Praktik i den världsvida kyrkan

Egentligen kallas det ju Verksamhetsförlagd utbildning (VFU) men det kan gå lika bra med praktik. Ett gammalt hederligt ord. Till skillnad från teori. Det passar också mig, som ju undervisade i praktisk teologi under mina senaste två och ett halvt år i Sydafrika.

Hittills har praktiken för fyra studerande från Svenska kyrkan inneburit lite av varje. Allt från första söndagens gudstjänst på det lutherska prästseminariet, lektion på måndagen kring nattvarden med sistaårsstudenter, tisdagens teologiska café på universitetet om söndagsskolematerial och socialisering vad gäller könsidentitet och sexualitet, onsdagens studiebesök på ett forskningsprojekt kring HIV, torsdagens presentation av hur kyrkornas världsråd arbetar i Palestina/Israel och fredagens lektion i 'Christian Education'.

The Sunday School children always have their own basket (or in this case plastic
bucket) for their collection.

Sedan blev det utflykt till församlingar. Inte med studenter, som var avsikten men väl omhändertagna i olika hem. Lördagen kom att innebära det som lördagar i Sydafrika ofta innebär. Begravningar. En upplevelse i sig.

På söndagen gudstjänster i olika kyrkor och nya upplevelser.

Dessemellan samtal, måltider och mycket annat där kontakter knyts med studenter och kristna trossyskon i Sydafrika.

Det blev en hel första vecka utan ledig dag men å andra sidan var ingen dag egentligen fullmatad. Mycket ställtid. Aldrig riktigt upptagen men heller aldrig riktigt ledig. Också det en erfarenhet av livet för en t ex en präst i kyrkan i södra Afrika.

Inte desto mindre blev det välkommet med en ledig måndag.

Pens Pelesino Pens is preaching. In front of him two of
the examiners.

Idag tisdag har vi varit med sistaårstudenterna på en av deras examinerande gudstjänster. Några blev utvalda att predika och agera. Stämningen var lite nervös. Men det kändes som att alla visste vad de skulle göra – i stort sett. Jag känner igen mig från liknande examaminationer på Utbildningsinstitutet. Med den skillnaden att denna examinerande gudstjänst var offentlig och kyrkan välfylld.

Därefter är det nu dags för ännu ett teologiskt café. Denna gång är det gruppen från Sverige som ska presentera sig och de kyrliga utbildningarna i Svenska kyrkan. Dels hur Svenskas kyrkan utbildningsinstitut i allmänhet fungerar. Dels hur arbetssättet 'Writing as a way of thinking' går till. Jag återkommer med rapport om hur det gick.

Morgondagen kommer gruppen att besöka en luthersk kommunitet, där de tre systrarna (varav en är prästvigd) driver både förskola och barnhemsverksamhet.

Fortfarande mycket ställtid men åtminstone en aktivitet varje dag.

Praktik!

VFU 2015

Amanda, Johanna, Ingrid, Maria och jag är välbehållna framme i Sydafrika.

Efter många års visionärt tänkande, en del motgångar och mycket planering händer det. Verksamhetsförlagd utbildning. Förr i tiden kallades det praktik. Fyra studerande från Svenska kyrkans utbildningsinstitut har precis landat i Sydafrika. Eftersom jag var utsänd av Svenska kyrkan till just Sydafrika när detta bestämdes och sedan dess flyttat tillbaka till Sverige, fick jag följa med.

Samtidigt har sex studerande åkt till Makumira i Tanzania. Alltså är det sammanlagt 10 studerande, som får göra sin VFU i två av våra partnerkyrkor på södra halvklotet. Underbart. Slår det bäl ut skulle det kunna bli ett utbyte på sikt.

Ungefär lika många är också ute i utlandskyrkan. De är kvar i Europa. En viktig erfareenhet även det.

Resten av alla blivande församlingspedagoger, diakoner och präster finns i församlingar i Sverige. Kyrkomusikerna, som bara går en termin, har ingen VFU.

Vår grupp, som alltså ska vara i Pietermaritzburg och bo på the Lutheran Theological Institute (LTI) består av Johanna Sjöström (blivande församlingspedagog), Maria Bjerklow Dean (blivande diakon) samt Amanda Nyberg och Ingrid Hammarberg (blivande präster). Och jag, förstås!

Just nu är vi på O R Tambo international airport i Johannesburg. När vi kommer till Pietermaritzburg senare idag blir vi mötta på flygplatsen och kommer att få ägna resten av dagen åt att vila.

Imorgon, söndag, tas vi emot i högmässan, som börjar 08.00 och varar ungefär två timmar. Sedan ska vi sitta ner och planera de tre veckorna. Det är spännande. Vi har ett avtal med den lokala kyrkan och har haft ett planeringsmöten under första halvan av året. Ändå är lång ifrån alla pusselbitar på plats. Vilket är i sin ordning. Jag är trygg och övertygad att detta blir tre oerhört viktiga veckor för gruppen och genom dem även för Svenska kyrkan.

Det är nu det händer!