Sunday, 29 August 2010

Kvällen före

Imorgon ska Växjö stift välja biskop. Jag läser lördagens ledare (essä) i Barometern-OT. Ulf Wickbom har lyssnat på utfrågningen och ser två typer av biskopskandidat bland de fem: Stiftschef eller barmhärtig samarit. Han ger en rad exempel, som ska förtydliga det hela. Allt från hur de svarade på frågan om hur de hanterar media till hur de ser på frågan om samkönade äktenskap. Lejon och Sandahl på ena sidan. Tegby, Eckerdahl och Johansson på den andra. Ganska oreflekterat, som jag ser det. Det är klart att de två förstnämnda i vissa frågor tillhör en slags fromhet. Om man ser på ytan. Men analysen är alldeles för ytlig. Som jag har visat kan man se en mängd andra skiljelinjer. Mellan olika typer av ledarskap. Men ledarskribenten kastar ju in en brasklapp: Jag tar inte ställning. Nej, det kanske han inte gör. Inte i frågan vem som blir bäst som biskop. Men i sitt sätt att beskriva verkligheten gör han i alla fall det.
Man kunde även beskriva olika typer av ledarskap. Då skulle Tegby och Eckerdahl kunna stå för ett ledarskap, som åtminstone på mig verkar mer benäget att gå in i svåra situationer, samtala och bena ut. Där verkar Johansson och Sandahl skilja ut sig åt ett annat håll. Johansson glider och Sandahl, som visserligen inte är konflikträdd är på tok för kategorisk för min smak. Det är även Lejon.
Att överhuvudtaget dela upp dessa fem i två olika läger tror jag inte bidrar till förståelse av vad stiftet behöver.
Nu återstår nog det vi har gjort de senaste månaderna. Bön! Om detta skriver inte ledarskribenten något. Ska kanske heller inte göra det. Men vi som röstar, får till slut lägga avgörande i Guds händer. Och rösta som vi tror det blir bäst.

Friday, 27 August 2010

Insamling till Pakistan


Jag är på körrepetition hela lördagen, så jag kan inte vara med och samla in pengar till Pakistan. Nasim Malik ringde mig. Kan vi få samla in via Svenska kyrkans organisation? Javisst! Jag ringer Ulla Larsson och Sven-Roland Holmér. Vilka entusiaster det finns. Karin och Thomas Olsson ställer också upp. Säkert kommer det folk från Amnesty. Kanske Rädda barnen och Röda Korset. Nätverk! Kommer Antidiskrimineringsbyrån (ADB) också? Vi får se! Men söndag kan inte vi från Svenska kyrkan skramla, sa jag. Nasim är muslim och förstår. Möjligen blir det så att en gäng muslimer står på söndag med Svenska kyrkans bössor och skramlar, när vi firar gudstjänst. Det är vackert på något sätt!

Vigselsamtal och Telia

Förmodligen var det närmast tjänstefel att vid vigselsamtalet fråga den blivande bruden, som arbetar på Telias kundtjänst, varför de skickar ut pengar med något som heter svensk kuponginlösen. Men jag kunde inte låta bli. Jag har sagt upp ett abonnemang och fick 67:- tillbaka. Nu kostar det 25:- att få ut dessa 67:- och mina principer säger som Carl-Bertil Jonssons pappa på julafton när Carl-Bertil hade gett bort ett paket till en fattig: Men det var ju mitt paket!
Den väna blivande bruden föreslog att jag skulle ta kupongen till min bank. Möjligen kunde banken utan extra kostnad sätta in pengarna på något av mina konton.
Tack, väna blivande brud!

Summering av biskopsutfrågningen

Hur kan då denna biskopsutfrågning sammanfattas? Ja, det finns säkert hur mycket som helst att säga. Ingen av kandidaterna beskrev sig själv som en andlig ledare. Det kanske var lika så bra. Men är någon en andlig ledare? Som jag ser det är Dag Sandahl och Lisa Tegby tydligast. På helt olika sätt men ändå profilerade. Kjell O Lejon är det också men jag ser inte en biskop i honom. Jan-Olof Johansson och Per Eckerdahl är med all sannolikhet kompetenta och dugliga. Och jag tror faktiskt att de kommer att bli nummer 1 och 2. Men deras ledarskap är av en annan art. Inte så visionärt. Inte så medryckande. Det kan ju vara bra ledarskap ändå. Lite Bertil Werkström över det hela.
Under utfrågningen skedde en rad handuppräckningar. En handlade om huruvida kandidaterna skulle viga samkönade par. Jag skulle göra det men tycker ändå inte att det ska vara ett kriterium vid ett biskopsval. Man kan vara tveksam till samkönade äktenskap och ändå bli en bra biskop. Om man inser att Svenska kyrkan nu har en ordning för detta.
En annan handuppräckning gällde miljö- och fredsfrågor. Dag Sandahl var tveksam till att det var kyrkans uppgift. Han menar att en kristen människa ska engagera sig i dessa frågor men att kyrkan inte ska ta jobbet från politiska partier och andra organisationer. Det kan jag faktiskt hålla med om. I utfrågningen fick man intrycket att Dag inte är engagerad i dessa frågor. Så är det nog inte. Handuppräckning är ett trubbigt instrument!
Dag Sandahl och Lisa Tegby hade en egen liten match när det gällde vem som hade tagit emot nattvarden av en kvinnlig präst tidigast. Dag skröt med 1965 och Lisa blev märkbart irriterad. Dags tanke var kanske att flera andra biskopskandidater varit mot kvinnliga präster när Dag faktiskt var för. Ja, det blev ett konstigt resonemang.
Jag kommer att rösta på Lisa Tegby. Jag upplever att hon är en tydlig och orädd andlig ledare. Hon är from. Jesus Kristus är viktig för henne. Hon samtalar gärna med både motståndare och meningsfränder. Jag har också upplevt hennes vidsynthet i Luleå stift. Hon har stor erfarenhet av både församlings- och stiftsarbete. Ja, jag tror hon kunde tillföra mycket.

Luther - en förebild

Det var middagsbön i Kalmar domkyrka. Organisten Paul Thorstensson spelade inledningsvis en improvisation eller fantasi över "Vår Gud är oss en väldig borg". Anders Gustavsson ledde andakten och Jan-Erik Svantesson såg till att ljud och ljus fungerade. En bra inledning till en milstolpe för mig: Spikning av avhandlingen, på domkyrkans port. Precis (nästan) som Martin Luther på kyrkdörren i Wittenberg 1517. Egentligen ska det ju vara på det universit man disputerar vid men det är långt till Bloemfontein. Och egentligen ska det vara minst 21 dagar före disputationen. Men i Finland är det 10 dagar. Så jag tror det räknas. Trevligt var det i alla fall! Tack Kristina Ekholm och Peter Wänehag som ordnade det hela!





Dagen till ära hade jag fått nya kläder i disputationspresent av min mycket älskade svärföräldrar! Stort tack! Ni är bland de mest fantastiska människor jag känner!

Thursday, 26 August 2010

Manliga förebilder:

En liten reflexion, innan jag skriver lite om vad jag faktiskt tycker om de fem och vem som kan bli en god andlig ledare för vårt stift.
Under utfrågningen nämndes ett antal personer. Jag räknar upp dem jag hörde:
Sven Lindegård, Einar Ekberg, Bengt Inghammar, Martin Luther, Gustaf Wingren, Dietrich Bonhoeffer, Martin Lönnebo, K G Hammar, Anders Wejryd, Ragnar Persenius, Thomas Söderberg, Martin Lind, Ulf Ekman. Ja, det var säkert fler och alla var inte nämnda som förebilder.
Ett kvinnligt namn hörde jag. Tuulikki Koivunen Bylund. Då handlade det om en arbetsplatskonflikt med en av kandidaterna.
Mest märkligt tyckte jag det var att Lisa Tegby, som ju har två kvinnliga förebilder på sin CV, (vilka dessutom är skrivna med fet stil) nämnde samtliga manliga förebilder men inte de två kvinnliga. Eller hörde jag bara fel? Varför utelämnade Lisa Ester Lutteman och Margareta Melin?
Jag har sett detta förut: när Helle Klein, inför biskopsvalet i Linköping, på sin CV skrev om vilka hon arbetat ihop med nämnde hon, om jag minns rätt, nästan enbart män. Min fråga är: Måste en kvinna, som vill bli biskop, koppla ihop sig med män, för att räknas?
En annan fråga, som jag ärligt ställt är: om någon skulle fråga mig om mina trosförebilder, skulle det även i mitt fall bli mest män?
Ja, här finns kanske en del att fundera över.

Kjell O Lejon


Sist ut i kvintetten kandidater var även den yngste. Född 1958 skiljer det sju år till den näst äldste. I sin första presentation började han med att anknyta till Dag Sandahls bok, som han ansåg uppfriskande. Han pratade om att han är professor och bl a utbildar präster, om sin tid i USA och sedan kom han in på kyrkans centrum, som är Jesus Kristus. Då tyckte utfrågarna att han lämnade ämnet, som ju var en personlig presentation.
Han nämnde olika egenskaper han har, t ex uppmuntrande, ansvarskännande, glad och positiv. Att han kommer från Växjö stift var naturligtvis en viktig detalj, även om han inte bott i stiftet på länge men även det kunde ses som en merit.
Lite fel blev det väl när han sa att det var en merit att han är akademiker, eftersom Växjö är en universitetsstad. Det är ju även Kalmar, som också ligger i Växjö stift. Men, man kan inte tänka på allt.
Utfrågarna försökte få honom att beskriva sin relation till den kristna högern i USA och framför allt Christian Coalition, som han menade säger en del vi kan ha nytta av. Man kan ha fått intrycket att han ändå är svag för det evangelikala, när han i valet KG Hammar versus Ulf Ekman inte ville ta ställning och sa att frågan var omöjlig. KG Hammar är ju i alla fall en kollega i prästämbetet. Innan dess hade han ju kritiserat just KG Hammar, som han menade var otydlig kring den kristna uppståndelsetron. Han menade också att KG Hammar står för ett samtal om Gud i stället för ett samtal med Gud och där tyckte jag faktiskt att han hade en poäng.
Även Kjell O Lejon har sina rötter i Alliansmissionen. I sammanhanget talade han om att ha sin grund i klassisk kristen tro med korset som centrum.
Han har sin styrka som inspiratör. Men då fick han frågan om han kan lyssna. Utfrågarna antydde att han ju kan tala. Det var lite fult av utfrågarna, tycker jag. Alla kandidater pratade ju ganska mycket. Men det är klart: Kjell hade rätt så mycket att säga och skiljde sig från de andra genom att han vände sig ut till auditoriet. Det upplevdes som att han var lite på! Han menade dock att han kan lyssna och anser att det är en viktig del av en biskops tjänst.
Det ord han ville beskriva sig själv med var ordet uppmuntrande. Innan hans 25 minuter var ute passade han på att tala om att kristendomen ska ha en särställning i skolans religionsundervisning. Det var på en fråga från utfrågarna men det kändes lite malplace.
I den gemensamma avslutningen fortsatte han att stryka under behovet av tydlighet kring Kristus och korset i motsats till de religiösa smörgåsbord som ibland efterfrågas.
Han fastnade lite i frågan om samkönade vigslar och menade att det alltid funnits vissa restriktioner kring äktenskapet. Svaret blev lite ansträngt. Om ekonomi och organisation hade han inte mycket att säga mer än att vi kan lära oss av anglikanska kyrkan. Men en del synpunkter om prästerna hade han. Dels att de borde bo i sina församlingar och inte pendla, samt att de borde vara tydligare knutna till stiftet.
Den enskilt viktigaste frågan för Kjell O Lejon var tillväxten i framtiden. Det hade han tidigare beskrivit i termer av att det är Jesuscentrerade kyrkor som växer i världen. Men när han sa att det är för kommande generationers skull uttryckte han det på ett sätt som jag inte håller med om. Han sa att ungdomarna är vår framtid. Jag menar att de är en del av vår nutid.
Är Kjell O Lejon den andlige ledare vårt stift behöver. Nej, så kändes det inte. Tråkigt, eftersom han är yngre än de andra och kan stanna kvar längre.
Visioner har han och jag är med på att kyrkans centrum är Jesus. Men vi fick inte veta så mycket om hur han ser på Jesus. Bara att Jesus är viktig.
Jag fick inte någon spontan upplevelse av att han är en brobyggare eller relationsbyggare men där kan man missta sig på 25 minuter.
Kommunikatör kanske heller inte är hans starkaste sida. Det lossnade aldrig riktigt.
Inspiratör kändes han heller inte som.