Första semesterdagen

Uppe tidigt. En timmes studier. Lämnade in datorn, två symaskiner med. Ommöblering. Handling av mat. Städning mm. Det var inget fel på datorn. Hade bara satt en sladd i fel uttag. Nu är datorn hämtad. Kommer vi ut till sommarstället idag? Hoppas det! Där finns inget internet. (Om man inte har mobilt. Och det har man inte!)

Kyrklig handling eller förrättning del 4 - begravning

Under de år vi var i södra Afrika, var begravning det som upptog människors tid på lördagar. Ofta var det svårt att genomföra andra aktiviteter lördag förmiddag. Utifrån ett perspektiv att begravningsgudstjänsten också är en hela församlingens gudstjänst, kan man säga flera saker. En aspekt är att vi i Sverige helt har missat - eller nästan helt - att gå på begravningar om vi inte är bjudna. Det är märkligt! En begravningsgudstjänst är liksom andra gudstjänster offentliga. Visst, man bestämmer själv om man vill annonsera. Personligen anser jag att de skulle stå med i vår egen annonsering. Det är väl bara fint om människor går dit och är med och ber för den som är död och för de efterlevande. Tvärtom i södra Afrika. Begravningen annonseras i god tid och man samlas till bön i den dödes hem varje kväll veckan innan det är dags för begravning. Ingen är ensam, när det handlar om sorg. Ett stort problem är visserligen att det kostar massor. Ofta blir folk skuldsatta. Det stödjer jag icke! Men att begravningen är välbesökt, det är fint.
En annan aspekt är att man inte 'har' en begravnings som präst. Jag är med. Jag kanske predikar. Men det är många andra, församlingsäldste, som är med och leder gudstjänsten. Det är spännande att vara en del av detta och inte alltid ha full koll på vad som händer.
Om jag fick som jag ville, skulle vi ha en liten anslagstavla i kyrkan, där det står vilka begravningar, som äger rum under veckan. Namn på den avlidne räcker. Sedan skulle jag uppmana människor att vara med - i mån av tid. Jag skulle informera om detta i församlingen och berätta för de anhöriga att vår tradition är sådan, att det inte bara är präst, kantor och vaktmästare, som representerar församlingen. Dessa gudstjänstbesökare är ju inte självklart medbjudna på samkvämet men de är med och ber. Så underbart det skulle vara!

Kyrklig handling eller förrättning del 3 - vigsel

Igår hade jag två vigslar. Tja, hade och hade! Vem är det som viger vem? Enligt katolsk sakramentssyn är det väl de äkta makarna som förvaltar sakramentet, som då kallas äktenskap. Vigseln blir bara en slags startpunkt. Men även där ska en präst leda vigselgudstjänsten. Det är stort att få vara den inför vilken två personer avlägger sina löften. Visst, det är 'inför Gud och denna församling' men som präst har man en speciell uppgift.
Vid en vigselgudstjänst är det oftast bara särskilt inbjudna. Inte ens kyrkvärdar. Varför då? För att Martin Luther egentligen tyckte att det var en borgerlig inrättning? Vet inte, men visst vore det fint om även en vigselgudstjänst kunde vara en församlingsgudstjänst. D v s en kyrklig handling.
Nu får vi se om det överhuvudtaget blir så att Svenska kyrkan vill behålla vigselrätten. Det ska vara kyrkomöte i höst och då ska det beslutas. Det har ju kommit upp med tanke på det nya äktenskapsbegreppet. Här finns det anledning att stryka under vissa saker.
1) Det har aldrig funnits vigselplikt. En enskild präst, som av något skäl inte vill viga ett par, har kunnat tacka nej och så har frågan hänskjutits till kyrkoherden. Ytterst biskopen. Därför kommer det kanske inte att bli några problem, när vissa präster inte vill viga samkönade.
2) Frågan om Svenska kyrkan ska ha vigselrätt eller inte har inte bara med vigsel av samkönade att göra. Jag menar att vi kan avsäga oss vigslerätten av helt andra skäl. Det är ju en kvarleva från ett äldre system, där prästen var en statstjänsteman. Vore det inte bäst om hindersprövningen är att betrakta som själva registreringen av äktenskapet och sedan får man gestalta sin ceremoni/gudstjänst på det sätt man själv önskar. Kommer därmed människor att skippa kyrklig vigselgudstjänst? Jag tror inte det! Jag tror inte heller att människor gör det utan att mena att Guds välsignelse är viktig.
Att få ge sina löften inför någon som är större än en själv, känns som en viktig del av äktenskapet. Jag tror det kommer att finnas ett sådant behov även i framtiden.