Dagen har gjort ett antal intervjuer med partiledarna. Av skäl som jag inte har tillgång till är endast sex av åtta intervjuade. Kanske kommer snart de andra två. Vi får se. Jag väljer ändå att skriva dessa rader nu. Intervjuerna gjordes i juni.
I varje intervju har de frågat om hur partiledarna ser på den kommande översättningen av Nya testamentet. Det är intressant läsning för mig. Det som flera av dem är överens om är att Herrens bön var bättre i 1917 års översättning. (Här behöver det dock sägas att KB 1917 egentligen hade en uppdaterad version av Herrens bön men att Svenska kyrkans biskopar (om jag inte fått saken om bakfoten) protesterade så den gamla ordföljden fick vara kvar och den nya översättningen kom i ordförklaringarna i stället. Där står det:
Ordalagen i bönen »Fader vår«, Matt 6:9-13 och Luk 11:2-4, hava i 1917 års översättning icke ändrats, utan stå i överensstämmelse med bönens gamla, allmänt brukade form. Men i enlighet med vår tids språk skulle emellertid bönen efter Matt 6:9-13 lyda.
»Du vår Fader, som är i himmelen! Må ditt namn hållas heligt; låt ditt rike komma; ske din vilja på jorden, såsom den sker i himmelen; giv oss idag vårt dagliga bröd; och förlåt oss vad vi hava brutit, såsom vi förlåta dem som hava brutit mot oss; och för oss icke in i frestelse, utan fräls oss från det onda (eller: från den onde).«
Av de sex partiledare som hittills är intervjuade har fyra kommenterat just Herrens bön. Magdalena Andersson tycker att det är bra att man uppdaterar språket, men att det också har sina nackdelar:
När jag är i kyrkan och ska läsa Fader vår, alltså den nya översättningen, så mumlar jag fortfarande den gamla versionen.
När Dagen upplyser om att det kanske kommer en ny version säger hon enligt tidningen ”Huh!” och ryser till:
Jag kommer ändå hålla fast vid 1917 års översättning, för det finns en rytm där som jag gillar.
När hon får Bibeln i sin hand uppslagen på Bergspredikan njuter hon enligt Dagen av att det är den klassiska bönen som finns med där.
Fader vår, den versionen är så mycket bättre.
Dagen har försett varje partiledare med ett exemplar av
Bibeln. Jag undrar vilken översättning de då valt. Är det verkligen 1917? Det är
inte helt enkelt att bedöma när jag ser bilderna.
Amanda Lind kommenterar också Herrens bön:
Det lär nog bli en viss diskussion om Herrens bön.
Hon undrar om det kommer att bli ordet ”prövning” eller ordet ”frestelse”. Enligt henne representerar de två olika teologiska perspektiv. Insiktsfullt av henne, tycker jag. Men hon ser också fram emot det nya:
Jag tycker det här ska bli väldigt spännande.
Ebba Busch får även hon frågan om vilka tankar hon har kring den nya bibelöversättningen:
Jag tycker ju inte om förändringar.
Jag tycker det var jättejobbigt med en ny Fader vår, vad ska vi med den till, jag tycker ju om den gamla.
På samma sätt har Jimmie Åkesson synpunkter på Herrens bön:
Jag är konfirmerad en gång, det räcker. Jag tänker mest på det ständiga tjafset om ”Fader vår”. Där vill jag gärna ha den version som fanns då jag konfirmerade mig.
Simona Mohamsson däremot kommenterar inte Herrens bön men vet å andra sidan om att en ny översättning är på gång:
Jag kan inte säga att jag är så insatt, men jag har fått höra från mina kristna vänner att det är en het snackis, att det finns lite olika ingångar och tolkningar. Så jag följer det med spänning. Det kanske blir höstens hetaste snackis.
Även Elisabeth Thand Ringqvist har annat att tala om när hon får frågan om den kommande bibelöversättingen:
Det är sådant som jag som politiker inte ska lägga mig i. Men generellt är det bra att det finns bibelöversättningar som människor tycker är relevanta, språkligt och på andra sätt.
Över lag är partiledarna positiva. Magdalena Andersson säger
exempelvis:
Det är väl jättebra, det kommer säkert finnas många synpunkter, så jag ser fram emot en spännande debatt, där jag tror folk kommer vara arga.
Amanda Lind är tydligt engagerad. Enligt Dagen tänder hon till lite extra när ämnet kommer på tal. Tidningen skriver att det märks att Amanda Lind förstår att det är en balansgång mellan nya forskningsrön och att få till det poetiska språket i Bibeln.
Jag hoppas att den nya bibelöversättningen ska ha ett visst schvung.
Även Ebba Busch är framför allt förväntansfull. Tidningen menar att hon trots sin nostalgiska ådra konstaterar att det kommer att bli en högtidsstund med en ny bibelöversättning. Hon säger att hon välkomnar den, inte minst eftersom det medför en diskussion om Bibelns betydelse.
Och vill man förstå svensk kultur, vårt bildspråk och var man hittar nyckeln till det svenska språket, då är Bibeln helt avgörande.
Jimmie Åkesson, slutligen, hade visserligen inte hört talas om att det är en ny översättning på gång men säger att om syftet är att tillgängliggöra Bibeln så är det väl bra. Han menar att bibelöversättningar historiskt har varit med och format Sverige och det svenska språket. Däremot tror han inte att det är så längre. En ny översättning kommer inte vara samma milstolpe som tidigare, menar han. Därför ser han inte den nya översättningen som så viktig.
Det är inte så konstigt att det finns många olika perspektiv. Någon tror att NT 2026 blir höstens hetaste snackis, någon att NT 2026 inte är så viktig. Framtiden får avgöra hur det blir. Och så undrar jag förstås vad Ulf Kristersson och Nooshi Dadgostar hade svarat.
