Hopasyltat

I Bälaryds församling (norra Småland) tjänstgjorde en kyrkvaktmästare. Kalle. En trivsam man, som jag brukar citera. Efter en högmässa med 2 dop, välkomnande av ny kyrkvärd, körsång och lite annat sa han:

Det var litta hopasyltat.

Idag var det hopasyltat i Birgittakyrkan. Vi hade födelsedagskalas för 80- och 90-åringar kl 15-16.30. Det var inte fullt hus men programmet följdes som vanligt. Med tårta och önskepsalmer. Därefter Gud & spagetti. Kl 17. En kort gudstjänst som idag handlade om Guds Heliga Ande. Därefter spagetti och köttfärssås. 17.30 hade vi informationsträff för nya konfirmander. Ungefär samtidigt kom de personer som skulle koka kaffe att servera i samband med konserten. Tre körer vällde in samtidigt som mässan förbereddes, de blivande konfirmanderna gick hem och disken efter Gud & spagetti avklarades. 18.30 Mässa. Ett 30-tal personer i kyrkan. Mångdubbelt fler utanför i väntan på konsert och i körrummet för uppsjungning. 19.00 började kyrkans unga sin träff. 19.30 Konsert. (Men eftersom det var ett extern arrangemang och jag var lite trött, så gick jag hem.) Någon i arbetslaget undrade om vi hade tänkt klara av en hel vecka på samma kväll. Ja, så kan det kännas. Men jag tror att det till slut gick bra med det mesta. Fast lite trång var det i köket ett tag.

En vanlig onsdag

I onsdags var schemat relativt välfyllt. Efter morgonbön i kyrkan och sedvanligt kaffe (en given start på arbetsdagen med ungefär 15 min gemenskap i bön och 15 minuters gemenskap kring det som går under namnet varma drycker) hade jag en stund över till förberedelser. Halv elva var det dags för mässa på Riddaren, där det bor ca: 20 äldre systrar och bröder. Vi var många denna gång och det blev en förtätat gemenskap kring sakramentet. En kopp kaffe även här. Någon är en bit över hundra, en annan blind sedan länge. Men Jesus i enkelt vin och bröd känner inga gränser. Jag undrar hur länge vi kan fira denna typ av församlingsgudstjänster mitt i sällskapsrummet på ett kommunalt äldreboende. Personalen är positiv. `Just denna dag var det tandvård, så en efter en hämtades under mässan, för att få sina tänder i ordning. Det kändes bra även det. Lite ortodoxa kyrkan, på något sätt.
Hem och släppa ut hunden och få en bit mat. Sedan var det dags för konvent. Alla präster och diakoner på Öland och runt Kalmar (Norra Möre) samlades i Två Systrars kapell. Vi skulle dels prata om konfirmandarbetet, dels träffa vår blivande biskop, d v s biskop electus Jan-Olof Johansson. Det var väl inte så klurigt att prata konfirmandarbete med just präster oh diakoner. Det skulle varit bättre att samla alla som arbetar med konfirmander. D v s även församlingspedagogerna och kanske en och annan musiker eller vaktmästare. Dessutom hade föreläsaren först blivit lovad tre timmar, men p g a biskopsbesöket krympte det till 40 minuter. Det blev inte bra.
Biskopen talade mindre än 40 minuter och själv har jag svårt att få något grepp om hur vår nya biskop kommer att bli. Många tycker att det blir bra. De känner honom och känner sig trygga i det. Jag hade kanske hoppats på lite mer djärvhet. Men jag kommer att lägga honom och vårt stift i Guds händer i bön.
När konventet var slut var det dags för at åka hem och ta det lite lugnt innan kvällspasset. Först Gud och spagetti med barn, ungdomar, föräldrar och även några äldre församlingsbor. Kort gudstjänst i kyrkan. Vi hade med oss lera och funderade kring hur Gud kan forma och även omforma oss. Edvin som är i femårsåldern tyckte att den banan jag gjorde i lera var för platt. Jag lade undan den och tog en ny bit lera. Då sa Edvin att jag kunder använda den gamla biten och göra om den. Mycket bra. Hur gör jag då? Frågade jag och fick svaret: Banka till den. Ja, det är kanske så Gud gör med oss ibland. Bankar till oss. Det låter obehagligt. Och jag säger inte att detta är en genomtänkt teologi kring lidandets problematik. Men i stunden där på kyrkgolvet med barnen och lerklumparna kändes det OK att Gud skulle banka till mig i all ömhet om jag behöver omformas.
Efter gudstjänsten äter alla spagetti. Sedan var det dags att förbereda sig för mässan och därefter KU, som inleddes med ett kort bibelstudium om bibelns syn på alkohol och dryckenskap. Som en inledning på kvällens besök. Vi hade besök från Ung KRIS och det var spännande.
En fullmatad dag. Gamla, barn, unga. Fantastiskt att vara präst. Mässan i centrum. Bibeln i handen. Lera och spagetti med. Torsdagen blev lugnare och nu väntar tre dagars ledighet. Det är skönt det också!

Höstlöv, Gud och spagetti

I Birgittakyrkan har vi en samling varje månad som kallas "Gud och spagetti". Om jag förstår saken rätt kommer idén från Danmark. Många barnfamiljer har svårt att komma till gudstjänsten på söndagarna. Så har det varit länge. Det har lösts med aktiviteter som t ex Kyrkans barntimmar. Men nu är ju de flesta på dagis. (Inte alla. Det vet jag!) Kvällarna är dyrbara. Först ska många barn hämtas på dagis. Sedan ska det ätas. Vardagspusslet, ni vet.
Det ska ätas .... detta faktum är en del av själva idén. Om det finns spagetti i kyrkan, då kanske det blir en hjälp att gå dit och äta.
Vi börjar klockan fem. En kort gudstjänst i kyrkan. Organisten är med och spelar på kyrkorgeln. Vaktmästare på plats. Ordentligt ska det vara. Församlingsassistenterna är med. Prästen predikar. Full satsning. Idag ska vi gå ut och plocka höstlöv innan ett av barnen får trycka på kyrkklocksknappen. Vad föreställer höstlöven? Kanske en ängel. Vi sjunger Per Harlings höstpsalm:

I en värld full av kosmiska under
ser barnet det vi inte ser.
Ett löv som vindpust gjort sönder
blir en ängel som dansar och ler.

"Ser du änglarna, pappa, som dansar?
Hör vilken vacker musik!"
ropar barnet och spelar på harpan
med strängar av garn på en spik.

Men vi ser inte lekarnas mönster,
vi hör inte låtsasmusik.
Vi har bommat till våra fönster
mot glädjen som var så unik.

Så dansa med änglarna, dansa mitt barn.
Lek medan lekarna finns.
Sjung till din harpa av garn,
så länge du sångerna minns.

En dag skall du finna att alla är barn
i en större men klarare lek,
där alla får dansa bland änglar och garn,
där ingen har tid med nåt svek.

När gudstjänsten är slut, efter högst 20 minuter, går alla in i Ulfåsasalen och äter spagetti. Sen går vi hem. Kanske har några av ungdomarna kommit lagom till maten. De ska kanske vara med på mässan och stanna kvar efteråt, då kyrkans unga samlas.

Höstlöv, Gud och spagetti. Passar ganska bra ihop.