Trygghet för vem?

Så tråkigt att vakna upp till nyheten att Sveriges största parti nu tar ett steg bort från humanism och medmänsklighet mot en stramare migrationspolitik. Och så tråkigt att läsa hur argumentationen ser ut.

En trygg migrationspolitik för en ny tid

På socialdemokraternas hemsida läser jag denna morgon:

Idag ger Socialdemokraterna besked om att vi vill att den nya asyllagstiftningen ska ligga fast. Vår inriktning är att Sverige ska ta emot sin andel av EU:s totala mottagande sett till vår befolknings storlek, inte mer. Vår lagstiftning kan inte väsentligen skilja sig från övriga länders i EU. Mottagandet ska ske i mer ordnad form framöver, och vi ska fortsätta arbetet för att få fler länder att ta sitt ansvar för människor på flykt.

Det har blivit socialdemokraternas mantra. Att Sveriges lagstiftning inte väsentligen kan skilja sig från  den lagstiftning som finns i övriga EU-länder. Låt oss pröva detta argument:

1. Har alla länder i EU samma lagstiftning på detta område? Svaret är såklart: Nej.

2. Vilka länder är det då som avses? Det sägs sällan. Kan Sverige ha en något mer human migrationspolitik än andra EU-länder eller ska vi sikta på botten?

3. Byt ut migrationspolitik mot exemplevis arbetsmarknadspolitik. Skulle en socialdemokratisk regering kunna skriva:

Vår lagstiftning kring anställningstrygghet kan inte väsentligen skilja sig från övriga länders i EU.

Min uppfattning är att Sverige visst kan vara ett föregångsland. Som visar vägen. Är det inte så det har fungerat på andra områden. Till exempel föräldraförsäkringen.

Vår lagstiftning kring föräldraledighet kan inte väsentligen skilja sig från övriga länders i EU.

Jag köper inte argumentationen. Vi kan visst väsentligt skilja oss från övriga länders lagstiftning i EU. Om vi tror på det vi gör. Risken finns såklart att människor i världen uppfattar att Sverige är ett gott land att leva i. Där det finns anställningstrygghet och där det finns en genomtänkt föräldraförsäkring. Men är det inte positivt?

Vad jag förstår kommer redan väldigt få personer till Sverige idag. Och det beror enligt Ingvar Persson i Aftonbladet inte på en strängare politik.

Att färre söker asyl i Sverige beror enligt myndigheterna inte heller i första hand på den avvisande svenska politiken. Det är resultatet av stängda gränser, i Europa och mot länder utanför EU.

Även Peter Wolodarski i DN är kritisk:

Men Folkhemmet byggdes i en tid då det ännu kunde framstå som möjligt att skapa homogena samhällen med skarpa yttre gränser. Den tiden är sedan länge lyckligtvis förbi. S borde låta SD få ensamrätt på nationalnostalgiska fantasier.

Jag hoppas att vi blir många som står upp och protesterar. Inte minst när det gäller rätten till återförening och till att alla barn ska få gå i skolan. Men också för att Sverige ska vara ett föregångsland – gärna tillsammans med andra.