Barnen får prova på att hålla i jorden. Foto: Matilda Göranzon |
- Idag är det vi vuxna som styr världen men i framtiden kommer ni barn att ta över. Så därför får ni nu prova att hålla världen.
Ungefär så sa Amanda Parrow, som ledde barnens stund och
söndagsskolan i Sankta Maria kyrka, Uppsala, tidigare idag. Så fick de barn i kyrkan som ville, komma fram och hålla i
jorden. Enkelt och föredömligt.
Detta var en del av mässan, som inledde en dag med
överskriften:
Öppet för alla om Afrika
Tidigare missionärerna Elisabeth och Erland Hillby hade
tagit initiativet. De har arbetat för Svenska kyrkans mission bland annat i
Tanzania. Bland de medverkande fanns vokalensemblen Uppslaget. De sjöng både i
mässan och vid den efterföljande samlingen. Hans Engdahl, tidigare missionär
och professor i Sydafrika, berättade om tre viktiga afrikanska teologer. John S Mbiti, Desmond M Tutu och James
H Kone. Mbiti är en mycket betydande afrikansk teolog. Tutu beskrivs mer
som en företrädare för Black Theology liksom Kone, som avled tidigare i år, och
var verksam i USA. Elisabeth Hillby berättade om utbildning för f d
pojksoldater i Sydsudan. Erland Hillby talade om viktiga förebilder för
Tanzanias lutherska kyrka och dessutom berättade några från Helga Trefaldighets
församling om en resa till Anafora i Egypten.
Ett seminarium med Olle Kristenson var utlovat liksom dans även grupp Afarer från Etiopien. Jag tror dock att dessa två programpunkter
ströks av olika skäl. Hustrun och jag medverkade genom att leda kontextuellt
bibelsamtal.
Jag kan inte redogöra för särskilt mycket av innehållet. Det
verkade dock som om deltagarna var nöjda. Visst troppade en del av efter några
timmar – så är det ju ofta. Men i stort sett var det livliga samtal och goda
möten.
Det kändes viktigt att vara med. Det är inte så ofta som en
av världens största kontinenter – Afrika – står i centrum. Helst skulle ju
afrikanska röster få höras. Nu får det vara gott nog att vi som har bott många
år i Afrika och återvänt på besök, får möjlighet att berätta.
Vi fick möjlighet att äta och fika tillsammans. Det fanns
också försäljning av afrikanska kläder och hantverk.
En viss tveksamhet hade vi inför underrubriken:
Från Kap till Kairo
Det var ju Cecil Rhodes stora koloniala projekt. Att binda
ihop Afrika med en telegraflinje och en järnväg från sydväst till nordost.
Cecil Rhodes kallas ibland för södra Afrikas Hitler, vilket säger en del om den
avsky som fortfarande finns i södra Afrika över hans inverkan.
För ett par år sedan krävde studenter och
universitetspersonal i Kapstaden att den stora Rhodes-statyn framför University
of Cape Town (UCT) skulle tas ner. Allt under parollen:
#Rhodesmustfall
Prästen Martina Larsson tackar Erland och Elisabeth Hillby för deras engagemang. Även vi andra medverkande fick fina blommor. |
Detta skedde också. Fortfarande finns dock Rhodes University
och en stiftelse med Rhodes – och Mandelas – namn. The Mandela Rhodes Foundation. Den koloniala historien måste hela tiden berättas och
ifrågasättas. Bäst är det ju när afrikaner och européer kan mötas. Om detta har
jag bloggat förut. Länken kommer här.
Som jag ser det är det dock positivt att vi i alla fall försöker
uppmärksamma världen utanför Europa – och gör det på ett konstruktivt sätt.
Elisabeth och Erland är två eldsjälar. Åldersmässigt
pensionärer men i alla andra avseenden ytterst aktiva. Mer sådana personer
behövs.
No comments:
Post a Comment