Denna morgon vaknade jag av mig själv lite efter sju och tog
min bibel och satte mig på verandan för att läsa den föreslagna texten ur den
bibelläsningsplan jag följer. Men innan jag öppnade Bibeln stannade jag upp,
för att fånga in vilka känslor jag just då bar på. En slags sorg steg upp inom
mig. Över tillståndet i skapelsen. Och en känsla av hjälplöshet.
Sedan läste jag:
Var inte rädd, jag är med dig. Ängslas inte, jag är din Gud. Jag ger dig styrka och hjälper dig, stöder och räddar dig med min hand (Jes 41:10).
Profeten Jesaja skriver dessa rader för cirka 2 500 år
sedan. Men ändå drabbar de mig som ett direkt tilltal denna morgon. Det är som
att Gud säger direkt till mig:
Anders, glöm inte bort att räkna med mig. Samma kärlekens
Gud erbjuder sig inte att lösa alla problem. Jag erbjuds styrka. För jag vet ju
att jag också måste bidra i den förändring som är ofrånkomlig. Men jag är inte
ensam och jag behöver inte bära hela klimatkrisen på mina axlar. Jag får så
klart dela ansvaret med alla andra människor men mitt i allt får jag/vi vara
buren/burna av den som bär allt. (För att citera Olov Hartman).
Att leva av tro
är grenarnas liv från Olivträdets rot,
att bära ett ok i sitt jordiska kall
men själv vara buren av den som bär allt
och svara på åklagarmakternas dom
försoningens ord (Sv Ps 62:4).
No comments:
Post a Comment