Dansgruppen framför missionsbåten Shalom. |
Det främsta skälet till att vi var där var att träffa två
gudbarn. Michelle seglar med sin mamma Sonja och även sin lillebror Paul på
båten en vecka och de ingår i dansgruppen. Det var det vi ville uppleva på
kajen i Kalmar.
Vid sjutiden, när de skulle börja, regnade det fortfarande
men så upphörde regnet och innan kvällen var över sprack molntäcket upp och det
blev en riktigt fin kväll. Vi uppskattade dansnumren varmt och även sången och
de vittnesbörd som delades av båtens besättning.
Michelle dansar. |
När jag var tonåring deltog jag tre år i verksamhet som
liknade denna. Dels två år i Piteå Sommarkyrka och sedan ett år i Ölands sommarkyrka.
Under ledning av något äldre ungdomar fanns vi på campingplatser och gågator
och sjöng och berättade om vår tro på Jesus. Det var en god träning. Inte minst i frimodighet.
Jag minns första gången jag som sextonåring skulle tala aningen längre vid en gudstjänst på marknaden i Öjebyn i Piteå. Hur nervös jag var och hur de andra ungdomarna
peppade mig att våga.
När jag kommit hem i onsdags bläddrade jag i den tidning som delades ut: På Kryss med Shalom. Där såg jag att dansgruppen på Shalom, som leds av Ulrika
Ekström och Matilda Bergemo, samarbetar med en kristen folkhögskola i
Sydafrika. I Bloemfontein, där vi bott i fyra år. Vilket sammanträffande.
Missionsbåten driver också en bibelskola. Där finns ju också
en tydlig koppling till mitt nuvarande arbete som generalsekreterare för
Svenska Bibelsällskapet.
No comments:
Post a Comment