Thomas har skrivit en bok som beskrivs som en generationsroman. Den är utgiven på Visto förlag och heter:
Jag är som Leonardo
På baksidan kan man läsa att den innehåller ”två berättelser, som vävs ihop och blir till en, om förbjuden kärlek i olika tider med olika förutsättningar”. Thomas väver skickligt. Dels hänger berättelserna ihop rent narrativt eftersom några personer dyker upp i båda berättelserna, dels - och kanske framför allt – hänger de ihop tematiskt. Inte minst eftersom boken beskriver två kärlekspar: Istvan och Peter i Ungern på 1950-talet samt David och Josef ett drygt halvsekel senare i Uppsala. Några andra viktiga teman är hur människor påverkas av totalitära system som öststatskommunism och nazism. Det framgår tydligt att förtrycket drabbade alla människor men i denna bok lyfts också HBTQ-personers situation särskilt fram. Exempelvis att de homosexuella som överlevde förintelsen sällan togs emot med öppna armar av sina familjer utan fick fortsätta att leva i stor utsatthet. Ytterligare ett viktigt perspektiv handlar om hur personer med intellektuella funktionsnedsättningar och/eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har det i vårt samhälle idag. Thomas är lärare och har arbetat många år i särskola.
Boken är lätt att följa. Lite av en bladvändare. Samtidigt är det viktiga och svåra frågor som tas upp. Thomas själv menar att boken ställer frågan om läsaren vågar vara sann mot sig själv. Och det är verkligen något som vi alla behöver fråga oss. Men också inse att samhället – genom historien – men också idag försvårar för vissa personer att leva sanna liv.
Det är ju omöjligt att få med allt i en enda bok. Ändå undrar jag lite varför Thomas inte tar upp den utveckling som vi ser i många länder och även i vårt land idag? Istvan och Peter kämpar ju inte bara med sina familjers känslor inför detta att de är ett par. De har hela samhället och den politik som förs, emot sig. David och Josef möts däremot av stor sympati från omgivningen. Det är endast i den nära familjen som det väcks frågor. Hade jag fått önska något hade jag gärna sett en nivå till i den andra delen, nämligen det hårdnande samhällsklimatet. Möjligen är det så att Thomas själv upplever att vårt samhälle är tillåtande och i så fall är det ju bra.
Detta är dock en liten marginalanteckning. I sin helhet vill jag verkligen rekommendera boken och gratulerar Thomas till sin debut som romanförfattare. Lite avundsjuk är jag allt.
