Vilken mässa

Vi kom före nio då det skulle börja men så klart kom det igång strax efter halv tio. Lite folk men så är det ju alltid. Efter en timme är kyrkan nästan full. Prosten var på besök men hade bara ett litet meddelande att göra och gick efter det. Den ordinarie prästen var där. Man jag fick leda gudstjänsten på seTswana och även predika. Han skulle ha 3 dop. Det var en nyhet för en del av församlingen. Även för mig. Men det gick bra. Innan dopet skulle en av mödrarna, som fått barn utom äktenskapet, resas upp. Ja, så heter det. Framför allt när någon fått barn utom äktenskapet, även för pojkvännerna ibland, äger en s k penitential class rum. Botgöring. Men det kan också vara andra synder. Jag fick frågan om jag ville hålla i den biten men avböjde. Känns inte helt bra att sådant fokus just läggs på kvinnors del i barnafödande utanför äktenskapet. Men prästen skötte det ändå bra. Efteråt fick många komma fram och krama om den unga kvinnan. Trots att det inte känns bra att det så tydligt, oftast, är kvinnan som pekas ut, lyckas man ändå vara öppna kring något som i gruppen är oönskat. Problemet sopas inte under mattan och gemenskapen återupprättas. Ja, detta kunde man skriva en avhandling om. (Vilket jag inte ska göra!)
Mässan fortsatte med mycket sång och dans. Nattvard, välsignelse av alla barn, förbön för sjuka och mitt största ögonblick var nog när en ung kvinna kallades fram. Hon var döende när vi bodde i Sydafrika. Jag besökte henne på sjukhuset och bad för henne. Nu kom hon fram och hennes tårar strömmade nerför hennes kinder. Det har gått mer än 4 år och hon lever. Fantastiskt!
Efteråt fick vi mat och någon gång efter två åkte vi hem. Själva gudstjänsten höll kanske på fyra timmar.
På eftermiddagen och kvällen passade hustrun och jag på att möta goda vänner och vid tiotiden kunde vi krypa i säng mycket nöjda efter en fantastisk dag i Sydafrika.
Idag sker disputationen. Klockan är halv elva. Om tre timmar börjar vi! Det känns stort men jag är inte nervös. Mer samlad. Det ska bli roligt!

På University of the Free State igen

Så fantastiskt! Även om personen, som skulle öppna biblioteket kl 9 kom 10 minuter för sent (vilket fick en äldre herre att utbrista att han skulle skriva brev till universitetets rektor) kom jag i alla fall in på detta stora, vackra, välsorterade bibliotek. Jag har skrivit färdigt morgondagens predikan och haft tillgång till hyllmeter av bibelkommentarer mm. Jag har även förberett mig inför måndagens disputation. Så småningom insåg jag att det kanske finns trådlösa nätverk här och mycket riktigt: det finns det. Så därför skiver jag detta blogginlägg, från min laptop, över ett trådlöst nätverk, för oss som är studenter på University of the Free State. Vilket jag är ett tag till.

Men säg vilken glädje som varar för evigt. När jag nu skulle plugga in kontakten till min laptop, eftersom det bara är 18% kvar på batteriet, inser jag att jag glömt adpatern på vårt B&B. Det går ju inte att sätta in en europeisk kontakt i ett sydafrikanskt vägguttag. Hustrun är visserligen i stan och hälsar på vänner och skulle även köpa ett par adapters. Men vad hjälper det mig. Nu är jag nere i 16% och inser att jag får sluta detta blogginlägg här och nu.

Men vad gör väl det? Solen skiner. Vi är i Sydafrika. Ikväll kommer mina syskon och några andra vänner. Imorgon firar vi högmässa med S:t Johannes församling i Batho och på måndag kl 13.30 ska jag disputera! Jag struntar i adpatern, stänger av datorn och går ut i solen. För nu är det bara 12 % kvar av batteriet.

Men själv är jag laddad till tusen!

Konfirmationshelg

20 underbara ungdomar har konfirmerats i Birgittakyrkan denna helg. Men det var inte sant. Jo, det var det visst. Det är verkligen så att 20 ungdomar har konfirmerats. Men inte bara 20. Innan S:ta Birgitta församling hade sin konfirmation, hade Två Systrars församling lånat kyrkan, för att konfirmera sina ungdomar. Och efter S:ta Birgitta församling kom S:t Johannes församling.
Skulle man gå lite djupare och titta på de enskilda ungdomarna, skulle man se att en del av de ungdomar, som S:ta Birgitta församling konfirmerade, egentligen tillhör andra församlingar. Exempelvis Två systrars! Och säkert är förhållandet omvänt. Många är det som väljer konfirmationsförsamling på andra grunder än var man bor och därmed tillhör.
Så vi skulle kunna säga att Svenska kyrkan har haft 3 konfirmationer i S:ta Birgitta kyrka denna helg. Vid en av dem fick S:ta Birgitta församlings församlingspedagog, ungdomsdiakon, präster, organist, vaktmästare, kyrkvärdar, unga ledare och församlingsbor vara med på ett särskilt sätt. Vid de andra två var det andra anställda och ideella krafter, som var aktiva.
Det var en rörig lördag. Allt fungerade jättebra! Men det var inte sant. Jo, det var det visst. Men allt blev inte som vi hade tänkt oss. En s k 'tag', som låser uppp var ur funktion, ett batteri i en mikrofon tog slut, någon instruktion var inte tydlig nog. Ja, det var några exempel, som jag känner till. Men det finns nog fler!
I alla fall blev det en härlig helg med mycket människor i Guds hus. T o m Siswe, från Port Shepstone i Sydafrika. Otroligt! Jag bara måste sjunga: O duletseng, o sa rapele, hey wena. Ingen förstod något! Inte ens Siswe, som talar isiZulu och inte seTswana. (Jag undrar vad Hakelius skulle ha sagt, som inte tyckte om kulturblandning i samband med Lucia, för ett halvår sedan.) Vem bryr sig! Jo, jag, förstås. Men jag får nog aldrig veta.
Sång, mässa, ljuständing, böner, kyrkkaffe, fotografering mm. Att se två konfirmander sitta vid kyrkkaffet och äta bullar tillsammans med en av ledarna. I sina kåpor! De är så goa, att vi var nära låsa i hela bunten i sakristian, bara för att få behålla dem. Och en av de unga ledarna var med och delade ut nattvarden för första gången och vi fick be för honom. En av konfirmanderna hade både sin doppräst och konfirmationspräst med. Fotografering! Kul!
Konfirmationshelg! Den ska vi ha nytta av länge!