1. Baksmällan efter
valet och Elisabeth Kübler-Ross
När jag läser
alla statusuppdateringar och kommentarer på facebook, kommer jag att tänka på Elisabeth
Kübler-Ross och hennes olika faser, när det gäller döende och sorg.
(1) Förnekelse
(2) Ilska
(3) Förhandling
(4) Depression
(5) Acceptans
Det är många av
våra kommentarer i sociala medier som kan återfinnas någonstans i dessa faser. Frågan är vad
vi sörjer? Vad är det som dör? Folkhemmet? Tron på Sverige som ett solidariskt,
öppet och gott samhälle? Förmodligen olika.
Min poäng är att
vi behöver gå igenom detta och att det finns hopp på andra sidan. När vi
accepterat situationen kan vi söka efter en nyorientering.
2. Baksmällan efter
valet och Sydafrika
När Sydafrika
hade allmänna val för en tid sedan fick ANC (som vanligt) en bra bit över 50%
utom i en av provinserna och i en del kommuner. Parlamentariskt är situationen
superenkel i Sydafrika. Det gör inte nödvändigtvis situationen bättre. Bara
annorlunda.
Även i Sydafrika
finns ett populistiskt parti, som skrämmer. Economic Freedom Fighters. Partiet
försöker framstå som arbetarvänligt och som ett parti för öppenhet men vid närmare studier ser jag att partiet har svårt att tänka försoning gentemot alla olika grupper i Sydafrika.
3. Baksmällan efter
valet och "de onda" respektive "de goda"
Jag önskar mer
problematisering. En sådan är att göra en distinktion mellan Sverigedemokraterna
som parti, partiapparat och ideologi å ena sidan och deras väljare å andra
sidan.
Jo, jag förstår
att det också finns starka kopplingar. Dessa 13% har bevisligen röstat på SD.
Men vilka är de? De är inte proffspolitiker som Jimmie Åkesson. De är för det mesta
ganska vanliga medborgare, som valt att rösta på SD av tusen anledningar. En
kan vara uppgivenhet.
När vi i
vredesmod skriver på facebook att alla som röstat på SD är idioter är det
kanske förståeligt. Men det gör ju inte det hela sant.
Jag ser hur
siffrorna 87 och 13 dyker upp i olika former. Tanken kan bli att de 87 procenten
är ”de goda” och de 13 procenten är ”de onda”. Detta tror jag är ett mycket
kontraproduktivt sätt att beskriva verkligheten på.
Om det är så att
de 87 procenten är mer öppna när det gäller det mångkulturella samhället,
behöver dessa räcka ut en hand till de 13 procenten och säga:
Ni får också plats! Ni hör också till samhället. Men däremot är inte era åsikter förenliga med ett öppet samhälle.
Debattera och var
stenhård när det gäller ideologi och åsikter. Men skilj på partiapparat och
väljare. Försök att vinna tillbaka medmänniskor!
I en av de
otaliga analyserna jag hörde igår var det en person med utländsk bakgrund som
sa:
Om det bara vore dessa 13 procent som hyser främlingsfientliga åsikter, hur kan det då komma sig att det är så svårt för personer som jag, med utländsk bakgrund, att få jobb?
Tänkvärt! Det
finns en ingridiens av förnekelse som innebär att vi inte vill se att vi alla
har en del i problemet. Och därmed även i lösningen.
Detta är viktigt för att dessa väljare ska känna att de hör till samhället. Samtidigt är det oerhört viktigt för alla de personer med utländsk bakgrund, som idag undrar när de möter medmänniskor i Sverige:
Kan jag lite på denna person? Är det en av SD's väljare?
Kampen för ett demokratiskt samhälle sker i varje medmänksligt möte. Den nivån är minst lika viktig som hur det parlamentariska läget ska hanteras.
3 comments:
Problematiskt med SDs framgång, men håller med att man inte ska klassa all dewras väljare som rasister. Inga andra partier har väl velat på allvar diskutera integrationsfrågor? Många socialdemokrater har flytt till SD, enligt rapport. Jag är helt mot främlingsfientlighet och den rasism som visats av SD-ledare, många av vilka har avgått. Dessa klassar jag som ignoranta, arroganta och illvilliga, precis som antisemiterna som huserar bland somliga av vänsterns extremister (de erkänner inte heller att de kan hysa problematiska idéer, vilka gör det? :))
Om ANCs över 50%, vad jag sett finns en del rasism i ANC som inte bör sopas under mattan.
http://www.haaretz.com/jewish-world/jewish-world-news/1.605355
I dagens läge när judehatet i världen nått höjder i attacker man inte sett sedan WWII och svenska vänsterpolitiker tar ställning för Hamas och svenska kyrkan deltar i smutskastning av judismen, då är SD sannerligen inte de enda jag tar avstånd emot. Men jag är erkänt partisk och hyperallergisk mot somlig politiserad kyrklighet. :)
En stor del av de som röstat på SD tror jag på detta sett uttrycker missnöje över de senaste 8 årens segregation mellan "arbetslinjen" - dvs de som är lyckliga nog att ha ett jobb - och "utanförskapet". Inte många människor "väljer" arbetslöshet, sjukdom, ålder, flykten från krig osv därför att de är arbetsskygga. En stor del av SD:s väljare kommer från Nya moderaterna.
Vad många gett uttryck är att vi måste börja våga prata om/problematisera integration osv och inte låta SD ha monopol på frågan - de som inte vill ha någon integration.
Integration är ju framför allt något vi gör tillsammans - inte något som politiker eller tjänsteman kan lösa åt oss medborgare. Självklart finns stora utmaningar när människor ska försöka leva ihop. Känns som att det liksom hör till själva livet. När det lyckas är det ju värt det.
Post a Comment