Kolportörens vardag

I torsdags började jag min sydländska resa. På morgonen hann jag med att vara några timmar på kontoret men sedan gick jag iväg till Uppsala C. Följande resor har jag gjort under loppet av sex dagar:

Torsdag:

Uppsala – Stockholm City: tåg

Stockholm C – Hässleholm C: tåg

Hässleholm C – Åstorp: tåg

Åstorp – Starby: bil

Fredag:

Starby – Åstorp: bil

Åstorp – Helsingborg C: tåg

Helsingborg C – Göteborg C: tåg

Göteborg C – Wieselgrensplatsen: Spårvagn

Lördag:

Wieselgrensplatsen – Korsvägen: spårvagn

Korsvägen – Wieselgrensplatsen: spårvagn

Söndag:

Wieselgrensplatsen – Göteborgs C: taxi

Göteborgs C – Malmö C: tåg

Malmö C – S:t Matteus kyrka: taxi

S:t Matteus kyrka – Malmö C: buss

Malmö C – Lund C: tåg

Lund C – Staffanstorp: buss, bil

Måndag:

Staffanstorp – Lund C: bil

Lund C – Helsingborg C: tåg

Helsingborg C – Höganäs: buss

Höganäs – Brunnby: bil

Brunnby – Arild: bil

Arild – Brunnby: bil

Brunnby – Arild: bil

Tisdag:

Arild – Ängelholm: bil

Ängelholm – Klippan: buss

Klippan – Hässleholm C: tåg

Hässleholm C – Stockholm C: tåg

Stockholm C – Uppsala C: tåg

Vad har gjort då? Fredag förmiddag deltog jag i styrelsesammanträde i Bibelns värld. På lördagen var det dags för Stiftsfest i Göteborg arrangerad av Svenska kyrkan i Göteborg. På söndag morgon predikade jag i högmässan i S:t Matteus och höll även föredrag. På måndag höll jag två föredrag i Brunnby.

Det har varit väl använda dagar. Jag har mött otroligt många engagerade människor från både vårt eget land och södra Afrika. Bibeln står förstås i centrum. Det är så inspirerande att få vara med och göra Bibeln tillgänglig på väldigt många olika sätt. Nu ska det dock bli skönt att komma hem.

Till sist vill jag säga att i stort sett allt har varit i tid. Kollektivtrafik är ändå väldigt bra.

Nu har det kommit upp stora vepor på några ställen.
Denna föreställ en gata i Jerusalem. Framför byggs kolonner.

I Göteborg träffade jag biskopen i det Östra stiftet i den lutherska
kyrkan i Södra Afrika (ELCSA). Biskop Zwanini Shabalala.

Även prästen Constance Mbamba, från samma stift i ELCSA, 
var det roligt att möta.

Palestina-Israel-Sverige-Sydafrika: jämförelser

Svenska kyrkan uppmanar till bojkott
av varor från ockuperat område. Men
inte till bojkott av varor från andra
områden i Israel. En viktig skillnad.

På nyårsafton gav jag mig in i en diskussion på nätet, som blev mer omfattande än jag i förstone föreställde mig. Den gällde Svenska kyrkans internationella arbetes julkampanj och uppmaningen att bojkotta varor som producerats på mark, som ockuperats av Israel. Särskilt brännande blev frågan om huruvida det går att jämföra den politik som Israel för med den politik som fördes i Sydafrika under apartheid-tiden. Jag gav mig i diskussionen på bloggen Kristen Opinion. Johanna Andersson ville ha referenser till någon i Sydafrika som jämför Israels politik med apartheid. Eftersom jag ofta hör den jämförelsen letade jag upp en källa, som jag tyckte var vettig. Poängen i källan var att lärdomar kan göras i ett studium av Sydafrikas historia. Lärdomar som kan hjälpa till att hitta en lösning i konflikten Palestina-Israel. Jag fick lite mothugg på bloggen vilket ju är i sin ordning. Efter att ha fått två kommentarer publicerade valde Kristen Opinion att moderera den tredje och i stället lägga en länk till min egen blogg. Det går att följa kommentarerna här. Lite märkligt men sådana är ju spelreglerna i bloggosfären. Den som har en blogg har ansvar för vilka kommentarer som publiceras. Bloggare gör olika bedömingar. Risken, vad jag förstår, var att kopplingen Israel – apartheid kan upplevas stötande eller rent av antisemitisk. Jag har viss respekt för det. Antisemitism är en verklighet som bör tas på allvar. På bloggen Kristen Opinion gavs också en länk till FN’s definition av antisemitism.

Problemet uppstår dock om i stort sett all kritik av staten Israel kan betecknas som antisemitisk. Det kan ju inte främja det demokratiskt öppna samtalet. I FN’s definition tas detta upp och det sägs bland annat:

However, criticism of Israel similar to that leveled against any other country cannot be regarded as antisemitic. 

Låt mig därför dra en parallel. Under sextiotalet gjorde Sydafrikas dåvarande apartheidregim stora folkförflyttningar. En av de mest omtalade är rensningen av District Six i Kapstaden. Fortfarande lyser ett stort sår i centrala Kapstaden. Trots att det är 20 år sedan Sydafrika blev en demokrati, har inte området kunnat bebyggas mer än till en liten del. Av olika skäl, som jag inte går in på här.

Den som är i Kapstaden kan gärna besöka Museum of District Six. Som svensk blev jag lite paff, när jag mitt i utställningen såg en roll-up som handlar om ett område i Malmö: Lugnet!

Va? Det är ju upprörande! Jämföra apartheidregimens politik med sanering av slum-områden i Sverige. Så kan man väl inte göra?

Jo, det kan man visst! Och det är ganska nyttigt! På en hemsida/blogg som heter ”Mitt hjärtasMalmö” läser jag om Lugnet:

Det mesta av bebyggelsen revs och det praktiska tillvägagångssättet påminner om den skövling, som apartheidregimen inledde på 1960-talet i stadsdelen District Six i Kapstaden.

Detta exempel och mycket annat har lärt mig att det inte finns vissa länder som är helt onda och andra som är helt goda. Vi är alla inblandade och insyltade i det som i högmässan kallas för "världens bortvändhet från Gud". Samtidigt menar jag att vi kan och bör använda bojkott och sanktioner ibland. Det var legitimt när det gällde Sydafrika och det är legitimt när det gäller den del av Israels produkter, som kommer från ockuperat område. Man det betyder inte att allt därmed står rätt till i exempelvis Sverige.

Ergo! Om man alltså kan dra paralleller mellan apartheidpolitiken i Kapstaden och miljonprogrammet i Malmö, kan man, enligt mitt sätt att se det, dra paralleller mellan Sydafrikas politik före 1994 och Israels politik idag.