Monday 16 September 2013

KwaZamokuhle

Idag åkte vi till ett diakonicentrum i närheten. Den Evangelisk Lutherska kyrkan i södra Afrika (ELCSA), den kyrka vi samarbetar med, driver detta center sedan slutet på 1970-talet. Det var roligt att vara tillbaka. Jag har varit där förut. Ett antal gånger. Det gick även att få bekräftat – genom att konsultera deras gästbok.


Knappt 20 år var jag när jag var där första gången. Men varför kommer jag inte ihåg det?

Men jag insåg att jag mindes helt fel. Jag trodde att jag besökte KwaZamokuhle första gången januari 1982 men i dagboken stod det november 1981. Och jag minns inte alls att jag var där. Märkligt! Vanligtvis brukar jag minnas just sådana saker.

På KwaZamokuhle finns Constance. Hon har arbetat där sedan starten och är föreståndare. Snart ska hon gå i pension. En härlig kvinna. Det är överhuvudtaget många härliga kvinnor där. Vi såg oblatbageriet och syverkstaden. I den senare tillverkas liturgiska kläder, d v s det som präster m fl har på sig i gudstjänsten.

Vad vi inte såg var skolan för barn och ungdomar med funktionshinder. Vi såg inte heller dagiset och vi var inte ute i alla de hem, där kvinnor arbetar med pärl- och korgarbeten.

Det är ett härligt ställe och vi var där ett antal timmar. En amerikansk volontär fick som uppgift av Constance att visa oss runt. (Hon hade bara varit där 2 veckor, så hustrun och jag visste kanske nästan mer). Men för min syster var allt nytt. Och en del även för oss.

Jag trodde att det var femte gången jag är där men det kanske är sjätte. Spelar egentligen inte så stor roll. Jag kommer gärna tillbaka och är glad över att denna plats finns. Det är en plats där människor får en utkomst men också ett andligt hem. KwaZamokuhle
Innan vi åkte fick vi möta den lokale prosten. Det blev ett fint möte, där vi avslutade med en sång och bön. Detta är så skönt i denna kultur. Känner man för att be, så ber man! Vill min sjunga, så gör man det. Spritter det i benen så är det fritt fram att dansa.

Vill man köpa något därifrån går det bra även i Sverige. Skara stift har ju det sydöstra stiftet i ELCSA som sitt vänstift och i Skara stift finns en förening som fungerar som en länk till KwaZamokuhle. Såhär står det på Skara stifts hemsida:
Vid KwaZamokuhle diakonicenter finns bland annat ett oblatbageri.
Ett sätt för oss i Skara stift att stödja arbetet där är att köpa oblater via föreningen Senapskornet i Ulricehamn,
De säljer även glutenfria oblater.
Föreningen Senapskornet säljer också fina pärl- och korgarbeten samt kyrkotextilier från Sydafrika i sin u-landsbod i Ulricehamn. Föreningen drivs ideellt av internationella ombud i Redvägs kontrakt och inkomsterna går till att stödja verksamheten på KwaZamokuhle.
Beställningar sker via Senapskornet
Storgatan 28
Box 206
523 25 Ulricehamn.
Telefon 0321-148 11
Telefax 0500-47 10 82





2 comments:

Trollmamman said...

Och sommaren 1982 var du där med oss!

Anders Göranzon said...

Precis. Men tydligen skrev vi inte i gästboken. (Det är samma bok, så jag tror bara den kommer fram sporadiskt!) Men vi var helt klart där! :-)