Resa i Österled

I främre delen har renoveringen påbörjats.

Tillsammans med tre bröder besökte jag i helgen Sankt Petersburg. Så spännande. Det finns mycket att berätta men det jag framför allt vill fokusera på är gudstjänstlivet.

Vi var inne i den närmaste, ortodoxa kyrkan vid ett par tillfällen. Både en lördag och en måndag. Vid båda tillfällena firades mässa. Präster, diakoner, subdiakoner, kör och andra ledde firandet, som vi deltog i under en begränsad tid. Det var många turister som vandrade runt i kyrkorummet men det var också fyllt av ortodoxa kristna, som andäktigt deltog i liturgin. Deras deltagande märktes framför allt i korstecknande och bugningar. Vad som hände i människors medvetande var omöjligt att veta. Men delaktighet: ja!

Vi gick också in i tre lutherska kyrkor. Den svenska, den finska och den tyska. Så totalt annorlunda. Den tyska var under sovjettiden ombyggd till simhall. Av bassängen finns inga spår men läktarna är fortfarande de samma. Stålrörsbalkar och bänkar. Inga krusiduller. I den tyska kyrkan fanns inte en levande själ.

I den finska, Sankta Maria, pågick däremot körövning. Den verkade vara mindre påverkad av sovjettiden. Kan det bero på att Finland mellan 1809 och 1917 var en del av Ryssland? Ett storfurstedöme? Kanske. Eller var den renoverad?

Valeri Volodin, vice ordförande i församlingsrådet samt
Johan Mullo, tillrest präst från Åbo.

Den svenska, lutherska kyrkan, Sankta Katarina kyrka, var nog den mest slitna. Under sovjettiden byggdes den om. Den delades i två plan, horisontellt. Den övre delen blev en gymnastiksal eller idrottshall. Gympagolvet finns fortfarande kvar. Vi fick reda på att det skulle bli högmässa på svenska, söndag kl 13.00 och bestämde att delta.

Det var inte en stor församling som samlades. Enligt uppgift består församlingen av ungefär 40 medlemmar. Församlingen tillhör den ryska, lutherska kyrkan och har ingen officiell koppling till Svenska kyrkan.

Sveriges riksdag beslutade 2002 att avsätta 35 miljoner för att renovera själva kyrkan. Vägg i vägg ligger det svenska konsulatet och även Sweden house. Det verkar dock som om renoveringen har gått i stå. I nuläget är det präster från Åbo i Finland som leder mässorna. De tolkas till ryska eftersom de flesta inte förstår svenska.

Ändå var det så fint att få dela gemenskapen. Efter mässan bjöds på kyrkkaffe längst bak i salen.

Så olika det kan vara. En ortodox kyrka med ett överdåd av guld och ikoner. En luthersk kyrka med ett gammalt gympagolv och en oviss framtid. Trots allt: Gud möter oss där vi är.