I ett svenskt
perspetkiv känns detta underligt men i Sydafrika helt normalt. Skolåret slutar
ungefär nu. Sedan är det sommarlov. Då blir det svårt att få ihop ett julspel.
Alltså måste det äga rum nu. (När vi bodde i Sydafrika med våra barn var det
alltid Carols-gudstjänster i mitten av november. Då var det extra logiskt,
eftersom skolorna delvis var internatskolor och många elever bodde på andra
platser.)
Det andra som var
annorlunda i högmässa nr 2 var att det också skulle bli urnnedsättning.
Bakom katedralen finns en liten minnesträdgård med urngravar. Någon hade gått
ur tiden och dennas aska skulle nu placeras i en av dessa gravar. Detta skedde
mitt i högmässan, samtidigt som det var pålysningar. Ungefär 20 minuters
pålysningar gjorde att släkten (som var över 50 personer) hann tillbaka i tid
till söndagsskolans julspel.
Dessa två saker
skapade en del intressanta effekter i rummet. De små barnen satt på stolar
långt från altaret och de kom aldrig fram, när det var dags för julspelet. Men
alla hade tomteluvor på sig. Och höll i batteridrivna ljus. Märkligt tyckte
jag. Varför ska de sitta vid sidan av? Men när Maria hade blivit gravid och skulle
föda, lämnade hon altaret och kung Herodes och gick bort, med Josef, till
småbarnen och där skedde födelsen och dit gick sedan stjärntydarna. Kanske även
herdarna, fåren och två renar (!) samt änglarna.
En annan rumslig
märklighet var ju när 50 personer gick ur kyrkan för urnnedsättningen.
Samtidigt var det befriande. Allt behöver inte vara så perfekt, väloljat och regisserat. Det går bra ändå. Som t ex att organisten var sjuk idag. Det fick prosten veta 10 minuter före gudstjänsten började. Maken till den som skulle urnnedsättas, kom in i sakristian 5 minuter före högmässan startade och lovade ta ansvar för att starta alla psalmerna .Även kören verkade minimalt berörd av att deras körledare inte var där. De sjöng ändå.
Hade någon i
Sverige föreslagit julspel på domssöndagen hade jag säkert hoppat högt och sagt
nej. Likaså hade jag tvekat inför att att ha urnnedsättning under högmässan.
Men än är det inte för sent att lära sig. Och lärdomen är:
Det gör inte så mycket om det blir lite annorlunda.
Det viktiga fanns definitivt där. Eukaristin, Guds Ord, församlingsgemenskap, delaktighet. Och inte minst en tydlig sändning ut i världen. Dit, där kyrkans uppdrag blir tydligt. Inte minst på Domssöndagen.
Dags för urnnedsättning - mitt under högmässan. |
De minsta barnen satt verkligen 'off-side'. |
Renarna stod med herdarnar. I Sverige hade det varit extra kontextuellt. |
En höggravid Maria lämnar koret och går mot småbarnens hörna. |
Stjärntydarna och Herodes. |
Till slut samlas hela julspelet kring de mindre barnen. Sympatiskt. |
En bra kör reder sig själv. Även om organisten/körledaren hastigt insjuknat. |
Under hela gudstjänsten väntade de eukaristiska gåvorna på det bord, som kallas kredensbord. Sedan blev det måltidsglädje. Därefter sändes vi ut i världen. |
No comments:
Post a Comment