Sommar och anslagstavlor

Tre dagordningar till olika årsmöten. Och så en
Bamsestig, där t ex farmor bor uppe på en stor sten.

Semestern lider mot sitt slut. Den har tillbringats i sommarstugan med avbrott för en och annan utflykt. Med tanke på värmen visade det sig vara ett klokt beslut att mestadels ligga still.

I början av vår sedvanliga vistelse i stugan brukar vi bevista en rad årsmöten. Det rör sig numer om tre stycken. Dels är det vägsamfälligheten. Den inbegriper fastighetsägarna i stugområdet samt en del bönder och andra åretruntboende. Det är oftast en lugn och städad tillställning. Bland de stora ämnena vid årets möte var just mötesplatser – fast rent fysiska sådana – och vägbulor.

Någon dag senare var det dags för sommarstugeföreningen. Den organiserar midsommarfirande och grillfest (som i år blev en picknick, p g a eldningsförbudet). Den utgör också ett forum för andra gemensamma frågor. Exempelvis de årligen återkommande städdagarna. När årsmötet var klart städade vi gemensamt upp efter midsommarfirandet. Kulörta lyktor skruvade ur sina fästen och placerades i sina kartonger i väntan på nästa midsommarafton. Björkar lades på en hög i väntan på uppeldning och bänkar bars ner till båtbryggorna. Där vidtog sedan årsmöte nummer tre. Bryggföreningen. Det går att beskriva dessa föreningar som en slags rysk gumma. Vägsamfälligheten är den största. Bryggföreningen den minsta enheten.

Kallelser till dessa möten sker numer via mejl. Men anslagstavlan fyller också en viktig funktion. Som synes på fotografiet trängs de tre dagordningarna med den bamsepromenad som en lekfull mor-/farfar gjort i terrängen för egna och andras telningar.

På utflykt i Mobergland.

Vid en av utfärderna, som skedde i Vilhelm Mobergs fotspår, såg vi andra anslagstavlor. Självklart fastnade jag för missionsauktionen i Algutsboda. Men det som mest ådrog sig min uppmärksamhet var den utplacerade häftapparaten. Den talar sitt tydliga språk. En artefakt som signalerar demokrati, offentlighet och tillit i skön förening.

När jag var nyprästvigd och arbetade i Bastuträsk minns jag hur Elly, kyrkoskrivaren, varje vecka förfärdigade affischer, som anslogs på lämpliga anslagstavlor. Jag kan närapå framkalla ett doftminne av den omisskännliga spritpennelukt som uppstod i skrivandets stund. Jag vill dock minnas att hon medförde egen häftapparat, alternativt egna häftstift.

Nu kommunicerar vi med digitala verktyg och det är gott så. Men vad går upp emot en gammal anslagstavla?

Inte minst gillar jag inbjudan till missionsauktion i Algutsboda. Den äger rum
lördagen den 18 november, så skriv upp det i almanackan nu.

Ett underbart exempel på tillit och offentlighet.

Europa hjälps åt

En mäktig syn!

Det är fantastiskt att vi i Sverige får så mycket hjälp av de andra europeiska länderna. Nu senast 44 brandbilar från Polen. DN skriver:

Danmark, Tyskland, Litauen, Polen, Österrike och Portugal har alla lovat att bidra med markstyrkor, flygplan, helikoptrar eller andra fordon för brandbekämpning. Vissa är redan på plats i Sverige och andra ska vara på väg. 

Tänk vad vi kan om vi hjälps åt. Hur mycket skulle då inte Europa kunna fokusera sina goda krafter och hjälpas åt med andra stora utmaningar också? Klimatförändringar. Migration. Ja, i stort sett det mesta.

Men det verkar som om åtminstone vissa ser andra agendor i detta. Nyheter idag, en nyhetssajt med kopplingar till SD, menar att den polske politikern Dominik Tarczyński från det polska regeringspartiet Lag och Rättvisa sagt följande:

Vi hjälper det svenska folket, inte er regering.

Det är problematiskt när regeringen ställs emot folket. Vi behöver hålla ihop samhället. Och Europa. Men även världen i stort. Jag tror på fullt allvar att vi kan hjälpas åt mer. Inte mindre. Och att vi har resurser för att tillsammans både släcka bränder, ta emot människor på flykt och rädda miljön.

Jazz, mat och äktenskap

Semester och ledighet i närheten av Kalmar. Kanske inte varje år men ofta nog lyssnar vi på

The eminent east coast dixie stompers

Det handlar om gladjazz. Och glada blir vi, när vi lyssnar. 

Så roligt att höra - numer - tre generationer Gamme. Och en trumpetare som var oerhört skicklig. Denna gång spelade de i samband med jazzbrunch på

VillaSolbacken

Förut hette stället Svensknabben. Det var i slutet av 1800-talet som den framgångsrike kvarnägaren John Jeansson lät etablera ett sommarboende på en av uddarna i Kalmarsund. Svärföräldrarna bor på en annan udde, som tillhörde en av de andra bröderna. Bostadsområdet har fått namn efter en av hans båtar:

Havsörn

Precis framför detta fönster satt vi och åt vår bröllopsmiddag.
för 34 år och två veckor sedan.

Min egen farbror lär i ungdomen ha arbetat som chaufför åt en av dessa omtalade bröder.

Kopplingen till Svensknabben är dock det faktum att vi hade vår bröllopsfest där. Då ägde Kalmar Kommun huset och hyrde ut det som festlokal. Det fungerade mycket bra.

Skojigt nog hade vi en liten jazzorkester till dansen och då var samma gitarrist som i dagens dixieband, Johan Sandholm, med och spelade. God vän till hustrun, som han är.

Med andra ord var det fint att både äta god mat och lyssna till god musik denna julisöndag, efter att vi inlett med högmässa.