Nära ögat …

I somras renoverade vi vårt kombinerade gästrum, TV-rum och arbetsrum. Tänk vad som kan rymmas på cirka åtta kvadratmeter. Den ljusblå tapeten byttes ut mot en som går i gult. Nytt golv och delvis nya möbler. Flera tavlor åkte ut. Två av dem hamnade i en kasse för vidare befordran till någon second-hand-butik. Jag tror att de kommer från min mors släkt. Jag hade dem innan jag gifte mig. Kanske kommer de från en av mors mostrar. Oklart!

Det var framför allt ramarna som inte passade in i den nya inredningen. De är svarta och klumpiga. Annars har vi tyckt att tavlorna är fina. När hustrun har frågat om konstnären har jag svarat att jag tror det är någon släkting.

Nåväl, innan de nu skulle iväg fick jag för mig att ändå undersöka om det fanns någon möjlighet att tyda signaturen, som finns på den ena tavlan. På den andra tavlan finns endast initialerna. Jag fick det till

M Wrangel

Det blev träff direkt. Jag hamnade på en site som heter kulturlokalen.se som har Rickard Näslin som författare. Och nu har jag lärt känna en begåvad och driftig kvinna från Jämtland.

Maria Asplund föddes 1861 och växte upp i Östersund. Hon var dotter till landshövdingen. Tidigt musikaliskt begåvad sökte hon och kom in på musikkonservatoriet i Stockholm, dit hon också flyttade. Men i stället för studier i musik blev det måleri och teckning. Först vid Tekniska skolan och sedan vid Konstakademien.

När hon hade avslutat sin utbildning reste hon till Paris. Hon studerade vid något som heter Académie Colarossi. Vad jag förstår gick det bra. Hon fick målningar antagna till Salongen i Paris. Men ändå fick hon inte något egentligt erkännande under sin livstid. I Paris träffade hon sin man, Greve Fredrik Ulrik Wrangel, som var författare.

Den stora katastrofen inträffade 1906. Maken var kammarherre hos drottning Sofia och reste med hovet till södra Frankrike. I Monte Carlos kasinon spelade han bort sina egna pengar och även drottningens reskassa som bestod av 50 000 riksdaler. Han flydde därefter till USA och bosatte sig sedan i Frankrike. På kulturlokalen.se läser jag:

Maria begärde boskillnad 1907 och flyttade hem till Östersund. Hon träffade aldrig mer sin make …”

I Östersund tog hon aktiv del i stadens kulturliv. Hon fortsatte att måla och ofta var det naturmotiv från Jämtland.

Jag är glad att vi inte skickade iväg tavlorna. Jag undrar fortfarande hur de kommit i familjens ägo. Det lär jag aldrig få veta. Närmast kanske det blir nya ramar. Några av Maria Wrangels tavlor kan jag se har ropats ur på olika konstsalonger. Beloppen är inte astronomiska men kanske är hon värd något vackrare ramar. Annars är risken stor att hennes tavlor blir stående i klädkammaren. Och det vore ju ett slöseri med skönhet.