Betraktelse på Apostladagen

För sista veckan skriver hustrun och jag betraktelsen i Kalmar Läns Tidning

Delaktighet 

Bibeln och kyrkoåret arbetar med begreppet delaktighet! Att vara behövd och få vara med. Tanken är att varje människa har något att bidra med. Nu på söndag möts vi av detta budskap i orden: ”Sänd mig!” Man skulle kunna säga: ”Använd mig!” Gud sänder/använder oss människor på olika sätt utifrån våra personliga förutsättningar. 

Petrus tar upp begreppet på ett lite annorlunda sätt, när han beskriver människor som ”levande stenar i ett andligt husbygge”. Det känns kanske inte så naturligt att liknas vid en sten. Men bilden säger att det viktigaste inte är vad vi gör utan vilka vi är. När en människa döps och blir en del av kyrkan, är det som när en sten muras in i ett bygge. Den behövs. Den hör till. Utan den saknas något. Men den är inte en livlös sten utan en levande byggdetalj. Bilden utmanar tanken på en kyrka som stelnat i sina former. För så var det inte tänkt. Vi är ju levande stenar! Kyrkan är inte heller i första hand en byggnad eller en organisationsstruktur. Kyrkan är människorna som genomsyrar samhället. Där är varje människa viktig och bör få vara med och påverka. En gemenskap av levande stenar – över hela vår jord. Tillsammans är vi sända och använda. 

Men Petrus har mer att säga. Han talar om hörnstenen - den viktigaste byggdetaljen: Jesus! Utan den blir kyrkan ett konstigt bygge.  En slags intresseförening för likasinade. Som levande stenar är vi något helt annat. I vårt uppdrag får vi aldrig tappa närkontakten med hörnstenen. Jesus.

Midsommarbetraktelse

Dessa rader publicerades i Kalmar Läns Tidning i torsdags:

Bekymmerslöshet för alla

Midsommar. Kanske Sveriges egentliga nationaldag. Närheten till naturen. Ljuset. Bekymmerslösheten med ett stänk av vemod. Denna helg firas två kyrkliga högtider. Midsommardagen handlar om skapelsen men på söndag möter ett kärvare budskap. Precis som vemodet smyger sig in i midsommarnatten, hörs den profetiska rösten mitt i våra glada upptåg. 

Jesus utmanar oss denna helg i en av midsommardagens bibeltexter. ”Bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen” är hans uppmaning.  Se på fåglarna, som varken sår, skördar eller samlar i lador, men ändå får sin föda av Gud. Kan det vara så enkelt? Naturligtvis fungerar det inte i vardagen om alla struntar i att arbeta och ingen lagar mat. Men bekymret, oron – behövs den? Jo, för många av oss är det en kamp att få pengarna att räcka varje månad. I den situationen blir det en lyx att kunna leva bekymmerslöst. 

Då kommer profeten Jeremia, med en uppmaning till den som har makt och tillgångar: ”Handla rättvist och rättfärdigt och rädda den utplundrade ur förtryckarens våld.” Det kan syfta på medmänniskan som kämpar i fattigdom. Det kan även gälla själva skapelsen, som går att beskriva som utplundrad i en förtryckande mänsklighets våld.

Budskapet denna helg handlar om att vi hittar tillbaka till den harmoni, som Gud skapade. När vi som människor brister i rättvisa och rättfärdighet, får vi vända om till Gud. För att alla människor och hela skapelsen ska få uppleva bekymmerslöshetens gåva.

Några tankar inför morgondagen

Betraktelse inför tredje söndagen efter trefaldighet i Kalmar Läns Tidning:

Vad är meningen med våra liv?

Ett svar får vi på söndag. Paulus skriver (Ef 2:1-10) till en grupp kristna i Turkiet att meningen med deras liv är att göra goda gärningar.

Göra gott! Kan det ge livet mening? Jo, det är klart det kan. Det gör livet rikare för dem som blir föremål för godheten. Men det ger också den människa som utför de goda gärningarna ett bättre liv.  Djupare ändå, beror det på att vi är skapade för att likna Gud. Och Gud är god!

Problemet, enligt Paulus, är att vi ofta, som han uttrycker det, ”följer våra mänskliga begär”. Här finns en paradox. Å ena sidan är vi menade att göra gott. Det är vår innersta identitet. Å andra sidan blir det fel, när vi följer våra mänskliga begär. Hur ska Paulus ha det, egentligen? Är vi av födseln goda eller inte?

Sanningen är den att vi är både och. Men att vi innerst inne är goda. Men det är mycket som stör och leder fel. Vem vet vilka exempel Paulus hade tagit om han idag hade skrivit ett brev till kristna i Turkiet. Men säkert hade han berört situationen på Taksimtorget och kampen mot korruption och förtyck. Hade Paulus levt i Sverige, hade han kanske funderat högt över oroligheterna i Husby.

Söndagens tema är: förlorad och återfunnen. Det betyder att vi själva inbjuds att hitta tillbaka, återfinna, det som är vår egentliga önskan: godhet.  Men det betyder också att Gud kommer till vår räddning. Det är Paulus’ huvudbuskap: När vi inte hittar tillbaka till godheten själva, då hjälper Gud oss, genom Jesus.

 ”Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det”.

Tankar inför den gångna helgen - i efterskott

Hustrun och jag skriver, som jag tidigare nämnt, betraktelser i Kalmar Läns Tidning. Detta publicerades inför  den gångna helgen:

Vad är meningen med våra liv? Ett svar får vi på söndag. Paulus skriver (Ef 2:1-10) till en grupp kristna i Turkiet att meningen med deras liv är att göra goda gärningar. Göra gott! Kan det ge livet mening? Jo, det är klart det kan. Det gör livet rikare för dem som blir föremål för godheten. Men det ger också den människa som utför de goda gärningarna ett bättre liv.  Djupare ändå, beror det på att vi är skapade för att likna Gud. Och Gud är god! Problemet, enligt Paulus, är att vi ofta, som han uttrycker det, ”följer våra mänskliga begär”. Här finns en paradox. Å ena sidan är vi menade att göra gott. Det är vår innersta identitet. Å andra sidan blir det fel, när vi följer våra mänskliga begär. Hur ska Paulus ha det, egentligen? Är vi av födseln goda eller inte? Sanningen är den att vi är både och. Men att vi innerst inne är goda. Men det är mycket som stör och leder fel. Vem vet vilka exempel Paulus hade tagit om han idag hade skrivit ett brev till kristna i Turkiet. Men säkert hade han berört situationen på Taksimtorget och kampen mot korruption och förtyck. Hade Paulus levt i Sverige, hade han kanske funderat högt över oroligheterna i Husby. Söndagens tema är: förlorad och återfunnen. Det betyder att vi själva inbjuds att hitta tillbaka, återfinna, det som är vår egentliga önskan: godhet.  Men det betyder också att Gud kommer till vår räddning. Det är Paulus’ huvudbuskap: När vi inte hittar tillbaka till godheten själva, då hjälper Gud oss, genom Jesus.
 ”Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det”.