Idag, på Svenska kyrkans utbildningsinstitut, fick vi se några
av de oerhört vackra broderier, som ett antal kvinnor ur ovan nämnda
flyktinggrupp gjorde, som ett projekt, för att både bearbeta det de var med om
och för att möjliggöra för bygden att inte glömma dessa människor, som under en
tid bodde ibland dem. Detta var en del av en två dagars kulturfestival som även innehöll författarbesök, film, dans, musik och mycket annat.
Så fina och gripande berättelser vi fick höra. Och så
uppmuntrande att det finns goda berättelser om hur integration – låt vara för
en begränsad tid – också kan gå till och lyckas. Det går att läsa mer i en liten skrift, som heter
VÄGEN HIT — ett broderiprojekt
En av kvinnorna, Leila Hoseini, från Afghanistan, hade gjort
flera av broderierna. De talar för sig själva!
Leila sitter i båten med sina två barn. Hon trodde att de skulle dö. |
No comments:
Post a Comment