Min gamle rektor …

Högstadiet gick jag på Centralskolan i Hoting. Det är den största skola jag gått på. Efter att ha gått lågstadiet i Porjus, där det fanns ungefär 60 elever i årskurserna 1-6 och mellanstadiet i Långträsk, där vi var 45 elever hamnade jag 1973 i Hoting. 150 elever på högstadiet. Det kändes stort och jag hade några svåra år. Mest i skolbussen till och från Hoting. På skolan hade jag ett par stadiga kompisar, som jag fortfarande har kontakt med. Det var mycket betydelsefullt för mig. Jag var stökig dessa år och gjorde en del dumheter, som jag ångrar.

En del av dessa dumheter kom till rektorns kännedom. Jag minns ett par samtal på hans expedition. Inte med stolthet. Men har var bra. En gång var han tyst i en evighet och frågade sedan:

Varför, Anders?

Jag hade såklart inget bra svar och hade föredragit en utskällning. Men Knut Isaksson var inte sådan. Han ville hellre få oss att tänka själva, som jag minns det.

Vi hade honom som lärare i religionskunskap. Torsdagens lektion i årskurs åtta, tror jag det var, sammanföll med min lektion i piano. Så jag kom alltid tjugo minuter för sent. Med godkänd anledning. En gång möttes jag av en lapp på dörren till musiksalen:

På grund av sjukdom är alla pianolektioner inställda.

Så bra, tänkte jag. En halv håltimme. Så tjugo minuter senare gick jag in i klassrummet och Knut frågade:

Var har Du varit?

Jag tänkte inte på att han som rektor kände till vilka lärare – även i musikskolan – som var sjuka den dagen, så jag svarade käckt:

På pianolektion som jag är varje torsdag.

Jag minns inte vad Knut sa. Bara att jag blev totalt avslöjad. Tablå!

Men nu vill jag lyfta fram något jag läste i hans Facebookflöde häromdagen:

Stor respekt till Knut Isaksson, Dorotea, kristdemokratisk politiker som lämnar sitt parti efter partiledningens samarbete med SD i bland annat migrationsfrågorna.

"Jag vill gärna att det kommer ut att jag inte står för den här politiken. Jag har barn som är engagerade i flyktingfrågor och vill gärna kunna se dem i ögonen i framtiden", säger Knut Isaksson.

Käre Knut, jag blir stolt över att ha fått ha Dig som lärare och rektor i tre år. Stor respekt.

Joel Halldorf twittrade om Knut och jag skrev en kommentar, som fick många likes. Det verkar som fler känner respekt för honom.

Det går också att läsa om Knut i Västerbottenskuriren (VK) och Dagen men de är bakom betalvägg. 

Jag känner andra KD-politiker som stannar kvar i partiet. I något fall tror jag det handlar om personer som vill fortsätta att kämpa inifrån partiet. Det är också ett hedervärt agerande. Det är svårt att veta utifrån hur olika personer tänker.

Men just nu vill jag lyfta fram min gamle rektor. En person jag högaktar.