Py Bäckman – verkar vara en trevlig person

När jag skrivit min bloggpost skickade jag en länk till Py Bäckman. Och jag fick ett svar. Det uppskattar jag och jag fick också intrycket att hon är en trevlig person.
De texter som hon skrivit upplever jag också som genomtänkta. Senast idag, när jag var på begravningsgudstjänst i S:t Olofs kyrka i Falköping (det var min gudmor Ulla-Britt som begravdes) sjöngs en av Py’s texter: Koppången. Fin! Men lite förbryllad blir jag, när jag googlar fram texten. På vissa sidor finns en extra vers med. (Det var den som framfördes idag). Nu undrar jag: Har Py Bäckman skrivit den eller har någon annan lagt till den. Här kommer låten och jag har skrivit det alternativa slutet med fet stil:

Här är stillhet och tystnad
nu när marken färgats vit
från den trygga gamla kyrkan
klingar sången ända hit
jag har stannat vid vägen
för att vila mig ett tag
och blev fångad i det gränsland
som förenar natt och dag

Och ett sken ifrån ljuset
bakom fönstrets välvda ram
har förenat de själar
som finns med oss här i tiden

Och jag vet att de som har lämnat oss
har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor så länge vi är här

Där bland gnistrande stjärnor
som förbleknat en och en
kommer livet väldigt nära
som en skymt av sanningen
vi är fångar i tiden
som ett avtryck av en hand
på ett frostigt gammalt fönster
som fått nåd av tidens tand

En sekund är jag evig
och sen vet jag inget mer
bara ett att jag lever
lika fullt som någon annan

Jag är här och mitt på en frusen väg
finns det värme ändå
fastän snön börjar falla och himmelen är grå

Här är stillhet och tystnad
nu när psalmen klingat ut
men jag bär de gamla orden
i mitt hjärta som förut
jag sjunger för himlen
kanske någon mer hör på
”Hosianna i höjden”
sen så börjar jag att gå

Jag går till de andra
jag vill känna julens frid
jag vill tro att han föddes
och finns med oss här i tiden

Det är jul och det finns ett barn i mig
som vill tro att det hänt

och som tänder ett ljus varje söndag i advent

Py Bäckman – Fullsatt i er kyrka?

Man ska egentligen inte läsa andras brev. Eller andras mejl. Har Du problem med det – sluta läs nu. Jag ska nämligen publicera delar av det mejl jag fick av Py Bäckman. Rubriken var:

Py Bäckman - Fullsatt i er kyrka?

Jag tror förstås att fler har fått det. Såhär skrev hon (bland annat):

Hej!
Jag har tidigare skickat ut förfrågning gällande fortsättningen på min, törs jag säga, väldigt populära kyrkoturne. Det har blivit väldigt många konserter sedan 2008, så gott som alltid fullsatt - ibland till och med dubbla konserter, och nu bokar jag 2012.
/ ….. /
För konserterna är målsättningen såklart att det ska vara en musikalisk upplevelse såväl för publik som lokal kör, och såklart en god stämning, samt inte minst - generera rikligt med besökare till kyrkan.
Vi vill såklart gärna samarbeta även med just er kör! Vi hjälper till att ordna noter, och tillsammans för vi en dialog om förberedelser, låtval samt annat. Vid eventuella frågor är ni såklart hjärtligt välkomna att höra av er.
/ …. /
Hoppas vi hörs!
mvh
Py Bäckman

Ja, vad vill jag nu ha sagt med detta? Syftet är ju vällovligt. Visst är det kul när det är fullt i kyrkan. Visst är det fint med sång och musik. Och tanken på att samarbeta med den lokala kören är i sig lysande.
Men när jag läste rubriken: Py Bäckman – Fullsatt i er kyrka? Kändes det naturligtvis som ett ifrågasättande. Rubriken avslutas ju också med just ett frågetecken.
Alltså: När vi nu ändå inte lyckas fylla kyrkan själva, kommer Py Bäckman till vår hjälp. Nästan lite respektlöst.
Nästa fråga är: Vad fyller vi kyrkan med?

En musikalisk upplevelse såväl för publik som lokal kör, och såklart en god stämning, samt inte minst - generera rikligt med besökare till kyrkan.

Jag har inget emot det. Det händer också att vi, med Guds hjälp, får vara med om allt detta. Men vi kanske inte alltid talar om publik. Vi försöker tänka mer delaktighet.
Det är viktigt med en öppen dialog kring våra gudstjänster och vårt musikliv. Mycket gärna får kända och folkkära artister finnas med i det kyrkliga sammanhanget.
Men min önskan är: Mer delaktighet från så många närvarande som möjligt.
Dessutom: Det vi gör i kyrkan har alltid Gud i centrum. Kyrkan är byggd för att vara ett heligt rum. Ett rum att möta Gud (och sig själv) i. Om jag skulle mejla ett koncept till församlingar i Svenska kyrkan skulle jag nog försöka få med det.
Dessutom tror jag att paketet kostar en slant. Men det är det ju mycket som gör.