Silverbröllop

Nu börjar vi så smått fira 25 år som gifta, hustrun och jag. D v s det är inte förrän i juni men vi har goda vänner i Nederländerna, Elisabet och Tom, som firade sitt silverbröllop den 3 mars. Någon gång för ett par dagar sedan var det mitt emellan våra bröllopsdagar. När det nu visade sig att Elisabet och Tom är i Sverige, i Halland, denna vecka, bestämde vi att inte bara träffas mitt emellan våra bröllopsdagar utan också mitt emellan deras stuga i Fegen och vårt hus i Kalmar. Så vi åt en bit mat, tog en promenad och drack kaffe i Växjö. Det kändes mycket bra! För dem var det avslutningen på silverbröllopsfirandet och för oss kan man säga att det blev inledningen. Den 16 juni, vår bröllopsdag, ska vi få förnya våra vigsellöften vid morgonmässan i Birgittakyrkan, där vi gifte oss och i augusti ska vi fira det särskilt med våra barn.
25 år! En lång tid och vi är enormt tacksamma, för att vi haft och har privilegiet att få leva ihop. Det är nåd!

Afrikansk mässa i Ålem

Det blev en härlig kväll i Ålems kyrka. Drygt 150 personer hade samlats. Ett 30-tal i kören. Vi hade möblerat i koret, så att kören satt i en halvcirkel bakom altaret och församlingen bildade en fortsättning på cirkeln ute i bänkarna. Kor på engelska heter 'choir' precis som kör. Det grekiska ordet har samma stam, som ordet koreografi. Med andra ord är koret den plats i kyrkan, där det dansas. Och så var det igår kväll.
Anders Nyberg, körledare och musiker med mångårig erfarenhet från Sydafrika, var med och det var roligt att arbeta ihop. Vi känner varandra sedan slutet på 70-talet och framför allt början av 80-talet, då jag kom till Kapstaden, som volontär, för att delvis avlösa Anders.
Sången och dansen förlöser mycket inom oss. Det går inte riktigt att beskriva. Men om en stor grupp människor rör sig i takt, blir man en del av en större helhet. Detta är självklart vad som händer när militärer marscherar. Nu har jag ju aldrig gjort militärtjänst. Bland annat för att jag inte vill marschera i takt och lyda order från ett befäl. Däremot kan jag gärna dansa i takt. Det känns mer frivilligt!
Temat igår var den gode herden. För mig känns det som en fårhjord mer liknar en grupp dansande människor än en grupp marscherande människor, men jag kan ha fel.
(Ska man nu nödvändigtvis bedriva krig, är säkert marscherandet bättre lämpat!)
Igår handlade det dock mer om fred än om krig.

Val i Sydafrika 4

Nu verkar det vara klart att ANC vunnit valet men inte fått 2/3 majoritet, utan strax under: 65.9 %. Tvåa kom Democratic Alliance (DA) med 16.6 och trea det nya partiet, COPE, med 7.42 vilket betyder att Sydafrika blir lite annorlunda i framtiden. Särskilt i Western Cape, där DA blev störst och kan bilda regering med hjälp av något stödparti. Som jag ser det är det en demokrati som mognar.
Det ska bli intressant att se hur Zuma ska agera. Det första jag sett är att den oerhört respekterade finansministern, Trevor Manuel, blir minister för ett slags superdepartement, som ska hålla i regeringens arbete. Det bådar gott.
Är Zuma korrumperad? Kommer han att sprida en kultur av korruption omkring sig? Då verkar det konstigt att ge Manuel mer makt, eftersom han verkar ha väldigt god ordning på statens finanser.
Ja, det ska bli spännande att se vad som händer i framtiden.
Nu ska vi åka på körövning och ikväll ska vi vara med på afrikansk mässa i Ålem. Då känner vi gemenskapen med våra systrar och bröder i Sydafrika.

Val i Sydafrika 3

I förrgår var det val i Sydafrika. Det är inte helt klart än. Kanske har hälften av rösterna räknats. I stort sett har valet gått lugnt till. Ett mord av en COPE-funktionär kan ha politiska motiv. Men det är för tidigt att säga klart. Någon valarbetare har tagits på bar gärning med ett hundratal ifyllda valsedlar på sig. Det finns andra misstankar. Men det har inte varit något utbrett valfusk, vad jag förstår. Ordföranden för den oberoende valkommissionen, Brigalia Bam, en förtjusande dam, som jag träffade på hennes kontor för ett par år sedan, är enligt media nöjd. Hans Engdahl, missionär för Svenska kyrkan i Kapstaden, vittnar om god stämning och närmast folkfest kvällen innan och på själva valdagen. Nästan som 1994!
Det stör förmodligen västvärlden att Zuma blir president. Han är inte lika slipad som Mbeki. Men bedömare menar att det är Mbekis ledarstil, som bäddat för många av problemen. Mbeki hade svårt att lyssna och omgav sig med ja-sägare. Däremot uppförde han sig klanderfritt. Zuma är indragen i allehanda skandelar, vilket ju självklart är oroande. Dessutom förstår sig ingen i väst på en man, som enligt uppgift har 18 barn och kanske 4 fruar. En fråga aftonbladet ställer är vilken av fruarna, som ska bli landets första dam.
Men ANC är en stor och trög organisation. ANC är större än sin ledare. Egentligen skulle man fokusera mer på själva partiet än enbart dess ledare. Sannerligen har organisationen problem. Det är svårt att riktigt bedöma, men på mig verkar det som om det ibland brister i öppenheten. En annan problematik är alliansen med fackföreningsrörelsen och kommunistpartiet. ANC har ju under Mbeki varit ett parti som välkomnat ett kapitalistiskt snarare än ett socialistiskt styre. Zuma har lovat att fortsätta på den inslagna vägen. Samtidigt har han ett annat språkbruk i mötet med de fattiga, som ofta ser honom som garanten för ökat välstånd. Trevor Manuel, finansministern, ser många i väst som en garant för trygghet och stabilitet. Han sitter med all sannolikhet kvar.
Sedan har vi frågan om ANC får 2/3 majoritet. I så fall kan de ändra konstituitonen. Det vore självklart illa.
Intressant blir att se om DA tar över Western Cape. Då blir en av 9 provinser inte styrd av ANC och sydafrikerna får ett exempel att jämföra med, när ANC ska utvärderas nästa gång, 2014.

Val i Sydafrika 2

Långt ifrån alla valsedlar är räknade i Sydafrika. Det första man kan säga är att valdeltagandet har varit rekordstort. Det är ju mycket glädjande. Det verkar också gynna ANC och Zuma. Vilket skulle betyda att ANC lyckats få folk till valurnorna. Jag har inte sett några tecken på att folk röstar under hot, i det lilla jag läst på nätet. Däremot kan säkert graden av information eller i vissa fall brist på relevant information göra att man i vissa områden inte har så mycket att välja på. I vissa valllokaler tog valsedlarna slut och det har även rapporterats att valurnor blev fulla. Sådant är vi inte vana vid i Sverige. Det unga sydafrika ger oss en lektion i demokrati. Är vi beredda att ta det till oss?
Tendensen är att det går bättre för DA än för COPE. Och att ANC hamnar runt 2/3 majoritet. Här är det mycket för tidigt att uttala sig.
Låt oss på detta stadium vara glada för att demokratin lever i Sydafrika.

Val i Sydafrika 1

För fjärde gången går Sydafrikas folk till valurnorna i ett demokratiskt val. Ett mycket spännande val, även om utgången på ett sätt är helt klar. ANC kommer att få egen majoritet. Frågan är framför allt hur stor den blir. Kanske blir den inte kvalificerad (2/3) vilket vore bra. Inget parti ska kunna ändra grundlagen ensam. Det är inte en demokratisk styrka.
Det nya alternativet, Congress of the People (COPE), kan nog inte bli andra största parti - det blir nog fortfarande Democratic Alliance (DA), som tyvärr upplevs som ett parti för vita, även om de har många andra sympatisörer.
Att Zuma blir näste president verkar också ställt bortom allt tvivel. Sådana är demokratins spelregler. Men det är inte helt lyckat att en blivande president har en rättegång hängande över sig. (Men andra världsledare har ju varit ifrågasatta både när det gäller korruption och privatmoral. T ex Reagan, som föll, och Clinton, som klarade sig.)
Mandela har blivit indragen i kampanjen. Det har inte heller känts helt OK. Läs mer på http://hansengdahl.blogspot.com/2009/04/nelson-mandelas-sell-by-date-18-july.html
för en initierad kommentar. Det hade varit skönt att få slippa se Mandela ta ställning, om det nu var det han gjorde.
Sammantaget är det lite frågetecken och orosmoln kring valet. En fråga att besvara efteråt blir: Gick valet rätt till? (redan nu har COPE anklagat SABC - d v s Sydafrikas TV - för att vara partiska. Vilken statstelevision är inte det?) Men vi hoppas att valet ändå kommer att ske utan valfusk.
Sedan blir det en fråga för den nya presidenten och hans regering att visa om de kan 'leverera', som det heter.
Fortsättning följer!

Deklarera på internet

Ville bara berätta att jag har gjort det. Säkert har många andra gjort det i flera år. Men jag har inte riktigt litat på att det gills. Att bara skriva in några siffror och sedan har man gjort rätt för sig. Gentemot skatteverket.
Varför denna svårighet? Jag är ju hyfsat datoriserad i övrigt? Kanske beror det på att detta med att vara 'skattebetalare' är en så stor del av vår identitet, som medborgare. Låt mig göra en tillbakablick i mitt liv:
När jag prästvigdes, 1987, blev jag först pastoratsadjunkt i Bastuträsk. Efter ett år ungefär, kunde jag söka tjänst som komminister. Jag blev då även pastor i Bastuträsks kyrkobokföringsdistrikt. (Förkortas kbfd). Därmed var jag ansvarig för att samtliga boende i området var folkbokförda på rätt plats och de uppgifter jag hade ansvar för låg till grund för alla möjliga system. Ett av dessa var skattesystemet. 1991 skulle Svenska kyrkan bli av med folkbokföringen. Det diskuterades att försäkringskassan skulle sköta registret. Men då skulle ju hela befolkningen definieras som bidragstagare eller potentiellt sjukskrivna eller föräldralediga. Alltså blev det den statliga myndighet, som alla förr eller senare kommer i kontakt med. Skatteverket. Därmed fick vi vår viktigaste identitet: Skattebetalare!
Missförstå mig inte! Jag är för att betala skatt! Det är bra att vi delar på många gemensamma anvarsområden. Sällan gnäller jag över för höga skatter. Kanske kan jag bli upprörd över att de som ansvarar för att använda skatterna skor sig på skattebetalarnas bekostnad. Men själv tycker jag att det jag får över oftast räcker.
Men, det känns lite fel att ens grundidentitet blir skattebetalare. Dessutom verkar det som om jag tagit denna identitet på lite väl stort allvar, när jag knappt vågat deklarare elektroniskt! Men nu har jag gjort det. Det gick snabbt och lätt och jag kommer för första gången i mitt liv inte cykla förbi skatteverkets brevlåda med mitt lilla kuvert.
Avslutningsvis: Vilket statligt verk skulle annars kunna haft hand om befolkningsregistret? Riksantikvarieämbetet? Nja, det är väl inte så bra! Skolverket? Tja, varför inte! Eller domstolsverket. Alla är vi ju lika inför lagen, eller?
Svenska kyrkan skötte i alla fall uppgiften i ett antal sekler. Vad jag vet gjorde vi det med den äran. Fråga alla släktforskare!