Under rubriken: ”Med Gudin i tankelättjan” skriver Lena Andersson i DN om hur präster idag utöver makt
liksom förr. Då med tydlighet, nu med luddighet (om jag får tolka henne lite
fritt).
I kommentarer på nätet
delar läsarna upp sig i två läger (mer eller mindre). De som är stolta över att
vara s k ”dunbolsterteologer” och de som vill ha mer tydlighet. Sedan finns naturligtvis
andra som har andra sätt att förhålla sig till artikeln.
Men är det så enkelt, som
att vi är antingen tydliga eller otydliga? Beror det inte på sammanhanget,
vilken fråga det gäller etc. Samma person kan vara tydlig när det gäller kristen
etik eller rättvisefrågor men mer öppen när det gäller religionsteologi. Jag
tror detta är naturligt. Jag håller därmed inte med alla om vad de tycker men
visst måste var och en av oss ha rätt att ibland vara knivskarp och ibland mer
tvekande?
Så jag lanserar begreppet
”Vi i femman”-teolog:
På fråga (a) säger vi Gud och på fråga (b) vet vi inte.
No comments:
Post a Comment