Enough

En svår film att se!

Jag har fått nog! Igår kväll såg jag delar av filmen ”Enough” där Jennifer Lopez spelar huvudrollen. Efter att ha blivit misshandlad av sin man flyr hon med dottern. När en advokat till sist säger att det är hopplöst att fly, eftersom mannen kommer att jaga henne, tills han hittar henne och dödar henne, bestämmer hon sig för att slåss tillbaka. På svenska heter filmen:

En kvinnas hämnd

Hon dödar mannen i självförsvar. Som alla filmer där det utspelas en kamp mellan ont och gott, känns det OK att den goda sidan använder våld i kampen mot ondskan. Det verkar i filmen som om att hon blir friad från att ha dödat sin man.

Det är inte filmen jag fått nog av. Det är våld i hemmet. Jag minns en tidningsartikel jag läste för ett par år sedan, som gjorde mig upprörd. Kort var artikelns budskap följande:

Den farligaste platsen en kvinna kan vistas på är det egna hemmet.

Jag blev upprörd. Kände mig anklagad. Men jag förstår att det är så. Det var inte avsett för oss män, som inte plågar livet ur våra fruar. Men jag tog åt mig – som man! Och det var säkert bra.

Statistiskt sett (och nu har jag inga källor att komma med i denna bloggpost) är det farligt för en kvinna att vara hemma. Många kvinnor misshandlas och våldtas i hemmet. Så även en del män. Och många barn. Hem är farliga! Visst är det upprörande?

Ett annat minne som kommer upp är när jag utgöt mig för en annan man över hur hemskt det är att så många kvinnor utsätts för våld. Hans svar var att det rent statistiskt dödas fler män. (Jo, jag vet att dödligheten totalt sett är exakt lika stor bland kvinnor och män men här talar vi om liv som avslutas p g a mord, dråp etc.) Säkert är det så att fler män bringas om livet med våld än kvinnor. Men är det inte så att det rör sig om olika våld och olika situationer?

När män mördas är det andra män som utför handlingen. När kvinnor mördas är det oftast män och inte andra kvinnor. Detta skriver jag inte som en vetenskaplig sanning. Jag antar att det förhåller sig så men jag vet inte med säkerhet.

Däremot vet jag att vi ofta varnar våra döttrar, när de ska ut i det publika sammanhanget på kvällstid. Vi (föräldrar) har synpunkter på klädsel och på vilka platser de ska besöka. Av omsorg kanske men det blir missriktat, för vi har en annan måttstock för sönerna.

Nu undrar jag: hur kan det komma sig att vi/samhället enklare accepterar att killar är ute sent på kusliga ställen, när det bevisligen är så att fler killar råkar illa ut just där och då?

Och hur kan det komma sig att vi/samhället accepterar att tjejer har det säkrare hemma, när det är just hemma som är det farligaste stället att vara på?

Eller är det fler killar ute och just därför procentuellt fler killar som råkar illa ut där? Samt fler tjejer hemma och just därför rent procentuellt fler tjejer som råkar illa ut där?

När jag funderar över detta sakförhållande, undrar jag hur de tänker, som till varje pris ska behålla en strikt könsuppdelning, där vissa egenskaper tillskrivs de olika könen/genusarna. Kan det vara dags att fundera bortom kön och genus?

Och då har jag ändå inte kommenterat alla som utsätts för våld på grund av sin sexuella läggning. Eller religion. Eller politiska övertygelse. Eller hudfärg. Eller något annat som är en del av det faktum att vi är människor.

Jag tycker det är illa, oavsett skäl till misshandel och våldtäkt. Men just nu är jag upprörd över det jag såg i ovan nämnda film. Jag har fått nog.