Nu har jag efterlyst
visioner i kyrkovalet och i valet av ny ärkebiskop. Vad är då mina egna visioner
för Svenska kyrkan? Enklast formulerar jag det i en tanke om hur Svenska kyrkan
kan se ut om 20 år. Min vision bygger jag bland annat på två viktiga dokument
som Kyrkornas Världsråd arbetat fram. Det ena handlar om vad kyrkan är, det
andra om vad kyrkan gör. Jag tror att Svenska kyrkan i mycket större
utsträckning än tidigare behöver lyssna till kristna från andra delar av
världen. Och när jag nu skriver om Svenska kyrkan menar jag alla medlemmar.
Inte i första hand beslutsfattare eller anställda. Jag tänker på varje medlem, som vill
ta sin Gudsrelation på allvar.
Svenska kyrkan är Guds kyrka
Tillsammans med kristna
över hela vår jord bekänner vi frimodigt vår tro på Gud som treenig. I Gud har
kyrkan sitt ursprung. Kyrkan är en Guds gåva till världen. Kyrkornas Världsråd
skriver:
The Church is a gift of God to the world for its transformation towards the kingdom of God.
Vi tror på Skaparen och
därför vårdar vi skapelsen. Vi tror på Jesus, som räddar och befriar hela
skapelsen. Vi tror på Anden, som möjliggör förändring!
Svenska kyrkan älskar Jesus - frälsaren
Om 20 år vågar vi berätta,
också med ord, om varför vi hör ihop med Jesus. Vi gör det med lika stor
frimodighet som ödmjukhet. Vi inser att de människor som inte delar vår tro
fortfarande är våra medsyskon i den mänsklighet Gud skapat. Vi klarar av att
både vara glada i evangeliet om Jesus Kristus och samarbeta med alla människor
i att bygga ett rättfärdigt samhälle. Vi har upptäckt att frälsningen berör
hela skapelsen.
Svenska kyrkan består av människor som lever i försoning
Eftersom även Svenska
kyrkan är Guds gåva till världen börjar vi också på allvar se varandra i kyrkan
med kärlek. Vi hör ihop genom dopet. De problem och konflikter som finns vill
vi närma oss i uppriktighet och ärlighet. Målet är alltid försoning. Lösningen
är aldrig tystnad och förträngning. Försoning – byggd på sanning och rättvisa –
är vår enda väg. Aldrig ger vi upp!
Svenska kyrkan stärker sin ekumeniska inriktning
Kyrkan är universell,
världsvid, katolsk. Den är till för alla. Alltid. Överallt. Kyrkornas världsråd
grundar enheten i Jesu bön kvällen innan han dog. Detta är en självklarhet.
Jesus ber för detta. Att kristna ska vara enade. För världens skull. Därför
blir det viktigt att föra samtal, be, arbeta med kristna från alla sammanhang. Inte
minst med dem, som vi upplever att vi är oeniga med. Dopet förenar oss! Det
finns bara en Jesus.
Svenska kyrkans människor vägrar dyrka vår tids
avgud: Konsumismen
Market ideology is spreading the propaganda that the global market will save the world through unlimited growth ...
fortsätter Kyrkornas Världsråd. Om 20 år ifrågasätter Svenska kyrkan denna myt,
som styr stora delar av den nuvarande världsordningen. Det handlar om vårt
ansvar för skapelsen, varandra, kommande generationer. Inte minst handlar det
om världens fattiga. Jag ser en materiellt sett fattigare kyrka, utan stor
överbyggnad. En kyrka som ständigt arbetar med sina hierarkier. Olika former av
förtyckande normer ifrågasätts. I kyrkan övar vi oss i att se på varandra som i
första hand människor.
Svenska kyrkan blir en kyrka i marginalen
Kyrkornas världsråd har
lyssnat in vad många i världens kyrkor vet:
Now people at the margins are claiming their key role as agents of mission and affirming mission as transformation.
Jag
ser en kyrka där alla bidrar. Jag ser en kyrka där inte några som ”har” stödjer
dem som ”inte har”. Bilden av Svenska kyrkan om 20 år är bilden av människor,
som sitter vid en stor korg. I denna korg lägger de sina gåvor men ur denna
korg tar de också emot gåvor. Fler och fler i Svenska kyrkan förstår att det är dags att
ta emot det som andra kristna har lagt i korgen. Både de som finns i Sverige
och i andra länder. De som upplever sig själv som privilegierade i kyrkan, får
ödmjuka sig och inse att andra också har något att bidra med.
Hur ska detta kunna ske?
Jag tror att banden till
staten måste klippas av helt och fullt. Begravningsverksamheten måste staten
sköta. Kyrkogårdarna ska Svenska kyrkan (gärna tillsammans med alla andra kristna)
ha ansvar för. Vigselrätten ska upphöra. Jag menar också att alla
kyrkobyggnader, som är medeltida, ska ägas gemensamt av alla kristna. De är vår
gemensamma skatt och vårt gemensamma ansvar. Stiften måste bli mindre och fler.
Stiftskanslierna ska krympas och biskopen bli mer synlig. Biskopen har en
oerhört viktig roll. Tiden som kyrkofurste är sedan länge förbi. Sälj alla
biskopspalats. Präster och diakoner, som vigts till ett liv i tjänande, söker ett nytt förhållningssätt. Självklart gäller svenska lagar och avtal, i fråga om anställningarna. Men målet i vigningstjänsten, som ju gäller dygnet runt, livet
ut, blir att leva ett liv i kenosis – självutgivande kärlek. Om detta skriver Kyrkornas
Världsråd:
Jesus became our Christ not through power or money but through his self-emptying (kenosis) and death on the cross. This humble understanding of mission does not merely shape our methods, but is the very nature and essence of our faith in Christ. The church is a servant in God’s mission and not the master.
I nästa bloggpost
fortsätter jag och utvecklar de sista punkterna
2 comments:
Tyckte mycket om detta inlägg som fick tankarna att gå i nya riktningar. Tack.
Tack, själv Carolina, för Din goda uppmuntran!
Post a Comment