Resa i Österled

I främre delen har renoveringen påbörjats.

Tillsammans med tre bröder besökte jag i helgen Sankt Petersburg. Så spännande. Det finns mycket att berätta men det jag framför allt vill fokusera på är gudstjänstlivet.

Vi var inne i den närmaste, ortodoxa kyrkan vid ett par tillfällen. Både en lördag och en måndag. Vid båda tillfällena firades mässa. Präster, diakoner, subdiakoner, kör och andra ledde firandet, som vi deltog i under en begränsad tid. Det var många turister som vandrade runt i kyrkorummet men det var också fyllt av ortodoxa kristna, som andäktigt deltog i liturgin. Deras deltagande märktes framför allt i korstecknande och bugningar. Vad som hände i människors medvetande var omöjligt att veta. Men delaktighet: ja!

Vi gick också in i tre lutherska kyrkor. Den svenska, den finska och den tyska. Så totalt annorlunda. Den tyska var under sovjettiden ombyggd till simhall. Av bassängen finns inga spår men läktarna är fortfarande de samma. Stålrörsbalkar och bänkar. Inga krusiduller. I den tyska kyrkan fanns inte en levande själ.

I den finska, Sankta Maria, pågick däremot körövning. Den verkade vara mindre påverkad av sovjettiden. Kan det bero på att Finland mellan 1809 och 1917 var en del av Ryssland? Ett storfurstedöme? Kanske. Eller var den renoverad?

Valeri Volodin, vice ordförande i församlingsrådet samt
Johan Mullo, tillrest präst från Åbo.

Den svenska, lutherska kyrkan, Sankta Katarina kyrka, var nog den mest slitna. Under sovjettiden byggdes den om. Den delades i två plan, horisontellt. Den övre delen blev en gymnastiksal eller idrottshall. Gympagolvet finns fortfarande kvar. Vi fick reda på att det skulle bli högmässa på svenska, söndag kl 13.00 och bestämde att delta.

Det var inte en stor församling som samlades. Enligt uppgift består församlingen av ungefär 40 medlemmar. Församlingen tillhör den ryska, lutherska kyrkan och har ingen officiell koppling till Svenska kyrkan.

Sveriges riksdag beslutade 2002 att avsätta 35 miljoner för att renovera själva kyrkan. Vägg i vägg ligger det svenska konsulatet och även Sweden house. Det verkar dock som om renoveringen har gått i stå. I nuläget är det präster från Åbo i Finland som leder mässorna. De tolkas till ryska eftersom de flesta inte förstår svenska.

Ändå var det så fint att få dela gemenskapen. Efter mässan bjöds på kyrkkaffe längst bak i salen.

Så olika det kan vara. En ortodox kyrka med ett överdåd av guld och ikoner. En luthersk kyrka med ett gammalt gympagolv och en oviss framtid. Trots allt: Gud möter oss där vi är.

Gud vare tack för blåljuspersonal

Ganska snart hade räddningspersonalen stängt av vägen.
Trafiken leddes om via påfarter och avfarter i närområdet.

Idag anlände hustrun och jag som första bil till en olycksplats. Efter en initial handlingsförlamning (som kanske varade några sekunder) tog hustrun fram en filt och gick för att ta hand om den person, som klev ut ur framförvarande bil. Själv ringde jag 112.

Självklart bemöttes jag, som jag väntat, av en proffsig person. Hon ställde frågor och när hon fått veta allt hon behövde meddelade hon att räddningstjänst och ambulans var på väg och att jag varit till stor hjälp.

Hustrun hade tagit hand om personen ifråga. Vederbörande var inte skadad men säkert chockad och hon såg till att leda personen iväg från bilen, ifall den skulle fatta eld.

Det som hänt var att bilen kört upp på vajerräcket mellan filerna. Ingen annan bil var inblandad. Ingen person, som sagt, skadad.

Inom några minuter kom först ett par ambulanser och tog över omsorgen om den inblandade personen. Sedan kom räddningstjänsten och stannade på behörigt avstånd, satte ut avspärrning och kom sedan fram till bilen. Räddningsledaren presenterade sig för mig och meddelade att vi skulle vänta tills de gjort ytterligare en avspärrning. Sedan kunde vi åka.

Vi kunde alltså fortsätta – något försenade – men tacksamma över att inget värre hade hänt.

Väl hemma i Uppsala skulle jag lasta ur bilen, vilken jag parkerade på baksidan av huset. När jag kom ner efter tio minuter stod ett par ambulanser på gatan och granntomten. Personalen var på väg in i granningången. Jag blev tillfrågad om portkoden, vilken jag uppgav och sedan såg jag inte röken av ambulanspersonalen.

Vad som hänt vet jag inte och behöver heller inte veta. Men så gott att veta att det finns människor som arbetar för hjälpa oss medborgare vid sjukdom och olycksfall. Oavsett det sker i förhållandevis lugna Sverige eller Paris vid helgens terrordåd eller i de barbariska attackerna mot kyrkor i Surabaya i Indonesien.

Oliven – en fredssymbol

När Noas ark strandade på berget Ararat, sände Noa ut en duva för att undersöka om vattnet hade sjunkit undan. Duvan kom så småningom tillbaka med ett friskt blad från ett olivträd i näbben. Bilden av en duva med en olivkvist i näbben är en symbol för fred.

Under kvällen bjöds också på plockmat.

Idag ordnade Föreningen Världsbutiken Globalen en informationskväll med Per-Åke Skagersten, som är informatör på Sackeus. Sackeus importerar rättvisemärkta varor från hela världen. Ikväll handlade det särskilt om samarbetet med en olivoljeproducent i Palestina. Företaget heter Canaan FairTrade. Det drivs av en entreprenör, som heter Nasser Abufarha. Han är amerikansk palestinier och har grundat Palestinas Fair Trade Association.

Det var 13 personer som kommit till informationskvällen. Under dagen hade vi bjudit på kaffe med hembakt bröd, som en del av Fair TradeChallenge, en lustfylld tävling, som pågår i ca: 20-talet länder. 7-9 maj i Sverige. Vi hade också provning av olivolja på eftermiddagen, som en förberedelse för kvällen.

Det är min övertygelse att en verksamhet som Canaan Fair Trade bidrar till demokrati och fred i stort som i smått. Människor får arbete och därmed en värdighet.

Dessutom är det en god olja. Det fanns dels naturell olivolja. Nabali, som är en ordinär olja och Rumi, som är den traditionella oljan men gamla rötter. Dels fanns också smaksatt olja: chili, vitlök, citron eller basilika.

Olivoljan är inte helt gratis men jag bedömer den som prisvärd. Det känns fint att vara med och stödja ett positivt initiativ i en konfliktfylld region i vår värld.

Bertil Högberg och Magnus Myrberg provsmakar Olivolja
och Per-Åke Skagersten ger initierade kunskaper.

Trygghet för vem?

Så tråkigt att vakna upp till nyheten att Sveriges största parti nu tar ett steg bort från humanism och medmänsklighet mot en stramare migrationspolitik. Och så tråkigt att läsa hur argumentationen ser ut.

En trygg migrationspolitik för en ny tid

På socialdemokraternas hemsida läser jag denna morgon:

Idag ger Socialdemokraterna besked om att vi vill att den nya asyllagstiftningen ska ligga fast. Vår inriktning är att Sverige ska ta emot sin andel av EU:s totala mottagande sett till vår befolknings storlek, inte mer. Vår lagstiftning kan inte väsentligen skilja sig från övriga länders i EU. Mottagandet ska ske i mer ordnad form framöver, och vi ska fortsätta arbetet för att få fler länder att ta sitt ansvar för människor på flykt.

Det har blivit socialdemokraternas mantra. Att Sveriges lagstiftning inte väsentligen kan skilja sig från  den lagstiftning som finns i övriga EU-länder. Låt oss pröva detta argument:

1. Har alla länder i EU samma lagstiftning på detta område? Svaret är såklart: Nej.

2. Vilka länder är det då som avses? Det sägs sällan. Kan Sverige ha en något mer human migrationspolitik än andra EU-länder eller ska vi sikta på botten?

3. Byt ut migrationspolitik mot exemplevis arbetsmarknadspolitik. Skulle en socialdemokratisk regering kunna skriva:

Vår lagstiftning kring anställningstrygghet kan inte väsentligen skilja sig från övriga länders i EU.

Min uppfattning är att Sverige visst kan vara ett föregångsland. Som visar vägen. Är det inte så det har fungerat på andra områden. Till exempel föräldraförsäkringen.

Vår lagstiftning kring föräldraledighet kan inte väsentligen skilja sig från övriga länders i EU.

Jag köper inte argumentationen. Vi kan visst väsentligt skilja oss från övriga länders lagstiftning i EU. Om vi tror på det vi gör. Risken finns såklart att människor i världen uppfattar att Sverige är ett gott land att leva i. Där det finns anställningstrygghet och där det finns en genomtänkt föräldraförsäkring. Men är det inte positivt?

Vad jag förstår kommer redan väldigt få personer till Sverige idag. Och det beror enligt Ingvar Persson i Aftonbladet inte på en strängare politik.

Att färre söker asyl i Sverige beror enligt myndigheterna inte heller i första hand på den avvisande svenska politiken. Det är resultatet av stängda gränser, i Europa och mot länder utanför EU.

Även Peter Wolodarski i DN är kritisk:

Men Folkhemmet byggdes i en tid då det ännu kunde framstå som möjligt att skapa homogena samhällen med skarpa yttre gränser. Den tiden är sedan länge lyckligtvis förbi. S borde låta SD få ensamrätt på nationalnostalgiska fantasier.

Jag hoppas att vi blir många som står upp och protesterar. Inte minst när det gäller rätten till återförening och till att alla barn ska få gå i skolan. Men också för att Sverige ska vara ett föregångsland – gärna tillsammans med andra.

Plogging på lördag – kom med!

Yngsta dottern och en av hennes vänner har dragit igång ett event på lördag. Det handlar om att plocka skräp och, för den som vill, jogga på samma gång.

Samlingen sker kl 14.00 på Vaksala torg. Sponsorer bidrar med plasthandskar och kassar. Efter en kort inledning är det meningen att de som deltar ger sig ut i närområdet och gör en insats. Eller två. Både för den gemensamma miljön och den egna hälsan.

Ett bra initiativ anser jag. Hustrun och jag ska självklart vara med. Det är inte säkert att vi joggar men vi kommer röra på oss och framför allt plocka skräp.

En inspiration var den fantastiska uppsnyggning av centrum som skedde efter sista april-firandet. Mycket trevligt! Enligt SvT var en del idrottsföreningar med och städade. Kombinationen idrott och städning är alltså väl beprövad.

Själv minns jag skoltiden, när vi fick gå ut i samhället och plocka skräp. Jag minns det som ganska lustfyllt. Logotypen användes första gången 1962 läser jag på Stiftelsen Håll Sverige Rent’s hemsida.

Så välkommen med på lördag, om Du är i Uppsala. Enligt facebookeventet är det över 200 intresserade. 

Är Du inte i Uppsala kan Du ju alltid städa där Du befinner Dig.