Arbetsledare 8

Idag har vi fått utbildning av ett företag som heter Agrando. De förser Svenska kyrkan med olika dataprogram. Däribland ”insidan” och ”tid”. Nu kan vi snart säga att ”vi använder insidan” och ”vi har tid”. Det känns bra!
Skämt åsido, så verkar det vara två bra program. ”Insidan” är ett bokningsprogram. Var jag än befinner mig i pastoratet, kan jag kontrollera om en lokal eller en person är ledig eller bokad. Ett viktigt verktyg för mig som arbetsledare. Som jag hoppas också ett viktigt verktyg för andra anställda.
Det andra programmet, ”tid”, är nog ännu viktigare. Det är ett schemaläggningsprogram. Jag sitter och knåpar med schema i word och får ta fram miniräknare, för att summera timmarna. Lite bakvänt, när det finns program, som räknar åt mig.
Det bästa tror jag blir att vi får system, där jag kan känna att det finns personal på alla arbetsuppgifter. Jag vet att det är en församlingspedagog avdelad att ha hand om samlingen för barn/söndagsskola i högmässan, att vaktmästare finns på plats osv. Om jag försöker placera en kyrkomusiker på en gudstjänst och jag samtidigt gett henne eller honom semester, eller beviljat en kurs, säger systemet till. I like!
Samtidigt måste vi ju träffas och prata. Men i bästa fall blir det då så, att när vi träffas IRL (in real life) kan vi ägna tiden åt viktigare saker än almanacks- och schemafrågor.
När vi satt på utbildningen tänkte jag att vi, som alltid, är inne i olika brytningstider. Exempelvis skickas fortfarande vissa saker ut per fax, trots att alla anställda har mejl. Varför? Vi har planeringskalendrar både i pappersformat och digitalt. I sak är inget rätt eller fel. Men förekomsten av dubbla system förvirrar åtminstone mig.
Själv har jag almanackan i min mobil. Visst finns det svagheter. Jag måste be om ursäkt ett tag, när jag bläddrar fram den under ett pågående telefonsamtal. Men det går ganska bra. Om min telefon skulle komma bort finns det back-up i min dator. Eller rättare sagt i någon server.
Jag är inte någon teknik-freak. Men om det finns teknik som underlättar arbetet, är det väl en välsignelse? Eller vill någon skrota tvättmaskinen och börja tvätta för hand?
Så vad händer då om strömmen går? Förmodligen löser vi det. Då får vi väl improvisera. Det är inte hela världen!

Arbetsledare 5

Det har gått drygt fyra månader sedan jag började som arbetsledare. Det har varit (och är fortfarande) en tid fylld av mycket arbete. Det visste jag när jag åtog mig uppdraget. Nu går arbetet in i en annan fas. Sommaren står för dörren. De första anställda har redan gått på semester. Fortfarande är det några veckor kvar till min egen semester. Många frågor ställs och inte så få scheman ska upprättas. Jag hoppas på att vi så småningom ska få ett gemensamt format på alla dessa schemata. (Knölig pluralform som man egentligen inte ska använda. Enligt språknämnden.) Som det är idag i vår förvaltning används excel, word (vanligast) eller något mac-format. Word-varianterna kan se ut på ett otal sätt. Till slut blir det tröttsamt och svårläst.
Efter midsommar börjar vår nya personalsekreterare. Jag har bett henne se över alla dessa scheman. Så bra om vi fick en mall.
Utöver detta är det även budget-tider. Arbetsledarna ska sammanställa de olika äskandena. Helst ska det bilda en slags enhet. Men det ska nog gå.
Till detta kommer ju även en del vanligt prästarbete. Som att begrava, döpa, viga, fira gudstjänst, ha samtal mm. Samt en del ovanligt. Tre skolavslutningar nästa vecka. Har förresten fått mejl från de närbelägna skolornas rektorer. Vi ska träffas på tisdag, för att samtala om avslutningsakterna. Spännande! Jag var ofta inkallad till rektorn när jag var högstadie-elev. Det var ca: 35 år sedan. Nu känns det som om jag ställt till det igen. Vi får se vad samtalet ger. Direkt orolig är jag inte. Det är vettiga rektorer. Problemet är väl snarare deras än mitt. Om det ens är något problem.
Idag kom en skolklass till vårt Café Birgitta. Med sina klassföreståndare. Trevligt. Jag frågade dem vad de tyckte om skolavslutning i kyrkan och eventuella religiösa inslag. En av killarna tyckte det vår märkliga ateister, som inte kunde stå ut med välsignelsen.

- Är man ateist så är ju välsignelsen ingenting. Och då kan det väl inte vara så farligt.

Vi får se hur det blir. Nästa vecka ska jag även uppvakta några studenter. Som är aktiva i kyrkans unga. Och tycker det är kul att några de känner från Birgittakyrkan kommer med. Att få blanda arbetsledaruppgifter med vanligt prästeri ger mycket!