När jag ser tillbaka på mina hittills snart 57 levnadsår inser jag
att mitt största fritidsintresse har varit och är körsång. Jag räknade efter
för ett tag sedan och tror att jag sjungit i minst 15 körer i mitt liv:
2016-
|
Fyris Kammarkör, Uppsala
|
2007-10
|
Sancta Birgittae Sångare, Kalmar
|
1996-99
|
Carpe Diem (kvartett), Aneby
|
1988-90
|
Skellefteå Kammarkör
|
1988-90
|
Bastuträsk kyrkokör
|
1980-87
|
Allmänna sången, Uppsala
|
1985-86
|
Collegium Cantorum, Uppsala domkyrka
|
1978-80
|
Uppsala kommunala musikskolas kammarkör
|
1977-84
|
Schola Cantorum, Uppsala domkyrka
|
1976-77
|
Vindhemskören, Uppsala
|
1976-78
|
S:t Olofs Ungdomskör, Uppsala
|
1976-79
|
Cantemus, Fjellstedtska skolan kör, Uppsala
|
1975-76
|
Tåsjö kyrkokör
|
1975
|
Hotings centralskolas kör
|
1970-73
|
Barnkören, Långträsk
|
Tillbaka i Uppsala efter många år norröver eller söderut går
vi på en del konserter. Inte minst när äldste sonen sjunger. Vilket han gjorde
idag. Han är med i Västgöta Nations Manskör (VGMK) även känd som Korgossarna.
Masja Goundorina leder kören i Voujnha Biegga. |
De firade 25 år idag, i Uppsala Missionskyrka. Eller 405 år.
Det berättas att kören fanns redan 1632. Jag undrar om det är sant. Det mesta
som sägs under en konsert med Korgossarna är nämligen ytterst skämtsamt. Eller
vad säger ni själva om att Ingemar Bergmans hela filmproduktion i själva verket
är en hyllning till manskörssång i allmänhet och VGMK i synnerhet. Tja, vem
vet?
Mitt i all studentikos humor fick vi lyssna till god
körmusik. Alltifrån klassiska manskörssånger som ’Hej, dunkom’ till mer nutida
stycken som ’Syokonsulentens marsch’.
Konserten innehöll tre versioner av VGMK. En storkör med
nästan alla de som varit med under dessa 25 år. En mindre version med korister
som övat extra inför denna konsert och så den minsta uppsättningen: de som är
aktiva i kören idag. De sistnämnda sjöng verk av Poulenc, Rautavaara och
Schubert. Allt under god ledning av den nuvarande dirigenten, Rebecka
Gustafsson (vars far jag märkligt nog haft som student vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut).
Det som fastande mest hos mig var ändå när en av körens
tidigare dirigenter, Masja Goundorina, som nu dirigerar Allmänna Sången, ledde
kören i stycket:
Voujnha Biegga
Verket har text på Lulesamiska (tror jag) av Johan Märak.
Johan har varit kyrkoherde i Jokkmokk och jag har känt honom sedan jag var
barn. I stycket gav kören prov på stor inlevelse när de både sjöng den
finstämda texten och imiterade många slags djur, som möter i fjällvärlden. Allra
sist uppfattade jag en renhjord, som sprang över kalfjället.
Texten med översättning - från programbladet. |
Det var fint att få ta emot välsignelsen på detta sätt.
Sammantaget var det också den sång som harmonierade bäst med det kyrkorum i vilket konserten hölls.
No comments:
Post a Comment