Showing posts with label Två Systrars församling. Show all posts
Showing posts with label Två Systrars församling. Show all posts

Wednesday, 6 June 2012

Jesusmanifestation i Kalmar 2012

Nationaldag och även ekumenisk Jesusmanifestation. Mycket folk och stor variation.

När Två Systrars församlings lovsångsteam inte kunde använda fjolårets transportmedel, en Grålle, p g a punktering, blev det bil och släpkärra. Jag blev utsedd till chaufför. Stor ära!

Kantor Gunnel gav mig särskilda instruktioner att inte köra på personerna som bar banderollen.

Vi kom fram till Larmtorget, där även tre andra processioner slöt upp.

En av dem som bar vår banderoll var Angelica Grön. Ordförande för Svenska kyrkans unga i S:ta Birgitta församling. På scenen stod Bengt Johansson och ledde lovsången.

På Larmtorget fanns representanter för The Redeemed Christian Church of God. Från Nigeria. Lokalavdelning i Karlskrona. Jag tyckte de sa att de kom från Kosta. Vet inte om det stämmer.

Efter mässan på Stortorget, som leddes av biskop Jan-Olof Johansson, blev det asiatisk dans. Vilka de var vet inte jag. Men vackert var det.

Och efter dansen blev vet karateuppvisning. En härlig dag. Solsken. Mycket folk. Jag tror Jesus trivdes!

Wednesday, 29 June 2011

Arbetsledare 7

Ikväll firade Två Systrars församling och S:ta Birgitta församling sin veckomässa på Kalmar pastorats lägergård: Nyttorp. Först mässa i kapellet, som är inrymt i den gamla lagårn. Bengt ledde mässan, Eje och jag spelade. Annika ringde i konsekrationsklockan. Vi var ett 20-tal. Från både Birgitta och Två Systrar och även andra.
Sedan blev det korvgrillning. Några hade egna spett med sig. Gemytlig samvaro. Henrik stannade kvar och hjälpte till med disken.
Det hade säkert gått att fira mässa ihop på detta sätt även i den gamla organisationen. Möjligen är det så att den nya organisationen, som krånglar en del, ändå underlättar denna typ av trivsamma samarbeten.

Sunday, 22 May 2011

Konfirmationshögmässa

Angelica var nervös igår. Det kan man läsa på hennes blogg. Hon var nervös eftersom hon skulle spela på dagens konfirmationshögmässa. Det hade hon inte behövt. Det gick jättebra. Både för henne och Marcus.
Sedan några år firar vi konfirmationen utan redovisning. (Efter en väl beprövad modell, som den yngre av mina storebröder tagit fram). Konfirmationsgudstjänsten blir en vandring i både det kristna livet och i själva rummet. Efter att konfirmanderna kommit in i sina vanliga kläder och presenterat sig med sina namn, tas den vita dopdräkten/konfirmandkåpan på. Det gör ledarna. De räcker också över konfirmandernas tända dopljus. Att se dessa mycket olika ljus tillsammans är en bild över ungdomarna själva. De är korta och långa. En del skamfilade andra helt nya. Men alla ljusen brinner med samma klara låga.
De stationer som konfirmationen i Birgittakyrkan innehåller är dopet, ordet, tron, bönen, mässan och sändingen. I viss mån stämmer de överens med stationerna i konfirmandboken (via mystica). Gemensamt är att livet är en resa eller en vandring och att detta uttrycks i gudstjänsten.
Konfirmandledarna (Angelica, Emil, Emma, Milena och Willy) är viktiga i gudstjänsten. De leder konfirmanderna på vägen. De vägleder! Men i gudstjänsten är många andra med. Gudstjänstgruppern, präster, organist, vaktmästare, diakon, familj, släkt, vänner, församling. Ja, det var en fin och innerlig konfirmationshögmässa.
På tisdag har vi informationsträff för nästa årskull. En församling utan konfirmander är en fattigare församling. Säkrast att göra den perioden så kort som möjligt. Detta att inbjuda de nya så snart, har vi lärt oss av Två Systrars församling. Grannförsamlingen. Vi har mycket att lära av varandra. Alla.

Saturday, 26 February 2011

Näst äldsta dottern

Igår kväll var det Nikodemuskväll i Två Systrars församling. Näst äldsta dottern var dragplåster och ett drygt 20-tal människor tyckte en fredagkväll var värd att satsa på att få veta mer om Egypten. Det blev en mycket givande kväll. God mat och sedan samtal på djupet. De flesta var i övre medelåldern. Men vilket engagemang. Dottern var helt enkelt lysande. Hon lyckades inspirera oss alla. Utifrån hennes upplevelser av tre månader i Egypten 2007 med erfarenhet av både den koptiska kyrkan och muslimska vänner fick vi en lektion i hur vi människor bör och kan leva tillsammans i förståelse och gemenskap. Många som var plus 70 uttryckte sin stora hoppfullhet inför framtiden över att få möta en ung, engagerad kvinna på detta sätt. Stolta föräldrar och morföräldrar (samt en dito broder) satt och lyssnade. Kvällen slutade med bön och gemensam psalm, där våra systrar och bröder i nordafrika och på arabiska halvön var påtagligt närvarande.
En kväll som denna är för mig vad mission verkligen handlar om. Ömsesidighet. Inklusivitet. Att låta sig påverkas över geografiska och kulturella gränser med bibehållen identitet som kristen, där allt får bäras fram till Gud i bön.

Tuesday, 8 February 2011

Arbetsledare

Sedan början av februari är jag arbetsledare.

Svenska kyrkan i Kalmar består av fem församlingar. Det är i församlingarna som kyrkans liv och arbete gestaltas. Människor som tillhör kyrkan lever sina liv på olika sätt. Mer eller mindre medvetet. Men var och en tillhör en församling eller är medlem i en församling. (Nu talar jag alltså om Svenska kyrkans medlemmar. De som inte är med kan ju bo på en plats som rent geografiskt kallas ”församling”.) Men de som är medlemmar i en församling (kallas ibland församlingsbor) är det som lever församlingens liv.
En del har särskilda uppgifter. Några har fått förtroendet att fatta beslut. Genom att vara med i ett kyrkoråd eller så. Andra sjunger i kören. Några fixar kyrkkaffe. Någon sköter projektorn, så att man kan se psalmerna på väggen.
Den viktigaste uppgiften/uppdraget är att vara kristen i sin vardag.

Men så finns det de som har ett anställningsförhållande inom Svenska kyrkan. I Kalmar har dessa tillhört ett antal arbetslag. Varje församling har haft ett eget arbetslag. (Sedan har det funnits arbetslag i sjukhuskyrkan, universitetskyrkan, kansliet och begravningsverksamheten). De fem församlingarnas arbetslag, sjukhuskyrkan och universitetskyrkan har slagits ihop till två arbetslag. I ett av dessa arbetslag är jag arbetsledare.

Men det finns fortfarande fem kyrkoråd. Jag leder arbetet bland de anställda i Två Systrars församling, S:ta Birgitta församling och Heliga Korsets församling. Prästerna är jag inte chef över. Inom dessa församlingar finns det nu 6 präster, som snart blir 5 st. Däremot är jag chef för de andra. Det är idag 3 musiker, 4 vaktmäster, 3 diakoner och 4 pedagoger eller assistenter. Många har lång och gedigen erfarenhet av församlingsarbete. Det är en blandning av män och kvinnor. Inte så jämt fördelat inom alla kategorier. Imorgon håller jag i min andra arbetslagsträff. Det är spännande! Vi har blivit färre anställda och min uppgift blir nu att se till att vi organiserar oss så att vi ändå kan lösa det viktigaste. En del får förändras. I detta ryms möjligheter. Men det är ju också en svår process. Grunden till förändringen är krympande ekonomi. Det har att göra med att antalet kyrkotillhöriga minskar. Vissa lämnar kyrkan! Det kommer också färre nya medlemmar. Färre barn döps!

En stor utmaning är ju att vända den trenden. Dels att det kommer nya medlemmar. Dels att vi som är medlemmar är beredda att antingen bidra mer ekonomiskt eller göra mer frivilligt. Som arbetsledare är dock mitt första ansvar den anställda personalen. Det är kyrkoherden i Kalmar som är med i de fem kyrkoråden. Tillsammans med respektive kyrkoråd fattar han beslut om församlingslivets inriktning. Jag ska se till att personalen utför den del av arbetet som ska utföras av anställd personal. För detta behöver personalen må bra, förstå vilka mål som finns för verksamheten, kunna och vilja samarbeta och ha resurser till sitt förfogande. (Samt förstås mycket mer!)

Kanske kommer jag att skriva fler rader om mitt nya arbete. Jag har själv tackat ja till denna uppgift. Jag hoppas att jag klarar det bra. Säkert kommer jag ibland att vara frustrerad. Om detta gäller enskilda skriver jag inte något i denna blogg. Jag tror på stor öppenhet men inte personalfrågor i bloggsfären. Men om det gäller principfrågor kan bloggen vara ett forum.

Vad är Svenska kyrkans roll idag? Hur ska anställda och andra relatera till varandra? Ser framtiden mörk eller ljus ut?

Thursday, 18 November 2010

Our Place

Idag är sista dagen av mina 50 första år. Igår inbjöd jag därför till tårtkalas efter mässan. Ett 70-tal personer kom. Jag uppskattade det varmt. Hustrun hade ordnat smörgåssnittar och tårtor i alla möjliga former. Själv hade jag bidragit med en tårta, som var glutenfri, sockerfri, mjölk- och laktosfri. (Tyvärr innehöll den ägg, så alla kunde ändå inte äta den! Kanske tur för dem, eftersom den var lite väl hård, för att gå under kategorin tårta.) Nåja, alla var glada och bäst av allt var insamlingen till Our Place. Vi gjorde en likadan, när hustrun fyllde 50 tidigare under året.
70 personer. Över 9 700:-. Fantastiskt! Jag är djupt rörd och berörd. Ännu mer berörd blev jag när jag fick mejl från Deon, som driver Our Place, detta hem eller hospice för människor som lever med HIV och AIDS. Han skrev idag:
We need to find additional donations immediately. Sorry again for being so “direct”. I don’t have the energy to do it any other way.
Jag kunde svara honom att pengar är på väg. Så underbart, när behov och hjälp möts. Jag är också oerhört tacksam att Två Systrars församling samlar in pengar till detta från sin basar på lördag 8-da'r. Det är långt från Kalmar till Bloemfontein men ändå oerhört nära.