Bankkonto - check!

Så här ser vårt nya VISA-kort ut. (Kortnumret har jag strukit över digitalt!)

Första gången jag bodde i Sydafrika hade jag ett check-konto. Det är inte det jag menar med bloggpostens rubrik. Utan helt enkelt: nu har vi ett bankkonto. Skönt! Bakom detta döljer sig naturligtvis en berättelse.

Redan i januari insåg vi att bankkonto är porten in till mycket annat i världen. Så även i Sydafrika. Alltså gick jag in på närmaste ABSA-kontor. (Vi hade ABSA-konto när vi bodde i Bloemfontein). Skälet var bland annat att vi måste ha bankkonto för att få ett mobiltelefonabonnemang. Av damen på banken fick jag dock veta att vi först måste ha arbetstillstånd. Vilket vi ju fick för ett tag sedan. För att vara förberedd gick jag tillbaka till banken och sa att vi nu har tillstånden. Min fråga var om vi behövde andra dokument. Svar: Ja! Även s k ”proof of residence” – alltså ett dokument som styrker att vi bor i Sydafrika. (Det ska t ex vara kopia på elräkning eller vattenräkning. Detta visste jag att vi hade, så jag kände mig lugn.

I veckan kom våra pass tillbaka med tillstånden inklistrade. Alltså åkte vill till banken. Denna gång med giltiga tillstånd samt ”proof of residence”. Vi råkade vara i en annan del av Pietermaritzburg och gick till ett ABSA-konto i den delen. Vi blev vänligt mottagna och undrade om det vara OK att bankkontot stod i hustruns namn, men att jag fick möjlighet att använda det också. Det skulle gå bra men det visade sig att vårt ”proof of residence” (som var från januari) var för gammalt. Det får bara vara 3 månader. Alltså var vi ändå tvungna att komma tillbaka.

Låt oss nu stanna upp ett tag. Till saken hör att just detta bankkontor ligger inne i det stora shopping-centret. Jag älskar inte direkt att vara där. Då säger hustrun (och jag har fått lov att citera henne):

Måste min man komma med när vi kommer tillbaka. Han gillar inte att vara här.

När jag hör min väna hustru uttala dessa ord, tänker jag att bankkvinnan kanske tar illa upp. Hon kanske tror att jag inte gillar henne och hennes kontor. Dessutom känns det lite udda att bli omtalad i tredje person, när jag sitter i stolen bredvid.

Så jag reser mig och går ut. Vilket ju inte heller är en direkt artig reaktion. Nåväl, hustrun kommer snart efter och vi klarar (som vanligt) ut vår skärmytsling. (Kul ord, det där!) Vi åker därifrån och beger oss till det företag som hyr ut huset åt Svenska kyrkan. Vi får nya ”proof of residence”. På mitt står det bland annat så här. (Vilket jag också tycker är kul):

We confirm that MR ABO Goranzon …. Her passport number is …..

Hursomhelst hade vi nu rätt slags dokument och beslutade oss för att besöka det närbelägna bankkontoret dagen efter.

Vi får vänta ett bra tag men blir sedan välkomnade in. Vi lämnar fram pass och ”proof of residence”. Då säger bankkvinnan:

Nej, detta räcker inte. Ni måste också ha hyreskontaktet.

Denna gång får jag erkänna att jag inte (heller) lyckades dölja mitt rika, inre känsloliv för omvärlden. Så jag säger till damen:

Men häromdagen sa Du ju att det räcker med pass (inklusive arbetstillstånd) och ”proof of residence”.

Hon kom ju mycket riktigt ihåg detta och ändrade sig då (nästan) och sa att det skulle gå att ordna ändå.

För att nu inte göra denna (redan långa) berättelse längre än nödvändig, ska jag bara skriva att vi lyckades ta oss upp till någon slags plustemperatur i samtalet innan vi någon timme senare lämnade hennes kontor med bankkonto och VISA-kort. Innan proceduren kunde betraktas som avslutad gick vi också till en ATM (bankomat) och satte in ZAR 200 på vårt färska bankkonto. För att det skulle bli aktiverat. Då inträffade det, som vi naturligtvis visste, men ändå blev lite förvånade över. Direkt dras från våra insatta medel ZAR 2:30. Här kostar det nämligen ungefär 1% av beloppet, när man gör en insättning. Dessutom betraktas ZAR 50 som en slags deposition. Så tillgängliga medel av våra ZAR 200 är i dagsläget ZAR 147:70 vilket i och för sig inte utgör någon stor kris för oss. Men för någon som kanske tjänar ZAR 1200 i månaden känns det som ett större ingrepp.

ZAR 2.30 kostar det att sätta in ZAR 200!!! På sitt eget konto!!!

Nu behöver vi dock bara vänta 3 månader så kan vi till slut skaffa mobiltelefonabonnemang mm. Och då har det tagit mindre än ett år. Jämför vi detta med hur det är att komma in i det svenska samhället ska vi nog vara ganska tacksamma.

Tack, Gud!

SMS från dottern kl 20.05

Mamma och pappa. Passet är hämtat och nu sitter jag på tåget till Uppsala. Tack för all hjälp!Älskar er.

Det har alltså gått över förväntan och vi tackar Gud och alla kära vänner för goda tankar, böner och hållna tummar. Samt den person som lånade ut sin mobil på tåget.

Polisen och maktspråk

Hustrun och jag avser att åka till det stora landet i väster (inte Norge) nästa år. För att hälsa på yngsta dottern.
För att kunna köpa biljetter måste vi ha giltiga pass. Våra nuvarande tar slut i mars, så vi åkte till polisen nyss. I akt och mening att beställa nya pass. Det gick inte så bra. När vi kom in sa assistenten direkt:

Men vi har gått ut med sååå mycket information att vi inte tar emot passbeställningar i mellandagarna.

Verkligen? Jag hade inte sett någon information, så jag frågade om det stått på deras hemsida.

Jo, det har det.

Pyttsan. Såhär ser det ut när jag söker polisen i Kalmar.



Men det är klart – det är ju jag som medborgare, som ska stå där med dumstruten, för att jag inte har sett upp tillräckligt.

Konsten att stämpla ett pass

När vi bodde i Södra Afrika, reste vi en del. Vi var i Lesotho, Swaziland, Botswana, Zimbabwe och ett tag även på väg till Mozambique. För barnen var det helt oförståeligt att alla stämplar måste hamna på samma sida i passet. Då gick det ju inte att läsa vilka länder de varit i.
Häromdagen pratade jag med någon, som hade behövt skaffa nytt pass innan det gamla gick ut, p g a att det var fullt. Passerar man många gränser, får många visa inklistrade, blir det lätt så. Vi är ju inte vana vid detta i vår del av världen. Vi kan färdas fritt i hela Europa och behöver inga visum. Det var länge sedan någon stämplade i våra pass.
Igår skulle en trojka ha träffats vid ett möte i Mbabane. Vid ett möte med SADC (Southern African Development Community) skulle de sista pusselbitarna i uppgörelsen i Zimbabwe läggas på plats. Zanu-PF ledaren Roberg Mugabe var där, MDC fraction ledaren Arthur Mutambara var där men den tredje och kanske viktigaste deltagaren, MDC-ledaren Morgan Tswangirai, hade inte fått sitt nya pass. Hans gamla var helt enkelt fullt. I uppgörelsen ska han bli premiärminister. Utan pass! Kungen i Swaziland, Mswati III, erbjöd sig att skicka sin privata jet och hämta honom. Tydligen fungerade inte detta. Plötsligt förstod jag detta med konsten att stämpla ett pass.