Kyrkovalsfunderingar

Det börjar bli lite sent. Men det är också lite spännande. Det har varit kyrkoval i Svenska kyrkan och valresultatet är snart klart. (Kanske går jag och lägger mig innan det är färdigräknat).

Helt klart har Sverigedemokraterna fördubblat antalet mandat i kyrkomötet. Ett utslag för valsystemet. Jag är emot direktval till kyrkomötet och menar att man borde återgå till s k indirekta val. Man röstar i den församling man tillhör och sedan utses elektorer som röstar till stift och kyrkomöte.

Jag tror också att många av de andra nomineringsgrupperna gav Sverigedemokraterna för stort utrymme. Det tjänade de uppenbarligen på.

Men: De människor som kandiderar på Sverigedemokraternas listor är självklart också skapade av Gud – skapade till Guds avbild. Jag håller inte med dem om så mycket men skulle jag vara med i t ex ett kyrkoråd, där en eller flera Sverigedemokrater väljs in, så skulle jag försöka möta dem som jag försöker möta alla andra.

Biskop Eva i Stockholm stift twittrade så här nyss:

110 000 röstande i Stockholm. Välkomnar SD till mer samverkan i kyrkomötet. Med Kristus i centrum gör vi inte skillnad på människor.

Vi har ett demokratiskt valsystem. De som väljs in är definitionsmässigt förtroendevalda.

Jag hoppas att valsystemet förändras till nästa gång det är dags. Men jag hoppas också att de som valts in på olika nivåer får uppleva Guds kärlek och Andens ledning. Jag hoppas att alla – oavsett nomineringsgrupp – frågar sig: Vad skulle Jesus göra? Och inte bara frågar sig själva det utan också frågar Jesus direkt.

Samt att vi andra, som inte är förtroendevalda, ber för dem som nu valts.