… måhända att Herren är mer tolerant än jag. En mässa som inte har celebrerats på 1 timme är en källa till irritation …
Nu ska jag inte värdera
Guds toleransnivå. Men frågan är: Vilken betydelse har
tiden i en gudstjänst? För oss som lever i södra Afrika har den helt klart en
annan betydelse än i Svenska kyrkan.
Idag var vi på
kontraktssamling. Syftet var att samla in pengar till kontraktet. Det görs i en
gudstjänst och det tar tid. Visst hade man kunnat spara både tid och pengar om
alla istället gått till banken och helt enkelt satt in pengarna på kontraktets
bankkonto. Men här synliggörs både givande och mottagande. Såhär går det till:
Först inleds högmässan
precis som vanligt. Efter en timme är det dags för predikan. Den hålls av
prosten och är klar efter ytterligare en timme. Då träder en annan präst fram
och talar sig varm för den kommande insamlingen. Den tar sedan ungefär två
timmar. Därefter firas nattvarden, samt avslutas gudstjänsten. Den tar också
lite drygt en timme. Allt som allt 5½ timme.
När insamlingen sker görs
det med offergång/dans. När vi ger dansar vi fram med vår gåva. Ju fler omgångar
desto bättre. Följande offergångar ägde rum idag:
1. Hela församlingen
2-9. Varje pastorat i
kontraktet för sig
10. Kyrkans unga vuxna (Young
Adults league)
11. Kyrkans unga (Youth
league)
12. Kyrkobröderna (Men’s
league)
13. Bönekvinnorna (Women’s
league)
14. Söndagsskolan
15. Alla präster
Så långt var det inget konstigt. Men prästen som ledde insamlingen är känd för sina upptåg. Till saken
hör att de två populäraste fotbollslagen i Sydafrika möttes igår. Orlando Pirates och Kaizer Chiefs. Båda från Soweto, utanför Johannesburg. Nu föreslog
hon att alla Pirates-fans skulle gå fram och lämna en gåva. Och sedan alla
Amakhosi (smeknamn för Kaizer Chiefs. Helt enkelt ”chiefs” på isiZulu). Det
innebar alltså:
16-17. Fotbollsfantaster
Sammanlagt alltså 17
omgångar. Mycket sång. Och mycket dans. Och faktiskt även mycket pengar.
Tog då gudstjänsten för
lång tid? Det beror på. I Sverige hade inte många orkat. Men vi är ju vana med
gudstjänster, där vi sitter och står och möjligen går. Men sällan dansar. Under
dagens gudstjänst satt alla förstås under prostens långa predikan men i övrigt
var det nog inte någon som satt 10 minuter i sträck. En av prästerna sa efter
gudstjänsten:
Vi vet att vi inte ska planera in något annat på söndagen.
Det tror jag är en viktig
förklaring till att 5½ timme inte upplevs så väldigt långt.
Kollektvädjan XL. Men den hade verkan!
Jag tror detta var början av bönekvinnornas långa kollektdans.
Mycket glädje!
Och mycket rörelse ....
Snart framme vid kollektbordet!
Syster Happiness, som är präst och kommunitetssyster på den lutherska kommuniteten Kenosis, dansar fram med ett av barnen på barnhemmet.
Framme.
Syns det att männen hoppar mitt i dansen?
Prosten, Myaka, visar hur ett äkta Orlando Pirates fan gör deras tecken.
Delar av församlingen följer sin prost!
Tecknet är alltså Orlando Pirates korslagda benknotor. För jämviktens skull lägger jag även till Amakhosi's logotype. Amakhosi-gänget fick ihop mer pengar än the Pirates.
Vän av ordning tycker kanske att fotbollsfanatism och gudstjänst inte hör ihop. Men detta är ett betydligt mindre problem än år 1999 då Svenska kyrkan köpte aktier i AIK (som blivit aktiebolag) och en stor del Hammarby-fans gick ur Svenska kyrkan. Gränserna är inte så skarpa i Sydafrika. Och visst känns det bättre om man man kan vara både kristen och gilla fotboll?
