Visst kan man förstå att människor är upprörda och själv bli upprörd. Framför allt över att pedofili förekommer men också över hur det hanteras.
Men om man blir avdöpt - är det en välriktad reaktion? Som jag tänker mig förutsätter det att dopet har någon slags innebörd och i så fall räknar man ju på något sätt med Guds existens. (Om Gud inte finns är väl dop först och främst en mänsklig s k rite-de-passage, vilket jag absolut tror att det också är). Men om Gud finns sker också något i dopet. Tror man det, blir det förståeligt att man kan vilja ha ett avdop. Och visst kan människor komma på kant med Gud. Läsa bara Jobs bok. Och kanske är det Gud som är föremål för frustrationen i Belgien.
Men är det människor, kyrkoledning, präster, så finns det kanske andra sätt. Protestera och utnyttja andra kanaler. Vad vet jag!
Till radion, som jag medverkade i strax efter 9.30, sa jag att dop inte går att göra ogjorde. Vad jag inte sa, men tänkte, var att det är som med vaccinationer. Föräldrar låter vaccinera sina barn, för att man tror att det är bra för dem. Barnen kan tycka att det var onödigt eller rent av fel. Men så vitt jag förstår går det inte att göra ogjort. Lite åt det håller är del väl med dopet.
Som barn, när man växer upp, ägnar man väl en stor del av sitt liv åt att bearbeta det som ens föräldrar utsatt en för. End el byter namn. Andra reagerar på andra sätt. men det mesta går inte att göra ogjort. Inte heller dopet.
Lite komiskt var det häromåret, när Humanisterna hade avdop på bok- och bibliotek. Det hade ju andra skäl och för mig blev det ett ganska mäktigt Gudsbevis. Eller som man sa på den tiden Hedenius levde:
Det finns ingen Gud och Ingemar Hedenius är hans profet!
