Lucia – en normbrytare

Lucia var en normbrytare. Liksom i stort sett alla kristna martyrer. Enligt legenden vägrade hon gifta sig. Antingen överhuvudtaget eller just med den man som någon annan bestämde skulle bli hennes. (Eller kanske var det hon som skulle bli hans!) Hon ville heller inte tillbe kejsaren. Och så vidare.

Varje år – i luciatider – blir det ett fasligt hallå. 2010 skrev jag om detta. Och hänvisade till tre inlägg från 2009. Då förde jag bland annat en mejlkonversation med Johan Hakelius. Den som är intresserad kan läsa inlägget från 2010, där det finns länkar till inläggen från 2009. 

2009 handlade det om att Lucia i TV innehöll inslag från andra kulturer än den traditionellt svenska. (Vad nu det innebär!) I år handlar det, bland annat, om att en pojke i Östergötland valts till Lucia på sin skola. Om detta går det att läsa i Corren.

I en Facebook-tråd hittade jag länkar till ett par bloggar. Den ena, 'When darkness falls', har plockat fram kort från luciafiranden från 1906 och från 1940-talet. I luciatåget från 1906 förekommer fler än en lucia. Och i det från 1940-talet är det flickor som är klädda som stjärngossar. Dessutom finns det bagare och sotare i tåget.

Den andra bloggen, 'Född Juul – gift Raab', skrivs av en kyrkomusiker. Hon skriver:

Lucia är kidnappad. Av rasisterna, av feministerna och av alla möjliga. Om det nu verkligen är så viktigt att just Luciarollen blir tillgänglig för pojkar, då tycker jag nog att den traditionen har spelat ut sin roll. För Lucia var trots allt en kvinna. Då tycker jag att vi lägger ner vårt unkna gamla luciafirande, för att inte tala om vårt många hundra år äldre, och svenska stjärngossefirande. Låt oss istället skapa en könsneutral ljushögtid med vackra sånger om ljuset som lyser upp i mörkret.

Det är mitt förslag. På fullaste allvar. För jag vet snart inte hur jag ska kunna sköta mitt arbete längre.

Av bloggposten att döma förstår jag att hon ledde ett luciatåg i TV för två år sedan, vilket bland annat resulterade i en rad hatbrev. Lucian hade, enligt bloggen, varit ”mörkhyad”.

Med andra ord går åsikterna starkt isär. Det kanske finns någon som vill ha Lucia som det alltid har varit. Problemet blir då, att säkerställa: när var det så? Andra är mer eller mindre positiva till förändringar. Fast på olika sätt.

Min reflektion blir denna. Vi för luciatraditionen vidare på ett bra sätt. Lucia som normbrytare.

Två exempel från min egen livshistoria. På Fjellstedtska skolan, en internatskola, där jag gick 1976-1979, var traditionen den, att vi alltid skulle ha en kille som lucia. Eftersom skolan så länge varit pojkskola och det alltså inte fanns något val. Traditionen fortsatte även sedan flickor börjat på skolan. Det år jag var med och organiserade tåget gick vi dessutom in baklänges. Och sjöng luciasången bak-och-fram. Husmor blev upprörd. Men inte för att lucian var kille.

När vi bodde i Sydafrika förra gången gick våra ungdomar lucia i Johannesburg på en tillställning som ordnats av, jag tror, 'Sweden – South Africa Business Organisation', eller något liknande. Detta skedde två år i rad.

Första året la vi in två sånger på isiZulu och SeTswana. Inför nästa år bad arrangörerna att vi skulle göra luciatåget mer ’traditionellt’. Suck! Nu kommer jag inte riktigt ihåg hur vi resonerade men vi strök de mer normbrytande sångerna och genomförde ett luciatåg med enbart välkända melodier.

Nu hade jag tänkt publicera en Lucia-bild men hade ingen. Alltså loggade jag in på Svenska kyrkans bildbank. Ikon. Eftersom jag är anställd i Svenska kyrkan kommer jag åt hela arkivet. De luciabilder jag hittade var defintivt inte normbrytande. Mer säger jag inte. Varför publicerar jag inte någon av dessa bilder, då? Nja, jag blev tveksam om jag har rätt att göra det på min blogg. Den är ju min privata. Så av upphovsrättsliga skäl avstår jag. Men en fundering har jag. Är det så att Svenska kyrkan är allt annat än normkritisk när det gäller lucia? Eftersom vi någonstans vill stå för det trygga, invanda. Åtminstone är det så i Svenska kyrkans bildbank.

Eftersom jag inte hittade några luciabilder får det bli ett par pepparkakor istället.

Pepparkakorna får hamna på tvären.
Så bryter de kanske också en norm.

Konfirmationshelg

20 underbara ungdomar har konfirmerats i Birgittakyrkan denna helg. Men det var inte sant. Jo, det var det visst. Det är verkligen så att 20 ungdomar har konfirmerats. Men inte bara 20. Innan S:ta Birgitta församling hade sin konfirmation, hade Två Systrars församling lånat kyrkan, för att konfirmera sina ungdomar. Och efter S:ta Birgitta församling kom S:t Johannes församling.
Skulle man gå lite djupare och titta på de enskilda ungdomarna, skulle man se att en del av de ungdomar, som S:ta Birgitta församling konfirmerade, egentligen tillhör andra församlingar. Exempelvis Två systrars! Och säkert är förhållandet omvänt. Många är det som väljer konfirmationsförsamling på andra grunder än var man bor och därmed tillhör.
Så vi skulle kunna säga att Svenska kyrkan har haft 3 konfirmationer i S:ta Birgitta kyrka denna helg. Vid en av dem fick S:ta Birgitta församlings församlingspedagog, ungdomsdiakon, präster, organist, vaktmästare, kyrkvärdar, unga ledare och församlingsbor vara med på ett särskilt sätt. Vid de andra två var det andra anställda och ideella krafter, som var aktiva.
Det var en rörig lördag. Allt fungerade jättebra! Men det var inte sant. Jo, det var det visst. Men allt blev inte som vi hade tänkt oss. En s k 'tag', som låser uppp var ur funktion, ett batteri i en mikrofon tog slut, någon instruktion var inte tydlig nog. Ja, det var några exempel, som jag känner till. Men det finns nog fler!
I alla fall blev det en härlig helg med mycket människor i Guds hus. T o m Siswe, från Port Shepstone i Sydafrika. Otroligt! Jag bara måste sjunga: O duletseng, o sa rapele, hey wena. Ingen förstod något! Inte ens Siswe, som talar isiZulu och inte seTswana. (Jag undrar vad Hakelius skulle ha sagt, som inte tyckte om kulturblandning i samband med Lucia, för ett halvår sedan.) Vem bryr sig! Jo, jag, förstås. Men jag får nog aldrig veta.
Sång, mässa, ljuständing, böner, kyrkkaffe, fotografering mm. Att se två konfirmander sitta vid kyrkkaffet och äta bullar tillsammans med en av ledarna. I sina kåpor! De är så goa, att vi var nära låsa i hela bunten i sakristian, bara för att få behålla dem. Och en av de unga ledarna var med och delade ut nattvarden för första gången och vi fick be för honom. En av konfirmanderna hade både sin doppräst och konfirmationspräst med. Fotografering! Kul!
Konfirmationshelg! Den ska vi ha nytta av länge!

Luciareaktioner 3

Nu har jag fått Hakelius' text. Tack så mycket!

Pinsamt. Rubriken är som jag skrev: Lucia på Swahili. Sedan kommer det fram att det i luciatåget förekom sång på Zulu-språk. Jag säger det igen: Pinsamt! Zuluerna talar just Zulu. Swahili talas i östafrika. Ett par hundra mil norr om Sydafrika. Det må vara hänt att Hakelius inte vet detta. Men bakom hans kommentar röjer sig inte bara okunskap utan också ointresse, känns det som.

Hans fråga är (och nu citerar jag)
' ... är det olagligt att fira en alldeles vanlig, traditionell, svensk lucia?'
När han konstaterat vad frågan gäller, skriver han läsaren på näsan enligt följande:
'Och där högg ni, förstås.' Ja, vad trodde Du då? Var det inte meningen?
Hakelius vill uppenbarligen provocera och det har han lyckats med. Delvis! Jag läser in mycket mellan hans rader. Ofta hör man kommentaren: 'Jag är visserligen inte rasist, men ....'
Jag blir alltid misstänksam över sådan argumentation.

Så vad tycker jag själv:

Att det är helt OK med olika slags luciatåg. Att ibland bara höra sånger av den art, som Hakelius beskriver som 'ett vanligt, traditionellt, svenskt luciafirande'. (Hakelius säger att det 'krävs åtskilliga universitetskurser för att lära sig att inte begripa vad det är'. Jag undrar i mitt stilla sinne vilket universitet han gått på och vem som har tolkningsföreträde på denna punkt).
Men jag tycker också att det också är helt OK att ibland ta in andra sånger. T o m från andra kulturer. Det kanske man gör, för att man gillar dessa sånger och inte för att, som Hakelius raljerar, man lider av 'ett slags kulturellt Tourettes syndrom'.

Jag ogillar också starkt att man använder olika former av funktionshinder som skällsord. Det tyder på rätt låg moral hos den som skriver.

Luciareaktioner 2

Någon har lagt ett urklipp ur Aftonbladet inne i sakristian. (Sakristian är det rum där vi förbereder oss inför en gudstjänst.) Det är någon som visst heter Hakelius, som skriver att det är plågsamt med Lucia på Swahili. Jag tänkte lägga in en länk här, så att ni kan läsa inlägget i sin helhet, men det får man bara läsa om man betalar 19:- per månad och blir behörig att läsa det som heter 'aftonbladet plus' . Det har jag ingen lust med! (Alltså att betala 19:- per månad!) Men jag läste urklippet. Hakelius skriver i sin krönika något i stil med att han förstår att Lucia kom från Syracusa och alltså inte är en svensk person. (Jag tror han vill stryka under att han inte är mot internationell påverkan.) Men mitt slutintryck är, att det är OK med internationell påverkan, men rör inte vårt svenska luciafirande. Det han reagerade på var faktiskt just detta: det internationella inslaget och rubriken är ju talande: 'Plågsamt med Lucia på Swahili'). Varför då? Jag begriper alltså inte detta. Är meningen att vi ska frysa svenskt Luciafirande vid ett visst årtal. Vilket då? Och vilka låtar får vara med? Jag har hört Luciatåg som sjungit på engelska. Även de som har sjungit på latin. (Gloria, som betyder 'ära'.) Jag har varit med om sånger, som kommer från Österrike (Stilla natt). Var dras gränsen!
Nej, fram för förändring och förnyelse. Sverige är ett land där det talas fler språk än ett. Sverige är ett land där många olika musikstilar trivs.

Nu kanske jag tillskrivit Hakelius åsikter, som han inte står för eller ens sagt/skrivit. Då ber jag om ursäkt. Men kan i så fall någon, som prenumerar på 'Aftonbladet plus' säga mig detta. (Eller kanske jag kollar imorgon om urklippet ligger kvar i sakristian).