Enligt uppgifter från TT har Israelisk militär bordat några av Ship to Gaza båtarna. Dessutom på internationellt vatten. Upp till 16 personer kan vara dödade.
Israel och även Egypten har satt Gaza i blockad. Bara ett minimum av varor kommer in. Hamas missiler är en del av problemet. Många bär ansvar för att våld och hat får råda.
De som drabbas är självklart civila - kvinnor, män, barn och gamla.
Några fredsaktivister ville åka med förnödenheter till dessa människor i Gaza. Det slutade i tragik och död.
Det är svårt att förstå. Omöjligt att acceptera. Det är tragiskt!
Monday, 31 May 2010
Friday, 28 May 2010
Spökhistorier
Det har spökat i Östan ett par dagar. Problem inom äldreomsorgen har redovisats och inom Kalmar kommun har ett medium anlitats.
Två reflektioner:
Det som besrkivs är i någon mening en verklighet. Alltför många människor upplever övernaturliga skeenden. I gamla hus. Förknippat med dödsfall som hänt nyligen eller för länge sedan. Jag har hört alltför många berätta för att jag ska avfärda det. Ordet 'spöke' får det att låta som humbug men företeelsen är reell. Tror jag!
Ska kommunen anlita ett medium? Nej, det verkar inte så seriöst. Desto mer överraskad blev jag över att den ansvarige politikern, enligt Östran, anser att en präst vore tänkbar att anställa:
Men skulle jag ställa upp? Det är en fråga jag får grunna på. Självklart skulle jag komma om en människa bad mig, som privatperson. Bönens kraft är stor! Men skulle jag ställa upp om kommunen ville anlita mig? Förmodligen! Beroende på vad som efterfrågades!
Intressant är det i vilket fall!
Två reflektioner:
Det som besrkivs är i någon mening en verklighet. Alltför många människor upplever övernaturliga skeenden. I gamla hus. Förknippat med dödsfall som hänt nyligen eller för länge sedan. Jag har hört alltför många berätta för att jag ska avfärda det. Ordet 'spöke' får det att låta som humbug men företeelsen är reell. Tror jag!
Ska kommunen anlita ett medium? Nej, det verkar inte så seriöst. Desto mer överraskad blev jag över att den ansvarige politikern, enligt Östran, anser att en präst vore tänkbar att anställa:
Är det okej att anlita en präst nästa gång det blir problem?
- En präst tillhör ju i alla fall en mer erkänd yrkeskår. Så en präst vore mer okej.
Men skulle jag ställa upp? Det är en fråga jag får grunna på. Självklart skulle jag komma om en människa bad mig, som privatperson. Bönens kraft är stor! Men skulle jag ställa upp om kommunen ville anlita mig? Förmodligen! Beroende på vad som efterfrågades!
Intressant är det i vilket fall!
Tuesday, 25 May 2010
With a little help from my friends ...
Så skrev Beatles. Men det är med mycket hjälp från en särskild vän, som min avhandling i detta nu är ett steg närmare målet.
Mike McCoy har lagt ner mycket tid på att läsa min text, redigera och se till att avhandlingen nu är tryckt i 5 exemplar och så småningom skickas, med budfirma, till universitetet i Bloemfontein.
Den är grymt tjock i nuläget. 1½ radavstånd och tryck enbart på ena sidan. (När den så småningom blir bok, kommer den att bli mindre och tunnare!)
Mike, if you managed to read this far: You are a Star!
Monday, 24 May 2010
Angående brudöverlämning
Det känns som om jag borde skriva något om brudöverlämning. Kanske mest för att jag själv ska få klart för mig vad jag egentligen tycker.
Igår intervjuades Göran Hägglund i Agenda. Han fick frågan om vårdnadsbidraget. Flera gånger frågade journalisten samma sak.
- Är det ett problem att mest kvinnor tar ut vårdnadsbidrag?
Han ville inte gärna svara. Hänvisade till att familjerna själva måste få bestämma. Till slut hörde jag honom säga, att det vore bra om även män fick chansen att vara hemma hos barnen. Jag lyssnade inte klart. Kanske pratade de mer om saken.
När det gäller vårdnadsbidraget måste väl ändå barnets bästa stå i centrum. (Vilket jag tror att Göran Hägglund också menade). För barnens skull är det bästa om föräldrarna delar på vårdnaden. Anser jag! Men samtidigt finns det ju gränser för hur mycket samhället ska styra.
Samma sak gäller vigselgudstjänsten. I överförd bemärkelse. Jag är inte förtjust i brudöverlämning. Min upplevelse är att det står för en onödig gradering av bruden och brudgummen. (Men frågan är verkligen vem som nedvärderas och vem som upphöjs). På ett sätt är min upplevelse inte att det är bruden som förminskas. Tvärtom! Ofta är det kvinnans önskemål. Inte för att hon är förtryckt eller omfattar en idé om att hon ska överlämnas från en förmyndare till en annan. Traditionen lyfter väl fram bruden på bekostnad av brudgummen, som snällt får vänta i avbytarbåset, tills det är dags för honom att komma in i matchen.
Jag gillar det inte! Som präst brukar jag problematisera det hela. Men jag lägger aldrig in mitt veto. Så viktig är inte frågan för mig!
Nu undrar jag varför den blir så viktig inför ett visst bröllop den 19 juni i år. Det handlar om ett stackars par, som inte får bestämma i stort sett något själva i sina liv. Bruden får inte ha vilken religion hon vill, om hon ska få behålla jobbet. Hon måste be regeringen om lov, när hon ska gifta sig. Nu kommer kyrkan farande, med ett gäng feministiska fundamentalister i täten. Många av dem kanske inte egentligen gillar monarkin, men nu ingår de en ohelig allians med alla rojalister i slaget om en hunsad överklasstjej från huvudstaden, som vill gifta sig med en kille från landet.
Visst förstår jag att vigseln, som kommer att TV-sändas, lär påverka brudpar över hela vårt land. Kanske sprider sig seden med brudöverlämning. Jag begriper problematiken. Men till sist är frågan: Vem är det som gifter sig? Kanske är detta det enda bruden i fråga får vara med och bestämma?
Har någon frågat henne och brudgummen vad de egentligen avser med detta? Kanske svaret inte handlar om nedvärdering av kvinnan. (Och i just detta fall är det väl den blivande mannen som i stor utsträckning får spela andra fiol.)
Till sist: Jag är inte förtjust i brudöverlämning. Jag tycker dessutom alla ska få bestämma vilken religion de ska ha. Jag undrar även om inte monarkin har gjort sitt!
Igår intervjuades Göran Hägglund i Agenda. Han fick frågan om vårdnadsbidraget. Flera gånger frågade journalisten samma sak.
- Är det ett problem att mest kvinnor tar ut vårdnadsbidrag?
Han ville inte gärna svara. Hänvisade till att familjerna själva måste få bestämma. Till slut hörde jag honom säga, att det vore bra om även män fick chansen att vara hemma hos barnen. Jag lyssnade inte klart. Kanske pratade de mer om saken.
När det gäller vårdnadsbidraget måste väl ändå barnets bästa stå i centrum. (Vilket jag tror att Göran Hägglund också menade). För barnens skull är det bästa om föräldrarna delar på vårdnaden. Anser jag! Men samtidigt finns det ju gränser för hur mycket samhället ska styra.
Samma sak gäller vigselgudstjänsten. I överförd bemärkelse. Jag är inte förtjust i brudöverlämning. Min upplevelse är att det står för en onödig gradering av bruden och brudgummen. (Men frågan är verkligen vem som nedvärderas och vem som upphöjs). På ett sätt är min upplevelse inte att det är bruden som förminskas. Tvärtom! Ofta är det kvinnans önskemål. Inte för att hon är förtryckt eller omfattar en idé om att hon ska överlämnas från en förmyndare till en annan. Traditionen lyfter väl fram bruden på bekostnad av brudgummen, som snällt får vänta i avbytarbåset, tills det är dags för honom att komma in i matchen.
Jag gillar det inte! Som präst brukar jag problematisera det hela. Men jag lägger aldrig in mitt veto. Så viktig är inte frågan för mig!
Nu undrar jag varför den blir så viktig inför ett visst bröllop den 19 juni i år. Det handlar om ett stackars par, som inte får bestämma i stort sett något själva i sina liv. Bruden får inte ha vilken religion hon vill, om hon ska få behålla jobbet. Hon måste be regeringen om lov, när hon ska gifta sig. Nu kommer kyrkan farande, med ett gäng feministiska fundamentalister i täten. Många av dem kanske inte egentligen gillar monarkin, men nu ingår de en ohelig allians med alla rojalister i slaget om en hunsad överklasstjej från huvudstaden, som vill gifta sig med en kille från landet.
Visst förstår jag att vigseln, som kommer att TV-sändas, lär påverka brudpar över hela vårt land. Kanske sprider sig seden med brudöverlämning. Jag begriper problematiken. Men till sist är frågan: Vem är det som gifter sig? Kanske är detta det enda bruden i fråga får vara med och bestämma?
Har någon frågat henne och brudgummen vad de egentligen avser med detta? Kanske svaret inte handlar om nedvärdering av kvinnan. (Och i just detta fall är det väl den blivande mannen som i stor utsträckning får spela andra fiol.)
Till sist: Jag är inte förtjust i brudöverlämning. Jag tycker dessutom alla ska få bestämma vilken religion de ska ha. Jag undrar även om inte monarkin har gjort sitt!
Thursday, 20 May 2010
Hos tryckeriet
Nu är min avhandlingstext hos tryckeriet. Fem ex. trycks nu och skickas inom kort till universitetet i Bloemfontein. Under sommaren (vinter i Sydafrika) ska examinatorerna läsa ocg begrunda.
Tärningen är kastad!
Eller bättre: Nu lägger jag det hela i Guds händer. (Och, som min kyrkoherde Peter sa: Där ligger det bra!)
Tärningen är kastad!
Eller bättre: Nu lägger jag det hela i Guds händer. (Och, som min kyrkoherde Peter sa: Där ligger det bra!)
Tuesday, 18 May 2010
Ungdomar som berör
En fantastisk upplevelse på konfirmandlägret var när några av våra ungdomar från Kalmar höll i lovsången på lördagskvällens förbön och lovsång. Det är på sin plats att peka ut några. Angelica, som grym på piano. Johan, som har en kanonfin röst. Marcus, som taktfast leder på sin gitarr, när han inte spelar trummor. Jakob, som blir bättre och bättre på piano, men även spelar bas och organiserat mycket av det hela. Christoffer, som spelar bongotrumma, som om han aldrig gjort annat. Men hur ska någon kunna sjunga, om inte Elin sköter projektorn. Underbart!
Men detta är ju inte allt. Det finns fler ledare, som på olika sätt lägger ner sin själ i konfirmandarbetet. Emma, så trofast och positiv. Malin, som gjort en stark comeback i teamet. Milena, som också dyker upp och är med när det gäller. Johan, föreläsaren, har jag redan nämnt.
Det är gott för oss anställda att få ha dessa unga ledare med oss. Förmodligen är deras insats och blotta närvaro en av de viktigaste beståndsdelarna i vårt konfirmandarbete.
Men detta är ju inte allt. Det finns fler ledare, som på olika sätt lägger ner sin själ i konfirmandarbetet. Emma, så trofast och positiv. Malin, som gjort en stark comeback i teamet. Milena, som också dyker upp och är med när det gäller. Johan, föreläsaren, har jag redan nämnt.
Det är gott för oss anställda att få ha dessa unga ledare med oss. Förmodligen är deras insats och blotta närvaro en av de viktigaste beståndsdelarna i vårt konfirmandarbete.
I väntan
Mike, min sydafrikanske vän, har lovat skicka manus till mig ikväll. Jag ska sedan kolla igenom några hundra sidor, och se om jag håller med om hans förändringar. Det mesta accepterar jag. Han har ju engelska som modersmål. Men ändå måste jag kolla. Han kan ju ha missat det jag, på lite sämre engelska, försökt säga. Det blir nattarbete. Men sedan är det meningen att sju års studier ska ha resulterat i en vetenskaplig text, som håller för en granskning den 13 september. Mike ska lämna in en PDF-fil till en tryckare, som trycker upp några exemplar, som sedan skickas med bud till Bloemfontein (från Port Elisabeth, där Mike bor) och allt ska vara framme senast den 31 maj. När Mike har läst igenom mina synpunkter, sätter han ihop allt imorgon kväll. På torsdag morgon ska det till tryckeriet. Då är tärningen kastad!
Subscribe to:
Posts (Atom)