ingen har kallat mig till
hearingen.’ Då sade stiftsorganisationen: ’Åk på hearingen, Du också.’ I god
tid innan hearingen sade stiftsorganisationen till kanslipersonalen: Hör av er
till kandidaterna och ge dem deras flygbiljetter. Börja med den som kom sist
och sluta med de första.’ Larsa Rännar kom fram och fick en flygbiljett. När
sedan de första steg fram nöjde de sig med en flygbiljett. Däremot sa någon i
stiftsorganisationen ’Den där som kom sist, Larsa Rännar, har bara fått en röst,
och vi jämställer honom med dem som fått många röster.’ Då sade någon annan i
stiftsorganisationen: ’Min vän, vi är inte orättvisa mot dem. Vi kom ju överens
om en plats vid hearingen. Låt dem ta vad de skall ha, och åka till hearingen.
Men vi kan väl ge den siste lika mycket som de fick? Har vi inte rätt att göra
som vi vill med det som är vårt? Inte är det väl någon som ser med onda ögon på
att vi är goda?’ Så skall de sista bli först och de första sist.”
No comments:
Post a Comment