1968: Kyrkans profetiska tradition – finns det ett kyrkans 1968?
Anna Karin är alltid påläst. Tydlig med vad hon anser men
hon bygger inte sina slutsatser på luft. Vi som var där fick ta del av
kyrkohistoriska och teologihistoriska tillbakablickar, som stöd för hennes tes
att kyrkan inte är ett offer för yttre påverkan, när det gäller rättvisefrågor.
Kyrkan är inte vänstervriden. Den är Kristusdriven. Anna Karin menar att
Kristus är mer radikal än vänstern någonsin varit och att liberalismen aldrig
kan mäta sig med Kristus vad gäller frihetsfrågor.
Många av Anna Karins nedslag i kristendomens historia hade
med katolska kyrkan att göra. Fängslande var berättelsen om den franske
biskopen Achille Liénart som gav sitt stöd till arbetarna i Lille på slutet av
1920-talet. Han blev kallad till påven och när han – enligt den sed som gällde –
låg på knä framför påven fick han stora skälvan. Påven gjorde tydligt att
biskopen hade ställt till med oro i norra Frankrike, eftersom han gav sitt stöd
till arbetarna. Liénart trodde att han skulle bli avkragad men i stället hade
påven tryckt på honom en kardinalshatt. Året var 1930.
Liénart deltog aktivt i Andra Vatikankonciliet och just
detta koncilium, som ägde rum 1962-65, menade Anna Karin Hammar är en viktig bakgrund
till den utveckling som ägde rum även i kyrkorna runt 1968. Här kritiserade hon
Johan Sundeen, som i sin bok
68-kyrkan: svensk kristen vänsters möten med marxismen 1965-1989
hävdar att Svenska kyrkan och en del andra samfund i Sverige
präglats av arvet efter 1968 och inte minst många inflytelserika opinionsbildare inom Svenska kyrkan, som t ex Anna Karins bror, KG Hammar, tidigare ärkebiskop. Anna Karin menade att Sundeen gör ett stort
misstag som börjar sin beskrivning 1965 och inte tar med utvecklingen fram till
och under Andra Vatikankonciliet. (Vi fick veta att Johan Sundeen hade
inbjudits till denna kväll men inte kunnat komma. Det hade varit intressant att
få även hans bild.)
Självklart tog också Anna Karin med en del viktiga händelser
i Kyrkornas Världsråds historia. Inte bara generalförsamlingen i Uppsala 1968,
som naturligtvis var upprinnelsen till kvällens föredrag. Anna Karin var ju
själv anställd av Kyrkornas Världsråd och ledde arbetet vid det som kallas
Women in Church and Society
där hon bland annat hade ansvar för det Ekumeniska
Kvinnoårtiondet. Detta skedde dock efter 1968, närmare bestämt åren 1989-98.
Denna ljusbärare kom till i samband med Kyrkornas Världsråds Generalförsamling i Uppsala 1968 på initiativ av Martin Lönnebo. |
Inledningen är också värd att nämnas. Hon berättade där hur
en grupp studenter, under ledning av Martin Lind, hade demonstrerat mot en grupp
diplomaters besök i Lunds domkyrka år 1968. Problemet var att det även fanns
representation från apartheidregimen i Sydafrika. Studenterna hade
sjungit ”We shall overcome” och därmed stört den guidade turen. Speciellt med
versen: ”Black and white together.” Fem personer åtalades och fälldes. Utöver
Martin Lind var det Dag Sandahl, Anders Westerberg, Herman Smid och Clas
Hellborg. Dåvarande biskopen i Lund, Martin Lindström, gav dem inget stöd men
det gjorde däremot Professor Per-Erik Persson, som enligt Anna Karin (källa
från Vår Lösen nr 2 1969) skrev i ett utlåtande till domstolen:
Att ställa sig likgiltig till rasismen i dagens världssamhälle … det är att förneka Kristus själv och vända honom ryggen.
Det fanns möjlighet att ställa frågor och komma med
synpunkter. Det gjorde en del. Anna Karin hade avslutat sitt anförande med att
peka på betydelsen av ljusbäraren i Uppsala domkyrka, Världsförsoningens träd.
I det samtal som följde lyfte förre domkyrkovicepastorn Gunnar Sundin fram den andra
ljusbäraren i domkyrkan. Även den är gjord efter design av konstnären Olof
Hellström. Det är ett upp-och-nervänt träd, Arbor Inversa, som pekar på alla
människor som flyr i världen. De som ryckts upp med rötterna. Det förde oss rakt
in i vår tid. Kyrkans kallelse är att, tillsammans med andra goda krafter,
värna människovärdet. För alla. Och minnas de fattigas företräde i Guds ögon.
No comments:
Post a Comment