Thursday, 9 October 2008

Samtal med Eddie Makue

I drygt två timmar satt jag idag och pratade med General Sekreteraren för South African Council of Churches, Eddie Makue. Mycket spännande. Han har varit aktiv i SACC sedan sjuttiotalet och är som en levande uppslagsbok. Framför allt fick jag fråga en del som hade med mitt avhandlingsarbete att göra men det var inte det första han var intresserad av. Självklart var det i stället hur min familj mår. Först därefter och över en kopp med rooibos te, kunde vi prata om annat.
Men han hade även synpunkter på det politiska läget. På Eddie lät det som om han tror att Lekota och det andra kommer att bilda ett nytt parti. De har inget annat val, sa han. Men frågan är hur många som kommer att röst på dem. Hans uppfattning om Lekota var att han inte var särskilt lysande som försvarsminister men däremot en viktig kraft under kampen mot apartheid.
För Eddie Makue är dock frågan mindre viktig, vem som styr ANC. Frågan är: kommer de fattiga att få det bättre? Kommer de fattiga att bli fler och fler. Frågan är om striden i ANC handlar om detta överhuvudtaget.
Eddie hade också varit med på ett kyrkligt möte för ett tag sedan, som han berättade om. Det var Uniting Reformed Church som var samlade och ledaren för Dutch Reformed Church var en dem som skulle lämna en hälsning i inledningen. Uniting Reformed Church är en kyrka som framför allt består av svarta, färgade och indier. Dutch Reformed Church är en kyrka för vita. Denna uppdelning består, trots att apartheid upphörde 1994. Ledaren för den vita kyrkan heter Piet Strauss och han kritiserade starkt den kyrka, vars möte han besökte. Detta ses som näst intill en katastrof för relationen mellan dessa två kyrkor. Piet Strauss råkar dessutom vara min handledare. Jag ska träffa honom nästa vecka. Eddie Makue, som talade efter Piet Strauss kommenterade inte direkt det Strauss hade sagt men i allt väsentligt sa han emot honom, bad mig framföra en hälsning. Eddie är medlem i Uniting Reformed Church. Det ska bli spännande att tala med professor Strauss och få hans bild. Vad kan man då kalla detta? Jag var ju inte med, men kanske kan det ändå ses som ett led i försoningsprocessen. Det får framtiden utvisa.
Just nu sitter jag åter på Wits. Vattnet har kommit tillbaka. Jag har ätit lite och druckit en kopp kaffe. Framför mig ligger handlingar från 1994, det år Mandela blev president. Det är mycket att läsa. Ska jag ta fotokopior och bära hem en massa material? Eller använda scanner? En av bibliotekarierna sa då: Använd en digitalkamera. Så smart! Därför står jag och fotar vissa dokument.

2 comments:

Johan, PL&C said...
This comment has been removed by the author.
elisabet said...

Mina associationer går till Damernas detektivbyrå. Att mötas över en kopp roibos och föra samtal om vädret, familjen o andra väsentligheter innan själva ärendet. Att inte göra sig någon brådska. Vi har mycket att lära där. Elisabet